Ligger i skuggan medans dottern kramar ur det allra sista ur den har mini semestern. Sonen kanner sig inte jatte kry sa han ligger brevid mig och laser. Jag tror han fick lite solsting igar, kombinerat med helt galet mycket hotell frukost och tva valdigt sena kvallar och kanner efter lite extra idag. 

 

Jag maste saga att vi inte ar imponerade av hotellet. Klart det ar fint och sa men servicen ar inte pa fem stjarne niva och det har inte varit jatte latt att fa glutenfri mat men jag aterkommer med ett detaljerat recentionsinlagg senare.

..idag har jag backat in i en annan bil. Så himla onödigt och jag känner mig så besviken och arg på mig själv. Det hände precis utanför skolan, vi båda stog i "samma" ruta fast på olika sida vägen och vi båda backade ut. Jag tittade såklart men bevisligen inte nog eftersom jag backade in i henne. En annan mamma som såg det hela sa att den andra hade börjat backa innan mig och eftersom jag inte ens sett henne kan jag inte annat än tro att det måste varit så. Som sig bör här nere finns det inga papper man kan fylla i om man inte är osams om vems felet är så det var bara att invänta polisen. Vi hade rätt tur ändå att de kom relativt snabbt och jag hann in till paraden på International day men jag måste säga att jag inte känner mig på topp mentalt, som vanligt när något händer gnagar det i skallen och man funderar på vad man skulle gjort annorlunda och tanken på onödiga pengar som det kommer att kosta gör ju inte saken bättre heller :(

....är inget jag har till övers just nu kan man säga. Gästerna har åkt och då gäller det såklart att städa och röja upp igen, kylskåpet måste fyllas på, kettlebells är ju back on och så sjukgymnastiken såklart. Imorgon är det sista dagen på den här terminen i skolan men det är även International Day så jag har jobbat med att uppdatera den svenska displayen och nu ska jag bara packa ihop grejerna samt ta fram de kläder som vi ska ha på oss. Det blir en lång dag för mig, vi åker hemifrån kl 7 och de räknar med att det ska vara klart vid 14 :O

Sonen hade time trials för sin simning i helgen. Mot alla odds (han är sån tävlingsmänniska och blir så arg om han inte vinner att han oftast inte vill tävla) hade han jätte kul och det var ju huvudsaken!

 

I torsdags var föräldrarna i sonens årskurs inbjudna på Art morning. Det var gästernas första morgon så maken ville stanna hemma och jag åkte själv. De har pratat om konstnären Geroge Seurat och hans sätt att måla med Pointilism (klickbar länk till Wikipedia för den som inte vet vad det är). Barnen hade planerat för detta genom att först välja ett foto på Burj Al Arab i olika färgsättningar (vid solnedgång) och sedan göra en sketch i sin sketchbok och viktigast av allt ritat konturerna på en canvas som vi sedan skulle "fylla i" och måla. Sonen var så glad att jag var där och tyckte det var jätte spännande att få jobba tillsammans och självklart smittade det av sig...Trots att jag var lite skeptisk iförväg (jag har nog ingen konstnärlig ådra alls inom mig) måste säga att det var jätte trevligt och det gäller ju att ta tillvara på tillfällena barnen VILL att man ska komma och vara med på sånt här!

 

Så här såg det ut innan vi började....

 

 

.......och här är en nöjd gosse med slut resultatet!

Nu har vi gäster här och då blir det ju lite som det blir med tiden vid datorn. Den här gången är det makens barndomskompis som är här på sitt första besök i Dubai. Han har separerat från sin fru och är här med en ny partner, första gången vi träffar henne så vi var lite nervösa för hur det skulle gå men hon är jätte trevlig och lätt att umgås med så det är inga problem alls!

...får kroppen lida. Så är det här just nu....jag var iväg på mitt första kb pass på 2½ månad i söndags och förväntade mig riktig träningsvärk och smärta men det var faktiskt överkomligt. Igår, på mitt andra pass, tänkte jag att nu ska jag träna bort träningsvärken och i min iver tog jag nog i för mycket och nu har jag mer ont än jag någonsin kan påminna mig att jag haft. Inte ens en liten promenad imorse värmde upp musklerna utan jag har vaggat fram som en pingvin hela dagen. För att spä på jäkligheten har jag även lyckats tappa alla småsaker jag haft i handen, allt för att jag skulle tvingas böja mig ner. Jag har stönat och stånkat och barnen har gjort vad de kunnat för att hjälpa mig. Jag var till sjukgymnasten som föreslog att vi skulle tänka lite mindre på handleden idag och så fick jag mig lite massage på baksidan av låren. Tänk att det kan göra så ont men samtidigt vara helt gudomligt! Nu väntar jag in maken från sin London flygning och hoppas jag kan få lite mer massage, gärna med tigerbalsam, så att jag imorgon slipper halta runt med gästerna som anländer inatt!

Förra helgen ville vi prova något nytt och åkte till The Walk.

 

 

 

Förra veckan hade sonen sin skolshow/teater, det märks på kvalitén att barnen blir större. Sonen hade en ganska stor roll och hans klass hade definitivt det bästa framträdandet.

 

Idag när jag körde ut ur parkeringhuset efter sjukgymnastiken upptäckte jag att något hade droppat ner från taket i garaget, något som såg ut som rost, rakt ner på våran vita huv. Det bara lyste rött och jag kände mig inte direkt glad. Stannade till på första bästa ställe och köpte vatten, tänkte att jag häller på det här så det inte fastnar och så får jag tvätta av ordentligt när jag kommer hem. Mitt hjärta stannade dock helt när bara hälften av det rödaktiga försvann med vattnet. Ursäkta språket men fy fan vad surt! På vägen hem såg jag även spåren av en liten pöl med rinnspår i vitt som gjorde att det glansiga i lacken försvann och jag trodde såklart att lacken var helförstörd. Maken var såklart på jobb, så som det alltid är när något händer. Jag kunde inte släppa det här så när inte vårt vanliga bilschampo fick rent fäckarna och barnens simlektioner var inställda pga sandstorm åkte vi iväg för att leta hjälp. Jag hoppades kunna hitta något bättre rengöringsmedel på bensinstationen här i DSO men ingen lycka där. Killen som tittade på det trodde det var färg som droppat ner och han trodde jag kunde få hjälp på ett ställe som jobbar med lackrengöring. Han var rätt säker på att det skulle gå bort bara de hade rätt medel och det lugnade mig betydligt. Han trodde inte att det spelade någon roll om jag fick det åtgärdat direkt eller väntade tills imorgon men det hängde över mig som ett regnmoln. En kompis hade föreslagit ett ställe mot IKEA hållet till så jag tänkte prova där innan jag gav upp för dagen. Två jätte snälla killar (som däremot inte kunde någon engelska så jag har ingen aning om vad de gjorde) putsade lite på huven med två olika grejer och helt plötsligt var min huv vit igen. Alltså, den lycka som då infann sig är nästan obeskrivlig. Bilen är ju visserligen inte direkt ny längre men den röda blobban mitt på huven som lyste mig rakt i ögonen när jag körde gjorde mig så himla besviken och upprörd, trots att jag ju inte kunde klandras för det som hände, ingen kunde väl tro att man inte skulle kunna parkera vart man ville i parkeringsgaraget?! Jag glömde fota hur det såg ut men det är nog egentligen lika bra, den där hemska upplevelsen vill jag helst glömma!

.....som täckmantel för en frukost på Farmen. Vi är numer 4 svenskor på DESS och tre av oss träffades på Farmen för frukost/planeringsmöte imorse. Den fjärde har irakiska rötter och ska försöka få till ett irakiskt stånd, annars hänger hon på senare. Vi ska återanvända mitt material från förra året men jag ska fixa en bättre karta och ev få till en liten ändring på Svenska uppfinningar. Spännande och jätte kul att inte vara ensam längre!

....försvann i ett nafs utan att vi egentligen gjorde så mycket. DESS har börjat en ny läxpolicy då de fått en del kritik över läxorna. Man har tydligen även upptäckt att barnen inte lär sig något av påtvingade läxor och man provar ett nytt system där barnen fått en lista på olika uppgifter och de ska välja (minst) två uppgifter som ska göras innan påsklovet. Meningen är att barnen ska kunna välja något som intresserar just dem och därför ska tycka är roligare och därmed lära sig mer samt känna glädje för läxorna. Första läxan betade "vi" av i fredags då dottern målade en solnedgång över öknen och sonen sammanställde lite information om Burj Khalifa och de 10 högsta byggnaderna i världen.

 

Annars är det nu ny vecka, nya tag. Vi håller på och vårstädar och går igenom rum för rum och slänger en massa saker! Imorgon hoppas jag att vi ska kunna göra klart undervåningen, jag är så trött på att ha saker liggandes överallt!

Familjen från min hemort som vi lärde känna förra året när de bodde i Dubai (se här) var här på sitt sportlov och självklart skulle vi försöka träffas. Deras äldsta tjej och puman är jämngamla och leker så himla bra, nog för att puman leker bra med de flesta, hon är så himla lättsam, men det är något speciellt med den här tjejen. Tyvärr fick vi inte till något då de bodde på hotell nere vid stranden och barnen hade sin dansuppvisning i lördags och de har så mycket andra aktiviteter plus att det skulle bli aldeles för sent på kvällen för oss att åka dit ner. Istället kom jag på idén att bjuda hit dem på deras väg hemåt. De flög Norwegian, planet skulle gå kl 2 på natten och de hade valt att inte boka någon hotellnatt den natten utan hade tänkt hänga lite på hotellet efter middagen. Nu kom de istället hit och åt kvällsmat med oss och tjejerna fick ses lite. Kanontrevligt och S skämtade lite och sa "om vi har något flyg hem, vi kanske flyttar in hos er"! Precis när vi skulle ringa och boka taxin som skulle ta dem till flygplatsen fick de besked att deras flygning var inställd :O Lite småpanik och kaos slog till innan de fick besked att de var ombokade på Emirates flygning till Oslo på morgonen istället. Vilken tur att de var hos oss! Vi bäddade bäddsoffan i datarummet och de fick sova här några timmar. Från Oslo skulle de sedan få flyga Norwegian till Stockholm men två av deras flygningar blev inställda så vi får väl se om och när de kommer hem igen....

Så där ja nu är makens simulator avklarad för den här gången, 6 månader till nästa. Det är alltid en sån lättnad när det är över, mest för maken såklart men även för mig (för han slutar vara grinig) och för barnen (för att han har tid för dem). Två pass den här gången, där första är själva provet och andra är fler övningar. I den första hade han riktigt otur och fick gå ett helt dygn och oroa sig för om han skulle klara sig eller inte. Det hela utspelade sig när hans kapten tabbade sig på en övning och inte fick ner planet i höjd som han skulle. För att inga misstag ska ske och båda piloterna gör samma sak har man delat upp jobbet i cockpit så att man lätt ska veta vad man ansvarar för. Enkelt förklarat ansvarar den ena piloten för själva flygandet och den andra för kommunikationen med flygledarna men självklart kan/får den som inte ansvarar för flygninen ta över om han/hon känner att det är osäkert. Jag ska inte gå in på detaljer ifall någon tror att det är osäkert att flyga med Emirates (eller något annat bolag) men man ska ha i åtanke att simulator passen de gör går ut på att öva alla extrema saker som kan hända men faktiskt inte gör i vardagen. Man får därför öva på dem i simulatorn så man inte glömmer vad som gäller ifall det skulle hända. Hursomhelst tyckte träningskaptenen att maken skulle ha hjälpt sin kapten att styra upp det som hände medans maken själv hade valt att inte göra det baserat på att han inte hade tillräcklig information om vad som hände. Han hade påpekat att de inte gått ner i höjd som planerat och trodde kaptenen skulle fixa det. Han hade sedan varit upptagen med att göra sin del av jobbet och tittade åt annat håll eftersom han skulle ändra om inställningar på några instrument. Han kände helt enkelt att han hade kunnat göra saken värre om han försökt ta över och när han fick överblick hade kapten rett ut det hela själv. Självklart hade han inte tagit diskussion om detta (han ville ju inte göra träningskapten sur inför nästa dag) men jag sa att du måste ju kunna argumentera på ett trevligt sätt för din sak. Han hade sagt att han inte tittat där just då men jag menade att han även kunde ha fått fram sin tanke om att han kände att han faktiskt kunnat göra saken värre om han ingrep. Han var så besviken för att han förberett sig och pluggat gärnet och självklart tyckte han ju fortfarande att han gjort det rätt som inte ingrep när han inte hade full koll på vad kaptenen gjorde just då. Nu fick han inte topp betyg i just den aspekten men han fick godkänt totalt och det blev ingen vidare diskussion kring detta men det kändes tråkigt att han fick gå och oroa sig så länge i onödan.

 Förra veckan var vi på kvart samtal, som vanligt halvvägs igenom skolåret. Inga direkta överraskningar, vi har ju sett barnens rapporter som vi fick innan half term/sport lovet och vi känner ju våra barn också. Barnen får ett omdöme i "effort", dvs hur väl de försöker (uppdelat på "försöker aldrig sitt bästa, försöker oftast sitt bästa och försöker alltid sitt bästa) och sedan får de ett "betyg" i några saker som visar om de behöver bättra på, ligger där de förväntas vara eller över vad som förväntas. För mig är det allra viktigaste att de alltid försöker och har en positiv inställning, det mer akademiska kommer med tiden bara man försöker. Dottern fick högsta betyg i "effort" i alla ämnen, ligger där hon förväntas vara utom i läsning där hon ligger över. Trots att hon är juli barn är hon ju i och med den engelska uppdelningen av klasserna yngst i sin klass så vad mer kan man begära? Fröken hade inte så mycket att säga när vi träffade henne utan vi fick några tips på hur vi kan hjälpa henne lite med att förstå det senaste de jobbar med i matten och hon kunde bara konstatera att dottern är en positiv och glad tjej som alltid försöker göra sitt yttersta. Sonen fick såklart topp betyg i allt, inställning och i vad han presterar. Fröknarna konstaterade att han i mångt och mycket ligger på nivå med de som går i klassen över honom. Jag har ju undrat ibland om han pressas för mycket i skolan men han trivs ju och bara vill lära sig mer och mer så jag försöker släppa de tankarna. Det finaste vi fick höra var "he´s a credit to both of you" och "she´s a joy to have in the class" och hur kan man göra annat än pösa över av stolthet? Vilka barn vi har!

Tänkte ta och lista mina safari tips, baserat på våra upplevelser och vad jag, med facit i handen, kanske skulle ha gjort annorlunda.

 

1. Överväg flyg från Joburg till Kruger, vi reste från kl 7 till 14.30 med bara några korta pauser på vägen dit och från 8.30 till 17 på vägen tillbaka (visserligen lite längre pauser men ändå).

 

2. Boka boende med ac. Åtminstone om man reser på den Sydafrikanska sommaren! Eftersom vi bokade i sista minuten fick vi ju ta det som erbjöds men det var väldigt svettigt i lodgen. Första natten nästan outhärdligt, andra natten kom ett åskoväder och rensade upp lite och tredje natten var ok iom att vi haft en mycket svalare dag men alla nätter som den första hade varit plågsamt.

 

3. Se till att boka en natt safari. Bolaget vi bokade med hade inte någon information om natt safarin som tilläggstjänst så jag hade inte ens någon aning om att det var möjligt. Detta är något jag ångrar att vi inte gjorde då någon i våran transferbuss hade gjort det och sa att det var så annorlunda och häftigt och mycket lättare att se djuren som är mest aktiva på nätterna.

 

....efter en bra städare fortsätter. Vilket i-landsproblem liksom! Har precis satt mig ner efter att ha röjt upp lite i huset i väntan på städare nr 3. Jag är rätt säker på att jag skrev om den urfåniga stölden som våra städare stog för strax innan jul och besvikelsen var ju så klart enorm. Vi hade ju ett så himla bra upplägg där vi inte behövde vara hemma för att släppa in eller ut dem och korta stunder men flera gånger i veckan (de flesta företag kräver 4 timmars bokning). Hursomhelst har vi nu gått igenom två städerskor sedan dess och inte varit direkt nöjda. Den första blev vi rekomenderad av en annan svenska och hon var väl helt ok men ganska seg, det hon gjorde på 4 timmar gjorde våran tidigare städare på 2. Hon slutade dock jobba för företaget och introducerade en ny tjej som knappt kunde ett ord engelska trots ett par år i Dubai. Hon har väl städat skapligt men jag har tyckt att hon slarvat med dammandet och det är ju det värsta jag vet när det gäller städningen så att få göra det själv kändes inte ok, då kunde jag ju städa helt själv istället för att betala någon för det. Jag fick spader för två veckor sedan när ersättaren bytte lakan i våran säng men inte i barnens rum bara för att vi glömt lägga fram nya. Vem som helst som kunde kommunicera och som kunde tänka ett steg längre skulle ju ha frågat om det var ett misstag (alla lakan har bytts alla andra lördagar när hon varit här) och detta i kombination med en del andra småsaker gjorde att vi bestämde att hon inte skulle komma tillbaka. Maken försökte förklara för henne att hon inte skulle komma nästa vecka (detta för att ge oss chans att prova en annan städfirma vi varit nöjda med tidigare). Iom makens simulator pass i helgen var det fullt upp och vi bokade aldrig in någon annan städfirma utan det blev bortglömt men på lördag morgon kom dottern upp och väckte mig för att tala om att jag sovit så länge att städerskan redan kommit! Hon hade alltså bara nickat och sagt "yes sir" till maken utan att ha en aning om vad han sagt, kanske stog hon här utanför och väntade den lördagen vi var i Sydafrika också! :O Nu idag väntar jag alltså på en städare från det företaget vi var nöjda med tidigare och hoppas att det blir mer effektivt städat.

När jag växte upp hade min mormor och morfar en båt, den hette Jakobsson, men vi kallade den rätt och slätt "Båten". På den båten har jag spenderat många somrar och vi hade såklart en favorit ö. Hjältön var som ett andra hem och här var krabborna nästan tama då de var så vana vid att bli uppfiskade och tillbaka släppta flera gånger om dagen. Båten var en rätt speciell båt som krävde väldigt mycket jobb och underhåll varje år innan den kunde sjösättas och till slut kände mormor och morfar att de helt enkelt var för gamla. Det var stor sorg för hela familjen, Båten hade varit med alla barnbarn sen de föddes och med mina mostrar sen barnsben. Något år efter att Båten såldes var mina mostrar och kusiner över till Hjältön (man kan faktiskt ro till "baksidan" av ön från fastlandet) och min kusin fotade viken där vi brukade hålla till. Min ena moster fick sedan en tavla målad av bilden min kusin tagit men där Båten lades till. Den här tavlan är så mysig och fin, och på något sätt sprids ett lugn när man tittar på den. På Malta finns många målare och det kostar inte lika mycket att få något uppmålat därifrån så i somras när vi var där beställde jag en egen målning av Båten på Hjältön. Målaren fick se bilden på viken, bilder på båten men också en bild på min mosters tavla för att få en känsla. Svärfar hade målningen med sig när han kom för Formel 1 racet och nästa steg var såklart att rama in den. Vi åkte till Satwa, där man hittar det mesta, och efter mycket beslutsångest lyckades vi bestämma oss. Nu hänger tavlan över våra byråer i sovrummet och jag tittar på den varje dag och den värmer mitt hjärta lika mycket varje gång. Här får ni se slut resultatet.