Beslutet vi tagit växer till sig och det känns bättre och bättre. Han flög igår med en fack representant och frågade då om det var sant som han hört att de bara skulle behålla 92 piloter trots att det sägs 10 flygplan. Svaret han fick var att 92 var önsketänkande, just nu verkar det alltså inte som att tanken är att behålla fler piloter trots att man pratar om fler flygplan. Jag misstänker att de aldrig haft några planer på fler än 8 flygplan utan att de bara försöker förhala beskeden. De har säkerligen någon tilltänkt köpare och bereder vägen för försäljning. Gud vad skönt det ska bli att komma bort från den här soppan!

I söndags ringde Emirates och erbjöd maken jobb. Vi har sedan dess försökt reda ut alla frågetecken och tveksamheter speciellt när det gäller skolor och hälsoförsäkring. Eftersom jag har en sjukdom ("pre-existing condition)  täcker inte sjukförsäkringen de två första åren och medicin, blodprov och läkarbesök är dyrt i Dubai så det var viktigt att se om det ens skulle funka ekonomiskt. I Dubai har de helg Fredag/Lördag och vi besämde igår att vi skulle ha tagit beslut och meddelat makens "recruiter" så att hon har hans svar när hon kommer till jobbet på söndag morgon. Efter att ha räknat lite ser vi att vi ju inte kommer kunna spara direkt mkt pengar de första åren på grund av min sjukdom men det kommer iaf gå runt och därmed känns det bäst att åka. Idag har vi även haft besök av en malteisk pilot med fru som flyttade till Dubai för ca 1½ år sedan, de har varit jätte bra stöd och efter deras besök känns det helt plötsligt mycket bättre. Trots all osäkerhet kring allt ser jag nu fram emot att komma iväg. Jag tror vi kommer få det bra. Huset ser bra ut, jag ser fram emot att fixa möbler och dyl och komma bort från Malta. Nu har vi 3 månader på oss att packa och sen bär det av :D

I går åkte så mamma hem efter 10 dagars besök. Vi har haft det jätte bra även om inte Malta direkt visade sig från sin bästa sida vädermässigt. Tror faktiskt vädret varit bättre i Sverige de senaste dagarna. När vi vinkade av på flygplatsen grät barnen floder, det är alltid lika sorgligt att se. Jag kan minnas precis hur det kändes, min mormor har även hon alltid bott lågt borta och jag har oxå varit ledsen när hon åkt hem eller vi åkt ifrån henne.

Har just nu en liten bloggpaus då min mamma är här på besök...återkommer så snart jag får tid.

Maken gick vidare! Av 12 blev de nedsållade till endast 4. Oväntat att de tog ut så få men vilken glädje när beskedet kom. De hade sagt att får man klart från läkarundersökningen och de får 2 av 3 positiva referenser är man i princip inne. Enda som kan hända då är om vice presidenten för Emirates sätter stopp och det skulle vara om det finns någon "gentlemen agreement" mellan företagen att man inte ska anställa "deras" piloter. Bara att invänta säkra besked men vilken lättnad. Många tankar far i huvudet men de får jag återkomma till, nu måste jag lägga mig, hoppas jag hinner sova lite i sängen inatt.

Det känns som en del människor sticker huvudet i sanden....."pratade" just med en kollega till maken på msn, jag känner henne väl eftersom de pluggade tillsammans i spanien. Hon berättade att de ska till skolan på Open day eftersom de funderar på att skicka sin son dit. Då slår det mig att det är banne mig kanon modigt, eller kanske rent av dumdristigt (?) med tanke på hur deras jobb situation ser ut. Jag tror INTE att vi hade valt privatskola om livet såg så ostabilt ut som det gör nu. Självklart hoppar vi inte av innan vi vet vad som kommer hända men att göra det aktiva valet? :O

Nattade ju dottern i vagnen igår och trodde att jag iaf skulle få några timmars sömn i sängen innan hon vaknade men icke, precis som kvällen innan hann jag läsa en kvart och kl 21 vaknade hon. Det var bara att göra iordning i soffan igen :(

...innebär att vi får skippa open day i skolan. Jätte tråkigt då sonen verkligen ville visa upp sina saker :( Vi får väl titta på dem när vi hämtar eller lämnar någon dag men dottern är INTE frisk och då kan jag inte motivera att ta med henne där det finns andra barn. Jag gör som jag brukar, tänker mig in i hur jag skulle velat ha det om det varit tvärt om, dvs hade jag uppskattat att en annan mamma tog ett halvsjukt barn med sig och var i närheten av mina friska barn? Är svaret nej stannar jag hemma. Vet inte vad vi ska hitta på att fördriva tiden med men vi ska bada (vattnet i solfångarn kommer bli för varmt och automat tömma sig annars) och säkerligen spela spel på bolibompa sajten. Mellan 13.30 och 14.30 vår tid ska maken befinna sig på sitt hotellrum för att invänta tel samtal om han går vidare till sista delen i uttagningsprocessen så då lär jag hänga vid datorn och vänta med honom.

Imorgon är det dax för ny eliminering och jag vet eg inte vad jag helst vill ska hända. Vi skulle ju slippa ta något beslut som kanske känns fel om några år om han inte blir erbjuden jobb...men samtidigt skulle det kännas skönt att komma härifrån oxå...Vi får helt enkelt vänta och se, det blir nog bra till slut oavsett :)

Dottern nattades i natt direkt i barnvagn, hon hostar fortfarande mkt och det kändes inte som det ens var någon ide att prova i sängen. När jag sagt godnatt och gått ut hör jag rätt länge sonen prata och prata där inne och jag smyger mig igenom korridoren för att tjyvlyssna. Hör honom prata om bokstäver och hur man skriver dem och när jag kikar in i sovrummet ser jag hur han dragit till sig barnvagnen och troligtvis har böcker där han visar sin syster vilka bokstäver det är och hur man skriver dem ("sleeping soldier", "straight soldier", "slide", "big belly" "bridge in the middle" etc. Vad varm man blir i hjärtat! <3

Dottern fortsätter vara sjuk, när jag la mig igår kväll hörde jag hur hon hostade och fick kväljningar och vågade inget riskera så vi "sov" på soffan. Inga problem att sova på soffan som så men dottern snurrade och for mest hela tiden, var varm och kall om vartannat så det blev inte mycket sömn. Vid ett tillfälle gick jag även ner i garaget för att få upp en barnvagn så hon kunde sova ensam men lite mer upprätt. Ha henne "lös" i soffan gick inte då hon direkt la sig ner och då började hosta. Fy tusan.....På morgonen hade hon dock ingen feber men den återkom på eftermiddagen men jag hoppas det vänt. Hur klarar sig ensamstående föräldrar egentligen? Jag är helt utmattad och huset ser ut som ett bombnedslag!

....hur ska man kunna veta vad som är bäst? Vilket val som är det rätta för oss som familj?

En kollega till maken har skickat en rad till honom och sa "bestäm dig inte än, vi pratar mer när du är tillbaka" dvs han har hört ytterligare något bud. Jag har ju sagt att jag inte ska ta åt mig av allt som sägs, att jag ska tro på min magkänsla och jag tror ju inte det blir någon ordning på företaget men det är ju inget enkelt beslut att rota upp hela familjen. Nu vet vi ju inte än om maken blir erbjuden jobb i Dubai men frågarn är om det räcker det med en liten liten chans att vi har en framtid här för att chansa och stanna? Vi trivs ju ändå här....

Nästan tio minuter "sent" ringde de. Jag hade maken på kamera och fick tummen upp, gud så skönt! Jag är så stolt över honom, nu hoppas jag resten går som smort.

Just nu har jag redigt ont i magen, orolig som attan. Om ung en timme får maken besked om han gick vidare till imorgon. Han tyckte det gick bra i simulatorn men de hade "compass test" som var lite som ett allmänbildningstest för det var tydligen frågor om precis allt mellan himmel och jord och där tyckte han att han fick chansa lite för mkt så överlag tror han att han kommer få negativt besked när de ringer. Han kände sig lite besviken på råden han fick innan, att han inte behövde plugga på grundläggande flyggrejer som man pluggar när man tar flygcertet eftersom det "inte var nåt sånt" men han tyckte nog att det var där han hade kunnat förberett sig mer ändå.

Saken är att hans jobb här på Malta verkar sitta säkert just nu, iaf för ett år framöver så det är nog ingen fara om han inte blir erbjuden jobb. VI som familj kommer klara oss oavsett men det måste kännas tufft mentalt om man inte blir erbjuden jobb, och hur tacklar man det sen på jobbet? Speciellt när alla tydligen vet att han skulle dit på intervju?


40 minuter kvar.....

Vilken tur att jag hade maken hemma i fredagsnatt. Dottern vaknade och grät och maken trodde hon skulle kräkas så jag sprang efter dem in på toaletten. Märker då att det som händer är att dottern inte får luft :O Gahhhhh. Lyckades sansa henne lite men jag sa till maken att om det är någon gång man ska åka till sjukhuset är det när barnen inte får luft och medans maken gjorde sig klar somnade dottern i min famn. Det väste jätte konstigt i halsen på henne och mina tankar for till krupp. Inget av barnen har dock haft det så jag kunde inte veta säkert och tyckte det var bäst att få det kollat iaf så maken tog henne med sig till sjukhuset. Jag var helt utmattad och somnade men det visade sig att jag hade rätt, krupp. Hon hade fått andas i en mask och fick sedan kortison supp och sov gott resten av natten när de kom hem. Läkaren tyckte vi skulle ge kortisonet i 3 kvällar (så två till) men att jag kunde ge upp till 5 kvällar om det behövdes. Gårdagen var lugn, jag hörde henne hosta till och det lät så där illa som krupp hostan gjorde men bara en gång här och en gång där så jag lät henne vara. Hon har sedan dess oxå fått feber som idag inte ville gå ner med alvedon så jag alternerar nu med ipren. Men hon kom upp och ville bajsa efter nattningen och jag såg en bit av kortison suppen kom ut men jag hoppas hon får sova gott ändå.

Efter en snabbvända på Malta (knappt ett dygn) åkte maken vidare till Dubai igår. Idag har han förberett sig, fyllt i papper och träffat en maltes som numer jobbar på Emirates och imorgon börjar själva uttagningsprocessen. Jag är skitnervös å makens vägnar, även om jag försökt tona ner det hela är det mycket som hänger på det här. Visserligen ser det inte längre omöjligt ut att han får behålla sitt jobb här men vi tycker ju inte att det känns tryggt och skulle gärna röra på oss ändå och Dubai verkar bäst för oss. Jag håller alla tummar att det går bra imorgon.

Idag hade jag ordnat så att barnen skulle kunna stanna på extended day om mitt läkarbesök drog ut på tiden (tur var väl det, jag var 1½ timme sen att hämta dem). Extended day är en service skolan har där barnen kan stanna upp till 2 timmar längre varje dag och vi har aldrig utnyttjat det förut men barnen håller till i pre-nursery klassrummen. När de kom ut från klassrummet med en av fröknarna var det första dottern sa (mäkta stolt):

"Min A var i MITT klassrum idag"

Fröken berättade att hon hade blivit jätte glad när han kom ner.....uuuunderbara ungar!

När sonen var sjuk tittade vi en dag på Nils Karlsson Pyssling. Barnen fick den i julklapp men vi hade inte sett den än. Vi ett tillfälle gjorde Nils eld i öppna spisen som ett trolleri med händerna. Jag trodde sonen skulle ifrågasätta det hela men han bara konstaterade "he´s got magic". Vilket underbart liv det måste vara som 4 åring :)

Idag har jag varit till läkaren igen och det var en ännu värre upplevelse än någonsin. Jag berättar om det en annan gång om jag orkar, nu vill jag bara glömma eländet.

Det här bara måste jag prova!!!!


Piruett - glutenfri Singoalla (klickbar länk)

Sonen har fortsatt feber. Han stannade inne igår och det blir samma visa idag. Febern ligger över 40 grader och alvedon verkar inte hjälpa. Provade imorse att ge supp istället för flytande för att se om det hade bättre effekt men så var inte fallet. Svärmor tycker vi ska åka till vårdcentralen och träffa läkare men jag känner inte att det behövs, jag vet ju att de kommer säga att det sitter i halsen och sen säkert säga att vi ska ge antibiotika. Letat runt lite på nätet och verkar som råden i sverige är att man ska uppsöka läkare om febern håller i sig i mer än 3 dagar (en del ställen säger 4-5) men hittade även att man skulle uppsöka vård om febern är över 40.5 och imorse hade han 40.6 så jag tvekar ändå lite. Han är inte direkt påverkad just nu, dricker bra och åt nästan en hel smörgås så jag tror att vi får vänta en dag till och se hur han vaknar imorgon.

Igår var röd dag och vi hade en fullspäckad dag som började i lekparken, sedan grillade vi på taket med allt som hör till (studsmatte hoppning och scootering) innan maken tog barnen med sig till farmor och farfar medans jag körde ett pass på crosstrainern. Gött!

Stackar lilla gossen, vaknade med 39.8 graders feber inatt och 40.1 imorse. Han har inte visat några andra "symptom", dvs ingen snuva, hosta eller klagat över ont någonstans. Ingen alvedon hjälpte och vid lunch gav vi voltaren. Under eftermiddagen mådde han bättre men när det var dax för kvällsmat skakade han och frös och var så trött så han knappt orkade sitta i soffan. Det blev ytterligare en voltaren och kvickt säng gående och han somnade på stört. Har hört honom hosta under kvällen och nyss vaknade han och grät så nu ligger han hos mig i soffan....mitt lilla hjärta <3. Hoppas han mår bättre imorgon.