I söndags överraskade barnen mig med fina hemgjorda kort och en grattishälsning på radion. Mina finaste!

 

I torsdags var en sån där dag som man helst ville glömma. Maken hade tagit ledig från pluggandet på eftermiddagen för att vi skulle kunna åka och åka skridskor med barnen (jag ställer mig dock inte på is igen utan skulle bara vara med som stöd) så vi åkte tillsammans och hämtade efter skolan. Som vanligt var det mer eller mindre kaos runt skolan och maken hade börjat backa ut från parkeringsplatsen men det fanns ingen mera plats just då så han stannade där han var. Då hör vi ett knastrande ljud, någon hade backat in i oss! Jag tittar ut genom mitt fönster och ser en man som inte ens fattat att han backat in i någon utan han försökte fortfarande backa bakåt, samtidigt som han inte ens tittade över axeln utan hade ansiktet framåt!!! Det visade sig vara någons chaufför som när han kom ut ur sin bil sa att hans signal inte gett utslag. Med andra ord hade han helt och hållet litat på sin backsensor, trots att parkeringarna är vinklade så om man kommer från sidan känner den inte av något. Chauffören pratade dålig engelska och det var svårt att kommunicera och ingenting är ju enkelt här så det var bara att ringa polisen. De sa att vi skulle åka till polisstationen så det gjorde vi....mitt i torsdags traffiken.Väl på stationen ville de skriva 50/50 i skuldfrågan men maken sa nej, jag har inte gjort något fel, vi stog still och han backade in i oss. Då får ni åka tillbaka till skolan och ringa polisen igen var beskedet vi fick. Tack för den liksom! Bara köra tillbaka och vi hade faktiskt tur och en polisbil körde förbi precis när vi kom dit så vi slapp ringa och vänta. Maken berättade vad som hände och chauffören berättade sin version, som var samma som våran fast tvärsom!! Polisen kunde därmed inte avgöra vem som hade rätt. Som tur var hade en som jobbar på skolan (G), som är ute och dirigerar traffiken sett det hela så vi fick hämtat honom och trots att han höll med om våran version av det hela hävdade polisen att han inget kunde göra om inte någon tog på sig skulden. Vid det här laget hade chaufförens arbetsgivare dykt upp och hon trodde självklart på sin anställde men jag såg att hon svackade i sin tilltro när G helt höll med oss (G är väldigt omtyckt och respekterad av föräldrarna på skolan). Polisen sa att vi fick åka tillbaka till polisstationen och gå till rum 12 och så skulle vi få gå till rätten för att avgöra vems fel olyckan var. Vi hade tur nog att G erbjöd sig att åka med till stationen och trots att han valde att vänta på sidan tror jag att det var hans närvaro i kombination med makens fråga "ska du verkligen insistera på att det inte var ditt fel"? som gjorde att chauffören tillsist gav upp och tog på sig skulden. Mitt i eftermiddagshettan på 45 grader, 3 timmar efter att vi satte oss i bilen släppte vi av G utanför skolan och kunde äntligen åka hemåt! Nu gäller det bara att få lagat bilen...

Sonen påminde mig om ytterligaren språktokighet som utspelade sig på tåget ner till Arlanda efter påsklovet. Barnen var (såklart) uttråkade redan när vi passerat Hedemora och vi spelade lite kort. Trettio ett är det som funkar bäst när alla ska spela och dottern hade knackat. Turen gick runt en sista gång och när jag, som satt sist, bytte ut ett kort och slängde ett ess som inte passade in suckade dottern stort och sa "ååååhhhh, jag behövde ju det där aset". Jag höll på att dö av skratt och fick förklara hur tokigt det blev och vad ett as är och sen fick vi skratta gott tillsammans alla tre!

Supergirl kläderna blev nästan klara igår. Det är en ärm som fattas och trots att det finns en hel del att anmärka på måste jag säga att jag är väldigt nöjd med mig själv...jag gick på överkursen och satte kantband på capen och sydde hårsnoddar. Dottern är så imponerad av min skicklighet och tycker jag är världens bästa mamma. Det gäller att suga åt sig av beröm, rätt vad det är vill de väl inte ens ha med en att göra!

 

Att baka glutenfritt kan vara lite trixigt och det blir ofta torrt. Mitt go to recept är dessa blåbärsmuffins som blir så himla goda.

 

 

Jag tar däremot inte något sötningsmedel utan gör med 1 dl strösocker.

Innan skolan slutar hinner de klämma in ännu en utklädningsdag. Det blir superhero day för dottern. Jätte enkelt (not) för tjejer! Det blir Supergirl för oss och idag började jag jobba på det hela.

 

Vi var in och hade ett snabb möte med dotterns fröken igår. Det blev väldigt kortfattat då hon hade ett möte med de andra lärarna i årskursen men det kändes bra. Hon berättade att det är mycket tjafs i klassen och hon hade en hel lista på saker de skulle ta itu med. På listan stog det att dottern tagit upp att hon känner sig mobbad av den ena tjejen. Hon var först och främst förvånad över att det skulle vara något problem med den ena av tjejerna, hon sa att de ofta väntar på varandra när de går på rast, att de sitter tillsammans när de läser på morgonen osv. Jag hade förstått det på dottern som att kompisen blir meddragen av den andra tjejen. Den andra tjejen är sjuk och hade inte varit i skolan så fröken hade inte kunnat ta tag i det hela. Vidare hade hon inte förstått hur allvarligt det här var för dottern men hon skulle definitivt ta tag i det så fort flickan är tillbaka. Hon hade helt klart för sig vilka steg hon skulle ta och vi ska tillbaka och träffa fröken på onsdag för att få en uppdatering kring det hela. Fröken tyckte, precis som vi, att det var väldigt allvarligt att dottern inte ville gå till skolan och det känns som hon kommer ta tag i det hela. Jag hade nog inte tänkt på det men för första gången på länge fick vi hämta en glad dotter efter skolan och jag måste säga att jag tror det har med att göra att den andra flickan var sjuk.

Jag tror jag nämnde i inlägget om köket att vi skulle köpa fler köksskåp och "bygga ut". När jag och barnen var på ikea för att köpa köksbordet tittade vi till köksavdelningen och även bänkskivan vi ville ha var med på rean. Det var hela 44% rabatt, hur kan man låta bli? Vi ska ha den här bänkskivan (klickbar länk) och de här luckorna (klickbar länk) med valnöts färgen i handtagen. Eftersom det snart blir ny katalog på Ikea vågade vi inte riktigt vänta och se om de kommer ha kvar luckorna så vi planerade igår kväll hur köket ska se ut så vi kunde köpa även luckor. Stommarna och inredningen däremot får vänta, såna beslut orkade vi inte ta! Väl på ikea krånglade det såklart. Inget ska ju funka enkelt och smidigt på Ikea här....De hade bänkskivorna här, men bara två 60cm luckor när vi behövde 3, de hade inga 40 cm luckor och inte heller dörrarna till hörnskåpet. Hur gör vi nu då?! Vi ringde Ikea Abu Dhabi som var mycket hjälpsamma, de hade de varor vi ville ha och trots att man inte kunde beställa dem online kunde vi göra en fake beställning så vi fick ett beställningsnummer och ringa upp tjejen igen så skulle hon ändra beställningen och lägga till de rätta varorna. Helt plötsligt gick vi från att inte köpa några grejer alls till nya huset till att ha köpt ett halvt kök plus bord och stolar! Det vi köpte här i Dubai levereras 31a maj men tyvärr måste jag ta mig till Abu Dhabi för att hämta luckorna därifrån. Det blir en 24 mils resa fram och tillbaka så det blir en lång dag för mig imorgon men som jag sa tidigare, Ikea Dubai hade ingen aning när de skulle kunna få in luckor igen så vi vågade inte chansa!

För jag vet inte vilken gång i raden har dottern nu sagt att hon inte vill gå till skolan pga några tjejer i klassen. Hon har flera gånger uttryckt att hon haft "den värsta dagen i sitt liv" och gråtit ett par gånger för att några retat henne och skvallrat om saker hon gjort. Det är alltid samma tjejer som omnämns och nu kan jag inte blunda längre, det verkar ju inte vara något snabbt övergående. Det känns såklart jätte tråkigt att hon känner så här, samtidigt är det svårt att veta om hon överdriver det hela eller inte. Samtidigt har jag så himla svårt att förstå varför det blir så här, dottern pratar ju med allt och alla och skaffar sig kompisar vart vi än går. Jag pratade lite om detta tidigare med fröken och hon sa att dotterns bästa kompis har börjat umgås lite med andra i klassen och att det kanske påverkade henne extra. Fröken lovade hålla ett öga och vi skulle prata igen och nu känns det som det är dags. Håll alla tummar och tår att hon har tid imorgon när maken kan följa med så jag slipper ta det här själv.

Här i Dubai har IKEA part sale ett par gånger om året. Jag hade bestämt att vi skulle byta köksbord i samband med flytten (redigt trött på mitt svart/bruna bord) och hade till en början tänkt mig ett runt bord. Vid mitt senaste besök på IKEA visade det sig att de inte har det runda Bjursta bordet i sitt Dubai sortiment. Typiskt! Efter lite mer funderande bestämde jag mig att ett rektangulärt bord blir lika bra och ställde in mig på ett vitt Bjursta bord av den mindre sorten. Igår fick jag sms av IKEA där de berättade om sin rea så jag kollade hemsidan och både bordet och stolarna som jag vill ha är med på rean.....Gud vad jag skrattade igår när jag planerade inköpet med en kompis. Jag och maken hade vid ett tillfälle bestämt att vi inte skulle göra några inköp innan vi flyttat in och "kännt oss för" så vi hade olika terorier kring hur jag skulle kunna köpa utan att han märkte det alternativt hur jag skulle kunna övertala honom att det var en bra idé. Bordet kostar 390 kronor mindre än normalpriset och stolarna 35 kronor mindre. Mer än 500 kronors prisskillnad är ju för bra för att låta bli och att spara pengar är alltid något positivt för maken så jag åker till IKEA och köper grejerna idag. De får helt enkelt stå ouppackade tills vi flyttat in!

...då var man ett år äldre. Födelsedagen kom och gick ganska obemärkt, så som livet är just nu finns ingen chans att slappa och fira på hög nivå, men det är ok och jag får ta igen det en annan gång. Presenter fick jag trots allt, ett nytt Pandora armband (det gamla var fullt) av maken, en bok av sonen och handkräm av dottern. Mina fina och omtänksamma barn. Dottern hade lagt på minnet vilken lukt jag hade tyckt bäst om när vi var på Bath & Bodyworks senast och luktat på tvål och handkrämer. Sonen hade lagt ner mycket tid på att hitta en bok som han trodde jag skulle tycka om.

Just nu finns det många saker att se fram emot och ha nedräkning till men det innebär ju också att det är många saker som hänger i luften. Jag tror att jag missade att säga att maken fick sitt email om kaptensintervjun bara någon dag efter flytt emailet. I söndags var han så och gjorde teknik testet vilket inte var några problem, alla rätt men sen vände det. När han kom hem från psykologbesöket var han en nedbruten man. Besöket som skulle ta "no more than an hour" hade tagit en bit över två timmar. Psykologen hade sagt att makens provsvar var motsägelsefulla och han kunde inte "läsa" honom. De hade en skala från 1-10 där 5 var "normalt" för olika personlighetsattribut. Han hade till exempel högt på tävlingsintriktad men lågt på hur viktigt det var med att stiga i graderna på jobbet. "Vilket stämmer bäst?!" hade han frågat maken. Ja sa maken, det beror väl på hur man "menar. Det är väl det som är det luriga med såna här psykolog test, allt man svarat på hänger väl på hur man själv förstår frågan och vad man läser in i den. Maken kände sig väldigt besviken, nedtryckt och deprimerad efter det här besöket då han tyckte att psykologen varit så negativ att han trodde att rapporten som skulle skickas vidare skulle läsa att han var oduglig och inte ens behövde intervjuas. Det blev några dagars väntan men i onsdags fick han bekräftelse email för sin intervju, i mitten på juni. Det var bara att andas ut, peppa och ladda om för det är själva intervjun som är den stora grejen. Ingen jag pratat med har hört om någon som inte klarat sig vidare från psykologmötet så han lär bara haft stor fet otur och kanske överanalyserat det hela. Håll nu alla tummar för honom!

Även här är det många olika tankar och idéer om vad vi ska göra!

 

 

 

En sak som stog på barnens önskelista på vår Malta resa var en tur till Ta Qali lekparken. Det är en stor lekpark som öppnade strax innan vi flyttade från Malta så barnen hann leka där många gånger och de pratar fortfarande om den med jämna mellanrum. Vi bestämde träff med några kompisar där och åkte dit redan första dagen!

 

Tvrummet i det nya huset är som en hel sal, 8,6x 7,3 meter. Vad och hur ska man göra med det rummet?!

 

Det är ju svårt att få något begrepp om rummen när de är tomma men jag delar ändå med mig av bilder. Här kommer mitt och makens sovrum, "master bedroom".

 

Här är bilderna från sonens skolteater.

 

Igår var jag och barnen och mätte och tittade på show villan till det nya huset. Vi har helt ensamma där, till skillnad från förra gången när det var knökfullt med folk, och trots att vi kände oss nöjda förra gången kändes det nog bättre efter en andra runda. Det låg liksom en sur och grinig atmosfär över hela huset förra gången, många var nog mer eller mindre chockade och upprörda plus att det var stressigt att inte kunna kolla runt precis som man ville för det var alltid andra människor i samma rum. Hursomhelst, det kommer att dyka upp en del bilder de närmaste dagarna. Här är de första, från utsidan och gatan.