Igår var jag till EK clinic för att ta mitt blodprov för att kolla vattkoppsimmuniteten och när jag kom dit fick jag besked att blodprovet jag tog vid inskrivningen redan hade kollat det och jag var immun. Gud så gött! På eftermiddagen hämtade vi så hem N, våran houseboy. Idag jobbade han sin första dag och eftersom barnen fortfarande har lov har jag inte riktigt tid att visa honom precis hur jag vill ha saker och ting (plus att jag och maken nu MÅSTE ta tag i upp packningen av de sista lådorna) men han fick i uppgift att torka golven och plocka ihop samt städa köksskåpen in och utvändigt. Vi trodde det skulle ta hela dagen men han var klar före lunch! På eget initiativ putsade han sedan fönstrena och när jag och barnen kom hem från lekparken städade han av klinkersen på uteplatsen. Vilken annan känsla än med etiopiskan! N är nöjd och glad, svarar med ett leende, lyssnar på barnens tjatter och visade sonen på hans jordglob var Sri Lanka ligger osv. Han gör inte en massa saker på eget bevåg utan frågar först, urskönt! Hoppas det fortsätter på samma positiva bana, imorgon blir hans lediga dag då han och hans fru hade önskat nyårsafton ledigt den här veckan.

Nu ska ni få höra en historia som man kan fundera om den ens är sann...Jag vet inte om jag nämnt det, men vi hade bestämt oss att vidga vårat maid letande och även inkludera män. Maken hade varit skeptisk till att börja med då han tyckte att män inte städade lika bra som kvinnor. Våran städfirma som kommer in en gång i veckan däremot har bara manliga städare så maken ändrade åsikt, och speciellt efter strulet med vårt första försök. När vi landade på Malta fick jag ett sms av en kompis här i Dubai där hon sa att hennes maids man söker jobb som houseboy och att han jätte gärna ville jobba hos oss ifall vi var intresserade. Vi kände att det vore en riktigt bra lösning eftersom de då skulle vara glada och nöjda båda två och då blir ju livet genast lättare. Meningen var att vi skulle träffa honom när vi kom tillbaka men under tiden hann kaoset börja. Kompisarnas dotter hade fått vattkoppor så deras maid kunde inte flytta in hos dem när hon kom hit från Sri Lanka då hon inte haft vattkoppor. Hon fick istället flytta in hos en tredje kompis så länge och N, vår houseboy hade naturligtvis varit dit och hälsat på sin fru och allt var frid och fröjd ända tills även den tredje kompisens barn fick vattkoppor och vips får vi anta att de båda två blivit smittade. Efter många turer fick både N och hans fru vattkoppsvaccin efter att jag läst att det om det ges inom 5 dagar från smitto tillfället kan göra att det inte bryter ut alls eller åtminstone minskar hur sjuk man blir. Mamma vet inte säkert om jag haft vattkoppor som barn och jag har inte kunnat ta vaccinet då det är levande vaccin som är farligt för mig så jag har inte kunnat träffa N men hans visum skulle gå ut den 29e så vi kunde inte vänta så länge med att bestämma oss. Efter att två svenska tjejer tyckt att N är sååå trevlig tog vi beslutet att ta lite av en chansning och anställa honom så maken träffade honom fixade med pappersarbetet och allt gick bra fram tills vi inte hade hans pass att stämpla hans "entry stamp" i. Vi skulle dock få återkomma med passet och den här mannen skulle göra ett undantag och fixa det i efterhand men här kommer det allra värsta, hans tidigare arbetsgivare vägrar lämna ifrån sig passet om inte N lämnar landet! Det ligger ingen laglig anledning bakom detta, med de papper vi hade skulle de få tillbaka den avgift på 4000 kr som man som arbetsgivare betalar som säkerhet tills dess den anställde lämnar landet. Maken försökte allt, pratade med någon chef som trots makens diplomatiska sätt slängde på luren i örat på maken med orden "detta är vår policy, förstå det och boka en flygbiljett"! Flygbiljetten blev ett kapitel i sig då vi fick besked att N inte kunde resa idag då hans pass inte skulle vara hämtat från stället hotellet förvarade sina anställdas pass men flygbiljetterna den 29e var mkt dyrare än de idag. Jag jagade därför rätt person som var på lunch (i 1 timme och 40 minuter) innan jag fick lov att boka biljett ikväll, passet skulle vara klart. Bokade biljetten och när jag betalat blir jag kallsvettig när jag inser att jag bokat biljetten i Ns två förnamn, utan hans efternamn! Ringer flydubai i panik där jag får besked att de inte kan lägga till namn på biljetten men att så länge det finns två namn och båda står i passet får han åka. Jag tyckte det lät lite galet och vågade inte lita på det så jag ringde tillbaka en halvtimme senare, pratade med någon annan och efter att hon kollat upp fick jag samma svar igen, det gjorde inget om båda namnen var förnamn bara de fanns i passet. Lite lugnare men inte helt övertygad fick jag väl tro på dem men jag har oroat mig sen dess för hur det skulle gå idag. Har gått med oros känsla hela dagen men nu sitter N på planet till Muscat, vänder tillbaka med samma plan och kommer hem igen om 2½ timme. Vart bor han nu då? Jo hans fru har nu flyttat hem till sin arbetsgivare så den stackars trejde kompisen har fått ta in ytterligare någon annans maid "så länge". Tur att det finns folk som hjälper till!  

...kan jag känna att jag saknar Malta. Hade en härligt avslappnad eftermiddag hemma hos en kompis och trots att vi inte setts på ett par månader känns det som vanligt. Sååå skönt att kunna slappna av lite, barnen kan leka och jag slipper jaga dem. Tack för en trevlig stund A!

Vi har verkligen haft fullt upp de här dagarna, jag trodde vi skulle ha tid att ta det lugnt men det var tydligen inte rätt  ;) Vi har träffat makens familj, letat mer gardiner, provåkt de nya bussarna, träffat makens kompisar osv osv osv. Nu äntligen får barnen lägga sig i tid en kväll och jag och maken kanske kan orka hålla oss vakna efter kl 20!

men ändå bättre än igår...Igår vaknade vi kl 3 medans jag imorse fick sova till kl 5, det tar sig sa pyromanen.

Igår åkte vi till barnens gamla skola och hälsade på på morgonen. Besöket tog jätte lång tid då vi träffade fröknar och vänner (föräldrar) men det var mycket trevligt. Efter det åkte vi till en stor tygaffär för att hitta gardin tyg till de sista två fönstrena i huset. Tog oändligt lång tid och det tyget som skulle ha varit perfekt till tvrummet fanns det inte tillräckligt av så vi fick nöja oss med köksfönstret. På eftermiddagen lyckades vi faktiskt ta en siesta innan vi åkte till Valletta, via Candynavia i St Julians, Nu kan jag gotta mig med lite glögg, julmust och glutenfria pepparkakor. Thank god for Candynavia!

Sonen med sin gamla bästis



Med gamla fröken, Ms. A



Barnen med pre-nursery fröken Ms. T



Sonen med Bertie Bear i Upper Barakka Gardens, Valletta



Trots att det inte var kallt insisterade barnen på halsduk, mössa och vantar. Spännande med så exotiska klädesplagg :)



Julbelysning i Valletta

Nu är vi framme. Efter en lång resa sitter vi nu och är helt utmattade, vi har varit uppe 14.5 timmar och klockan är bara 16.30 Malta tid. Vi åkte förbi min favorit affär och köpte godaste marinerade köttet, gissa om jag längtar till kvällsmaten :) Hunnit packa undan och tar det nu lugnt. Alla är hungriga men vi ska försöka hålla ut en liten stund till innan det blir kvällsmat och sedan sängen. Till min stora glädje har vi internet i svärföräldrarnas lägenhet så nu kan jag uppdatera när jag orkar.

I lördags var vi på DESS årliga Christmas Fayre. Den ordnas av FDESS (Friends of Dess) och alla klasser har ett stånd där man kan göra något, tex dekorera muffin, julgranskulor, julkort, få "tatuering" eller som sonens klass putta en golfboll genom ett hål. Man får köpa ett häfte med kuponger som sedan används till att "betala" för de olika sakerna. Pengarna går sedan till att fixa något på skolan, i år ska de gå till att fixa något form av tak till poolen så barnen slipper vara i solen när de har simlektioner. Maken var som tur var ledig och jag hjälpte till i klassens stånd i en halvtimme, resten av tiden spenderades på att göra olika saker, barnen hade jätte kul och bilder kommer när maken är hemma då bilderna är tagna med hans mobilkamera :)

Sonens klass har en maskot, Bertie Bear och BB får varje helg följa med något barn hem. Under helgen förväntas man dokumentera vad barnet gjort med BB och klistra in bilder och skriva lite text i en bok. Till sonens stora glädje har han fått BB över julhelgen så nu får han följa med till Malta. Vi har redan börjat fundera på vart vi ska ta honom med för att fota honom. En krubba hör väl till maltesisk jul, sen får det väl bli något i Valletta, en maltesisk balkong, sonens gamla skola och en båt eller en häst och vagn kärra. Någon som har fler förslag?

Igår kom emailet jag väntat på, dottern har fått en plats på sonens skola till hösten. Ingen överraskning egentligen, men innan man har det svart på vitt känns det ju ändå lite osäkert.

I samband med mitt läkarbesök i oktober pratade läkaren om att han ville ta glutenintolerans blodprover på barnen eftersom det är genetiskt. Ikväll ringde han och berättade att dotterns prover visar något för mycket antikroppar men att det räcker att hålla koll med blodprover med jämna mellanrum. Sonen därmot har så mycket antikroppar att en biopsi behöver göras för att fastställa om han har celiaki eller inte. Fy f@n rent ut sagt. Jag känner mig så ledsen och nere. Ok, det är inte hela världen att vara glutenintolerant men det är banne mig inte enkelt. Sen att försöka förklara för ett barn hur det funkar och varför man inte kan äta vissa saker? Fy tusan :(

....puttrar på spisen och jag och barnen myser i soffan. Man skulle kunna tro att det var advent men här är ju söndagen en vanlig skoldag så vi får ta mysmorgonen idag istället. Maken är tillbaka från sin flygning och jag ser fram emot en dag i familjens tecken.

Efter en liten blogg paus är jag nu tillbaka. Var rätt tom inombords efter tjafset med maiden men för att uppdatera det hela lite så körde vi tillbaka henne till agenturen på måndag morgonen och det var skönt att få lite lugn och ro här hemma igen. Annars har vi i veckan haft det ganska bra. Maken har äntligen fixat framsida till diskmaskinen och vi har skaffat trådbacksset till skåpet under tvättstället i badrummet, nu ska här bli ordning! Nu är maken i Manchester ett dygn och jag har skickat med en shoppinglista. Lite vinterkläder till barnen när vi ska till Malta behövs. Sen är det fullt upp fram tills vi åker, imorgon tennis och lekplats träff innan maken kommer hem på kvällen. Lördag julfestival på DESS. Söndag kommer städfirma och vi måste packa för måndag och tisdag är maken på jobb till Köpenhamn och tidigt onsdag morgon blir det Malta för hela slanten. Nu ser jag fram emot det hela! Hoppas bara jag slipper känna mig gnällig när jag vill ha mystid tillsammans bara vi fyra.

...i sängen. Hoppas verkligen saker och ting löser sig imorgon.

Sonen hade tennis lektion idag och det gick MYCKET bättre än förra gången men han var ensam idag och tappade fokus mot slutet då han blev jätte trött. Jag filmade honom lite med tränarens kamera och han sa att han skulle ladda upp det på hemsidan, jag återkommer med länk om någon film dyker upp :)

Idag har varit allt annat än en bra dag men jag gissar att jag får vara glad och tacksam för den för mig okända personen som hjälpte mig och spenderade 40 minuter på telefon med mig och M. Det visar sig att hon vill ha annan arbetsgivare trots att hon tycker vi är snälla och att hon inte har för mkt krav på sig utan för att lukten av våran mat gör att hon kräks! :O Jag ställer mig helt frågande då

A. Hon bor i vårat hem och vi kan och får laga vilken sorts mat vi vill det är bara för henne att vänja sig (i vanliga fall är det familjerna som klagar på att maidens matlagning luktar kryddor och annat)
B. Igår lagade vi pasta och stekte kött och grönsaker till lunch och kvällsmaten bestog av pizza och mikrovärmda rester

Vad menar hon egentligen? Damen som hjälpte på telefon sa att hon sagt åt M att växa upp och inse att hon är på en arbetsplats nu och att hon ska vara jätte glad att hon hamnat i en familj som respekterar henne och att hon ju faktiskt inte behöver eller ska äta våran mat. Hon får pengar att köpa mat för så hon får laga det hon vill ha och ta hand om sig själv på det sättet. Trots att jag hade henne med mig till affären igår lämnade jag av henne vid Spinneys idag så hon kunde handla och sen gå hem och jag hoppas det hjälpte henne. Jag har kännt mig lite upprörd över det hela men framåt eftermiddagen bestämde jag mig att släppa det här, det är banne mig inte mitt problem! Agenturen som tog hit henne får ta det här med henne. Om de vill gå med på hennes krav om annan arbetsgivare får hon gärna åka, hon är inte oersättlig men jag skulle tro att de kommer tala henne till rätta och säga att hon kommer med orimliga krav. Fram till dess får hon gärna ligga på sängen och stänga dörren om sig så jag slipper se hennes lidande ansikte. Jag kan känna lite att jag inte vet om jag VILL ha henne kvar även om hon skulle bestämma sig för det efter att ha pratat med agenturen men å andra sidan har vi inte haft något att klaga på när det gäller städandet, hon bäddar sängarna kungligt tex! Vi får helt enkelt se vad som händer när vi kan få kontakt med agenturen på söndag. Fram tills dess orkar jag inte bry mig.....

...oväntat beröm! Någon som följer min blogg tyckte den var jätte trevlig och undrade om jag övervägt att skriva "på riktigt" :O Hon sa att det är lite Bridget Jones stuk fast i familjeliv. Det kändes häftigt att få höra och piggade upp min annars sanslöst trista kväll rejält. Själv ser jag mest bloggen som ett ställe för mig själv att få ventiliera när jag är arg och rensa skallen då och då.

Det har varit mycket på slutet...I onsdags kväll hämtade vi så M, våran maid. De var mkt försenade, både med flyget och i den mass trafik som var på vägen från Dubai till Sharjah. Hon kom med endast handbaggage, en liten och en stor handväska, tänk hur det kan vara..Så vi åkte och handlade lite kläder åt henne igår men det var inte mycket hon tyckte sig behöva. Språket är ett problem, hon förstår en hel del men pratar i princip inget alls och hon visar att hon har problem med magen. Trots detta jobbade hon järnet igår, plockade och diskade och ville hela tiden ha något att göra trots att vi sagt åt henne att ta det lugnt och vila. Idag kom hon nu upp och ville ringa agencyn men idag är fredag och därmed stängt och jag kan inte riktigt förstå vad hon vill prata med agencyn om. Frågade om hon vill åka hem, "nej", vill hon träffa en doktor? "nej". Nu har jag i princip tvingat in henne på sitt rum för att vila, med vatten och kex. Personligen uppsöker jag ju inte läkare när jag är magsjuk eller ostabil i magen, sånt brukar ju reda sig självt så jag funderar om hon ångrar sig och har hemlängtan och vill åka hem men inte vågar berätta det? Fast å andra sidan, hon var uppe och städade imorse så hon verkar ju vilja att vi ska vara nöjda med henne och det skulle hon väl inte göra om hon tänkte åka hem? Hursomhelst, dett är ju precis vad jag behövde nu när maken åkte till jobbet imorse och är borta i två dagar :S Jag sätter dock mitt hopp till en kvinna på ett forum för expats som pratar M´s språk som ska kontakta oss idag och förhoppningsvis kunna hjälpa till att reda ut saker och ting.