Vi är här! Resan gick bra, alla sov en sväng på planet (olika länge dock) och pappa hämtade oss på flygplatsen. Vi lyckades hålla oss vakna oväntat länge, barnen nästan till 20 och jag nästan till 22 och tack vare detta sov vi "ända till" 5 imorse. Ska försöka med siesta så vi orkar till minst lika länge ikväll :) Efter tidig frukost har mamma åkt till jobbet nu och vi sitter i soffan och tittar lite på Barnkanalen. Sonen frågde varför det var såna babyprogram på tvn och jag förklarade att det är han som växer upp, det är inte programmen som ändrats utan han. Ute är det grått och jag fryser lite men tänk vad skönt det kan vara!

Precis som jag misstänkte blev det en sorglig historia när vi skulle säga hejdå till sonens fröken. Han kämpade mot tårarna men när han kramade henne gick det inte. Självklart var jag inte sen att hänga på, jag hade ju redan gråtit ett par gånger innan dess. Vi klarade oss skapligt ut ur skolan men sen när vi gick över vägbron till parkeringen tilltog det för sonen och när vi satt i bilen brast det helt. Han stor grät och mitt hjärta värkte för honom. När vi sen kom hem tyckte han dock att det kändes bättre så vi kramades lite, tittade på sommarlov och packade klart väskorna. Trots att han känner att han kommer sakna henne känns det inte riktigt lika illa längre och nu tittar han framåt, mot sommarlovet i Sverige.

Två timmar innan väckarklockan ringde, och efter  fyra timmars sömn, kom sonen in för han haft en mardröm och sen var det kört att sova något mer. Det här blir en härlig resa.....