Argh! 2 veckor tog det att få sonens skoluniforms shorts, med bara 1½ vecka kvar innan det är dax för vinter uniformen. Tänkte passa på att beställa vinteruniformen så vi skulle ha den i tid men de hade ingenting inne. Inte heller hade de av andra skolors så vi kunde prova ut rätt storlek så vi gick tomhänta därifrån. Skolan har kontrakt med försäljaren att de ska ha kläderna "in stock" men de ignorerar alla klagomål och kör sitt eget race ändå. De förväntade sig att vi skulle beställa kläder utan att ha provat ut storlek, betala depositionsavgift och om kläderna sen inte passar skulle vi får köpa dem ändå, eller förlora depositionsavgiften. Nu har vi skrivit officiellt klagobrev till skolan så får vi se vad de säger, det är banne mig inte acceptabelt att bli behandlad på det sättet!

Eftersom de inte hade rätt storlek på sonens shorts till skoluniformen fick vi lämna en beställning. Det är urkassa försäljare och de har aldrig något inne trots kontrakt med skolan att allt ska finnas "in stock". Sonens shorts skulle ha varit klara i slutet på den här veckan och när maken ringde idag är de inte klara, "på onsdag" blev svaret. Kanoners, det är mindre än en månad kvar att använda sommar uniformen (oktober ut). Hursomhelst gick jag igenom vad vi har i vinter uniform (eftersom jag trodde vi skulle åka och hämta shorts, tänkte jag vi skulle passa på att skaffa vintergrejerna på en gång) och trots att jag VET att sonen hade 3 uppsättningar förra året fattas ett par byxor. Fattar ingenting....hur kan saker och ting bara försvinna? Jag vet ju att dottern skulle använda dem efter honom så jag har absolut inte gjort mig av med dem, men vart kan byxorna ligga?

Ibland slår det mig hur blödig jag blivit sen jag fick barn. Minsta lilla kan få mig att börja gråta. I fredags fick vi så det sista nyhetsbrevet från skolan, sonens fröken hade skrivit om allt det barnen gjort under året och jag började gråta! Jag har kännt redan tidigare under veckan hur jag haft lite "oro" i magen över att skolan tar slut och igår kom jag så på varför. Hela sonens "skolgång" har varit lite ångestladdad för mig, var inte säker på om jag var redo att "lämna bort" honom och hela den balletten. Hans huvudlärare, Ms. T har varit fantastisk och hon har varit underbar med barnen och fått mig att känna trygghet i att lämna sonen i hennes händer, klart det känns konstigt att hon inte kommer vara hans lärarinna i höst. Jag tror säkert att lärarna i nursery är åtminstone nästan lika bra ;)  men jag kommer alltid sakna Ms. T. Hoppas hon jobbar kvar när dottern ska börja!

Igår fick vi iaf pratat med sonens huvudlärarinna och hon tyckte inte att statlig skola vore det bästa alternativet. Hennes huvudargument var inte att det skulle vara "skadligt" för honom att byta skola för bara ett år men för att det är så annorlunda i statliga skolor. Hon berättade att hon jobbat i statlig skola och att de tex inte byter på ett barn som kissat på sig, då ringer de mamman så hon får komma och fixa det och så får barnet stå i ett hörn och vänta, oavsett hur lång tid det tar innan mamma kommer :O Hon gav istället råd på bra böcker på maltesiska som maken kan läsa och vi åkte iväg och köpte en hoper. Det fanns ett mkt större utbud än vi trodde! Maken sa även att han trodde att sonen inte förstår honom när han pratar maltesiska men det trodde hon visst att han gör och efter att maken läst med honom igår visade det sig att han förstår riktigt bra! Jag tror att det hela kommer kännas bättre för maken när han pratat lite mer maltesiska med gossen. Maken vill tyvärr inte helt stänga dörren till statlig skola, han vill nog först känna efter hur pass bra det går för honom med språket själv och sen kunna bestämma. Själv skulle jag helst vilja lämna skolångesten bakom mig och ställa in mig på att sonen går tillbaka till sina kompisar i höst.

Idag gick sonen sista dagen i skolan här kommer några bilder

Idag släppte så maken "bomben". Han har inte glömt sina tankar om att sonen ska gå statlig skola ett år för att få en chans att lära sig lite mer maltesiska. Jag har varit helt inställd på att han ska gå kvar i privatskolan även nästa år, för att han "kommit in" i gruppen och känner sig hemma på skolan. Jag kan förstå maken, språket är ju viktigt och vi pratar det ju inte alls här hemma. En väninnas barn går på samma skola och hon säger att deras maltesiska inte alls är bra medans jag inte kan förstå att inte sonen ska kunna lära sig tillräckligt bra maltesiska från skolan och olika sport aktiviteter och liknande. Samtidigt får jag nästan ångest och tänker att det är nästan elakt att rycka upp honom från kompisar och lokaler han känner igen. Funderar om det kan vara något som kan bli traumatiskt för honom om han får gå i en annan skola istället i höst? Imorgon ska jag och maken försöka få en liten pratstund med sonens huvudlärarinna och höra vad hon tror om det hela. Jag känner att jag litar mycket på hennes omdöme och tror att hon skulle vara ärlig nog att säga vad hon tror skulle ge mest för sonens utveckling.

I tisdags var det vårkonsert på sonens skola. Pre-nursery, nursery, grade 1 och grade 2 skulle sjunga och dansa för föräldrar och andra släktingar. Sonens grupp hade delats in i två grupper och den första var väldigt blyg och gjorde inte så mkt, sen kom sonens grupp och de gestikulerade allt vad de kunde. Alla de små barnen är så söta!

Träffade ett svenskt par som har en dotter i grade 2 och en son som ska börja (i sonens klass) till hösten. Jätte trevliga och pojken var jätte söt :) Det känns helt overkligt att sonen ska vara borta 5 dagar i veckan efter sommaren, men å andra sidan blir det trevligt att kunna spendera lite tid bara med dottern.

Den här bilden fanns med i veckans newsletter från skolan och jag bara måste dela med mig av den. Tycker den verkligen visar hur kul sonen (och de andra barnen) har med sina fröknar.

Idag hade sonen sin "sports day" på skolan. Fröknarna hade gjort ett jätte jobb och förberett dels en "hinderbana" och lite sång och dans. Barnen tyckte det var jätte kul att få visa upp sig för föräldrarna och spexade järnet. Jag var så stolt så jag höll på att spricka, naturligtvis var min son sötast och bäst ;) Snacka om fånig man har blivit sen man fick barn! En timme tog "uppvisningen" och sedan fick barnen medalj och glass. Sonen ville gärna stanna kvar och måla med de andra barnen så han fick en extra dag på skolan medans jag och maken åkte och tog en fika i lugn och ro. Bilder kommer när nya kortläsaren dyker upp med posten.

Huvudläraren i sonens klass hade lovord att säga om sonen, hur snäll och rar han är men även att vi har lyckats så bra i anknytningen till sonen. Hon sa att han är ett perfekt exempel på hur det "skulle" vara. Vad stolt man blir!

Korläsaren är här...här kommer bilder

I fredags var jag med sonen på en skolutflykt. De har haft "farm animals" som tema i 2 veckor och det hela avslutades alltså med en utflykt till en bondgård. Föräldrarna skulle vara med och tyvärr jobbade maken så dottern fick följa med. Hade föredragit om hon kunnat stanna hemma, det var stekande sol och jätte varmt men man kan ju inte alltid få som man vill...

Vi fick åka buss från skolan, bara det var ju jätte häftigt tyckte sonen :) Väl framme fanns det ett par åsnor att rida på och en del djur (ankor, kalvar, getter, hästar, höns, kalkoner osv). Inget som imponerade på mig egentligen som är "van" vid mer lantliv men klart att det var väldigt exotiskt för malteserna. Tänkte på att det ändå är tur att det finns några såna där ställen där man kan få titta på djuren, eftersom det inte finns åkrar och ängar som i sverige där man kan se djuren beta ute kunde ju barnen bli utan djur upplevelse helt och hållet annars.

Ett par av barnen hade fått åka med utan sina föräldrar, hur kan man göra så? Om det står i papperna att "eftersom våra barn är så små är utflykten endast möjlig att genomföra om förälder kan åka med" så ska väl det gälla? Varför ska vissa föräldrar "slippa" ta ansvar? Var VILL vissa föräldrar slippa ta ansvar? Kan man inte ta ledigt den där dagen och åka med sitt barn på utflykt? 2 av barnen som inte hade någon förälder med hör till de värsta busarna oxå, hur schysst är det mot lärarna att lämna ansvaret på dem? Om man nu inte kan få ledigt från jobbet en halv dag (en del barn hade mamma med sig, andra pappa och några hade någon mor eller far förälder) tycker jag ändå inte att det är upp till lärarna att ansvara för barnen utanför skolans område. Att vara bland djur KAN ju bli farligt och man måste ju hålla koll hela tiden. Kunde man som förälder inte följa med tycker jag att man helt enkelt fick ordna barnvakt den dagen. De flesta barn tas ju om hand av sina mor/far föräldrar ändå. Den ena pojkens mamma tex fick barn för ett par veckor sedan så jag VET att hon inte jobbar. Jag kan förstå att hon inte ville åka på utflykt till en farm med den nyfödda MEN sonen HADE kunnat vara hemma med henne och bebsien.  Personligen tycker jag att de inte skulle ha fått åka med om inte föräldern kunde komma med så att lärarna kunde dela sin tid på alla barnen (trots att ansvaret låg på den medföljande föräldern) och umgås lite mer avslappnat.

 

Idag har vi varit på öppet hus på skolan, vi fick se en massa fina saker som barnen gjort. Jag är verkligen glad att sonen trivs! Här kommer några bilder....






















Efter skolbesöket åkte vi och lekte lite i en lekpark inte så långt från skolan där de har roliga gungor.