Idag provade vi något nytt, vi åkte och tittade på hästhoppning. Det var långt ut i öknen men mycket trevligt och roliga grejer runt.

 

Jag kan inte säga att jag blev klokare när det gäller pumans smärta. Läkaren ställde en massa frågor som hon försökte svara på men hur lätt är det att beskriva hur smärtan känns? Läkaren lyssnade på hjärta och lungor, klämde lite på magen och tror att hon har problem med magsyra som kommer upp och det skulle ju innebära att det är typ halsbränna hon har. Hon hörde inget konstigt på hjärtat men som en liten klausul la hon till att hon tyckte vi skulle ta henne till en barn hjärtläkare för att kolla upp bättre. Jag vet inte riktigt vad jag tror om hennes teori men självklart ska vi kolla upp hjärtat. Man skulle ju aldrig förlåta sig själv om något VAR fel!

Imorse, kl 5, kom dottern in till mig och viskade att hon hade ont "här" och pekade sig på bröstet. Jag sa åt henne att lägga sig hos mig och så myste vi lite innan hon frågade om hon fick gå tillbaka in till sig. Självklart sa jag och frågade om det känndes bättre. Ja sa hon och gav mig en kram och sen tänkte jag inte mer på det. På väg till kettlebells idag ringde skolsyster till mig, man får alltid hjärtat i halsgropen när det händer. Efter en halvtimme i skolan hade fröknarna tyckt att puman inte riktigt var sig själv och hon hade sagt att hon hade ont i bröstet så de hade tagit henne till skolsyster. Puman hade ingen feber men sköterskan ringde mig för att kolla om hon hade varit ok hemma och huruvida hon inte fått någon medicin innan skolan. Just då tänkte jag inte på det men så här i efterhand känner jag mig lite förnärmad, om inte puman mådde bra och jag hade gett henne medicin hade jag INTE skickat henne till skolan! Jag förklarade detta och sa även att dottern visserligen emellanåt klagat på ont i bröstet till och från de senaste veckorna men att det inte varit något som hållit i sig och att jag inte riktigt tagit henne på allvar då det alltid verka ha passerat (samma sak var det ju tidigare imorse). Puman är lite av en drama queen och kan hitta på olika saker för att få uppmärksamhet så det är svårt att avgöra när något är på allvar och inte. Oftast går hennes krämpor över fort.  Sköterskan menade att dottern inte behövde åka hem så jag bestämde att jag skulle skaffa tid hos läkare för att kolla upp det hela och om vi fick tid på förmiddagen skulle jag hämta henne tidigt. Vi fick läkartid 13.40 så hon stannar hela skoldagen eftersom det är torsdag och kort dag och sköterskan sa att det inte var några problem så nu får vi väl se om läkaren hittar något fel på henne....

Ibland får jag mina infall och häromdagen bestämde jag mig att sprida lite glutenbudskap. Om man inte säger till, hur ska folk veta vad som behövs?! När jag träffade svenskorna på Starbucks frågade killen om jag ville ha en muffin till mitt te och jag svarade att jag tar något gott till när ni har något glutenfritt att erbjuda. Killen fattade säkert inte ens vad jag menade men det är inte det som är huvudsaken, om tillräckligt många kommenterar kanske något händer?

 

Jag fortsatte med att gå hem och skriva email till de som importerar "Schär"s produkter till Sverige för att fråga om den glutenfria raviolin och de glass strutarna man kunde hitta på Malta. Deras svar var att det är grossisterna som avgör vad de tror det finns marknad för och därmed vad de vill köpa in, inte Schär själva. Frågan om dessa produkter har kommit upp i celiaki gruppen på facebook så jag fortsätter nu mitt arbete med att gå vidare i frågan, vilka är grossisterna så man vet vem man kan försöka påverka.

Idag är det 15 dagar kvar tills vi åker till Sverige! Gud vad vi längtar :D Mamma har fått en lååååång glutenfri önskelista så hon kan handla innan vi kommer eftersom hon jobbar en del när vi är där. Bästa glutenfria shoppingen är nämligen i Borlänge och eftersom hon ska hämta sina systrar och mamma där helgen innan vi kommer tänkte hon passa på att få hem frysvarorna. Hursomhelst var det inte det jag egentligen ville skriva om utan det handlade om puman skolshow.

 

Jag skrev ju om den häromdagen (du kan läsa här) och jag skrev ju att jag fått beskedet att showen skulle vara den 13e (torsdagen) jag kollade om vi kunde boka tillbaka våra biljetter till fredagen men det var fullt. När jag kom till skolan i söndags pratade jag med fröknarna och då visade det sig att frökens gravidhjärna slagit till och hon skrev fel daturm! Showen var istället på onsdagen och jag bad fröken att inte välja ut någon annan för dotterns "speaking part" utan ge mig en chans att kolla ifall vi kunde resa på torsdagen istället. Det var självklart inget problem för fröknarna och när jag kom hem kollade jag direkt upp hur det såg ut med platser på flyget och hurra! Vi kunde resa på torsdagen. Det innebär ju en del bök och krångel så klart, mamma hade bytt arbetstur med en annan tjej för att kunna hämta oss på onsdagen och vi hade gjort planer att träffa min barndomskompis samma dag vi kom för att hon var ledig då men samtidigt kan jag inte känna någon ånger, dottern blev själaglad att kunna vara med på sin show och det är ju det allra viktigaste! Showen följer deras skoltema som just nu är "who´s afraid of the dark"  så idag ska jag ut och leta svarta leggings och svart top åt henne att ha på sig.

Så här ser det ut på morgonen när vi väntar på barnens skolsjuts.

 

Tänk att öken kan vara så vackert! Imorse på väg hem från skolan låg dimman låg och det var så vackert att jag fick stanna bilen och fotografera lite. Bilderna är tyvärr inte så bra som man kunde önska men ni får ändå en känsla.

 

Visserligen är vi inga öken veteraner men det är våran tredje vinter och så här kallt har det inte kännts någon av de förra. I år är första vintern som vi behövt ta fram långbyxor åt barnen tex. Missförstå mig inte, jag tycker det är underbart! Jag avskyr ju värmen som jag vet kommer om bara någon månad så jag njuter av att frysa lite :)

På sportdagen inbjuds även mammor och pappor att vara med på ett par race. Ett där man ska balansera en boll på en racket samtidigt som man springer och så ett helt vanligt sprintrace. Föräldrarna är galet snabba och jag vägrar ställa upp av pinsamhetsskäl men maken sprang båda racen iår. Jag var galet imponerad när han dundrade förbi med racketen och bollen och faktiskt tog en delad seger!

 

 

Puman kom hem från skolan igår mäkta stolt, hon hade fått en "speaking part" i hennes skolshow. Årskursen gör varje år en show och varje klass framför ett dans nummer och ett sång nummer och det hela binds ihop på något sätt och några utvalda i varje klass (2-3 stycken) får alltså en speaking part och får prata. I och med att det är en vecka´s lov i februari trodde jag att showen skulle bli i mars så jag tänkte att det var perfekt att maken skulle kunna begära ledig dag i samband med detta så jag skrev till fröken och bad om datum för showen. Gissa min förvåning och förtvivlan när jag fick besked att det är planerat redan den 13e februari.....och då är vi i Sverige. Själv fick jag värsta ångesten pga att jag, pga olika omständigheter, bokade om våra biljetter från 14e till 12e för någon vecka sedan och nu är planet överbokat den 14e så vi kan inte boka tillbaka! Jag fick självklart berätta detta för dottern som först grät hysteriskt för hon trodde att vi inte skulle kunna åka till Sverige, för att sedan gråta hysteriskt över att inte få framföra sin show för oss. Stackars skruttan!

Gossens sportdag gick även den bra. Sonen har ju vinnarskalle och blir helt galet upprörd när något inte går vägen. Hans grupp började med att hoppa säck och han vann sitt första race, i det andra ramlade han och började direkt snytfta och hetsa upp sig. Vi lyckades lugna ner honom och han vann sina två andra race så han blev nöjd till slut.

 

Barnen representerar båda två samma "hus", dvs de röda, Jaguarerna. Det är lite Harry Potter stuk och man samlar poäng för sitt hus under hela året, både i sport men även akademiska och generellt uppförande. Barnen delas upp i grupper och gör de olika grenarna, 10 minuter på varje gren innan de går vidare till nästa. Det finns 4 olika hus och i varje gren tävlade en från varje hus mot varandra och sedan nästa 4. Både jag och maken tyckte nog att puman gjorde väldigt bra ifrån sig, förra året var hon lite i sin egen värld och flummade runt men i år vann hon ett par av sina tävlingar och var väldigt stolt över att ha "tjänat" poäng åt sitt hus. I slutet på sportdagen räknas resultaten ihop och ett av husen står som segrare och får en pokal. Jaguarerna kom tvåa och puman verkade ganska nöjd med resultatet och tyckte att hon hade haft jätte kul.

 

Egentligen skulle jag skriva glada inlägg om barnens sportdagar som varit idag men det får vänta. Istället sitter jag här med ont i magen. Efter 20 minuters tårar och snyftande till ett youtube bildspel sitter jag och tänker på att livet kan verkligen vara helt vansinnigt orättvist. En kille, bara 4 år äldre än mig, som jag orienterat med för många herrans år sedan har gått bort. Det kanske låter fånigt iom att vi inte haft kontakt på så länge och egentligen var det väl inte den här killen som jag umgicks med under orienteringsåren utan mer med hans syskon men det spelar ingen roll. Jag tittar på bildspelet och minns alla galna upptåg och känner med hela hans familj.....

 

Barnen började idag sin fotbollsträning som "after school activity". Jag var ju i klassrummet och hjälpte till innan skoldagen var slut och redan där började snacket. "Va då, ska J spela fotboll? Det är ju inget för tjejer osv". Det fortsatte även i uppsamlingsrummet där hela årskursen träffades innan de togs till fotbollsplanen. Puman verkade ta det hela bra och ställde sig stolt upp och viftade på höfterna och sa "I play for Sweden". Innan jag gick ut och kollade på träningen bar jag ut några väskor till bilen för att ha mindre att bära på efteråt iom att jag skulle ha med mig 4 fotbolls spelande barn hem och när jag kom ut på planen såg jag att det var en så där 40-50 barn där och dottern var den enda tjejen! Hon var visserligen enda tjejen i den gruppen hon gick i för två år sedan men då var det en mycket mindre grupp och därmed inte lika "synligt". Hoppas hon fortsätter vara morsk och barnen slutar kommentera att hon är där så hon inte tappar sugen, hon är nämligen jätte glad över fotbollsträningen.

 

Så här snygga var godigarna

 

Äntligen har jag gjort slag i saken och börjat sälja av lite leksaker som inte används. Det finns för mycket saker i för många, röriga lådor och nu ska iaf en del bort! Det finns en facebook sida för vårat bostadsområde och av 6 saker jag la upp idag är 4 redan sålda. Visserligen inte upphämtade men det hoppas jag de blir inom ett par dagar. Tre andra saker behövde jag inte ens lägga upp då svenskarna på Palmen köpte dem. Jag tänker inte ge mig här utan mer ska bort...gött gött med mer plats!

Vissa dagar bara är så där....när inget går rätt.

 

Imorse när jag kom hem från att ha kört barnen till skolan var N här och städade och så länge han är här lämnar han bakdörren öppen så jag gick in den vägen. När jag åkte till kettlebells gick jag även ut den vägen vilket jag när jag kom hem insåg var ett stort misstag. Det innebar att jag hade glömt ta med min egen nyckel så eftersom städningen var klar var dörren låst och jag kom inte in! Som tur var var han i kvarteret och städade så jag kunde åka dit och hämta hans nyckel så jag kom in.

 

Efter att jag hämtat barnen i skolan  skulle vi träffa svenskarna i Creek Park och hon hade aldrig varit där men jag sa att det är inga problem, det är bara att ringa om det blir något strul. Jo tjena! Naturligtvis glömde jag mobilen hemma! Som tur var löste det sig och hon kom rätt med taxin och vi hittade varandra men man kan ju bli knäpp för mindre.

 

Tidigare i veckan, eller om det var förra veckan skulle jag laga tomatsoppa och hade sett till att köpa passerade tomater...trodde jag ja, när jag skulle laga soppan hade jag bara krossade! Nu på kvällen skulle jag fixa ihop morgondagens lunch, lasagne, för att vi skulle slippa stressa i och med att barnen har simlektion imorgon och när jag öppnade mina krossade tomater till köttfärssåsen upptäckte jag att jag den här gången köpt passerade istället för krossade?! WTF liksom?

 

Nu ger jag upp för idag, hoppar i säng och hoppas att inget annat hinner gå fel innan jag somnat.

Idag var det äntligen dags för första simlektionen med nya tränaren. Båda barnen, men mest puman, har sett fram emot det här ett tag nu. Det gick jätte bra och barnen hade jätte kul. Sonen började med att simma 75 meter som uppvärmning, jag var mäkta imponerad! I dotterns grupp var de 4 barn på 4 lärare. Nu jäklar ska hon lära sig simma på riktigt! Har en bra känsla och tror att det här kommer bli jätte bra!

Om precis en månad är vi i Sverige och det är alla hjärtansdag. Ska verkligen bli kul och vi hoppas såklart på snö!

 

Jag vet inte om ni minns att jag skrev om familjen från min lilla byhåla som spenderar ett år i Dubai? Hursomhelst var de här igår och grillade lite. Barnen hade hur kul som helst, speciellt puman och deras äldsta och hon ville absolut inte åka hem när det var så dags. Hon tyckte inte de hade lekt färdigt :)

Ni trogna läsare kanske kommer ihåg hur jag kände mig efter Robbie konserten i somras? Annars kan ni läsa om det här. Det framgår inte av inlägget men jag hade i ärlighetens namn lite ångest över att jag inte skulle få se Robbie live igen. När det så blev klart att han drar på turné igen och spelar i Sverige bara kan jag ju inte låta bli....jag måste gå! Lyckades hitta någon att gå med i förväg den här gången, en kompis från Malta tiden var sugen på att hänga med och vi lyckades boka biljetter. Tog sittplats igen, tyckte vi satt hur bra som helst på Ullevi. Nu gäller det bara att maken får ledigt så jag kan åka på egen hand! Mina planer är att åka upp på onsdagen, gå på konsert på torsdagen och sen hem igen på fredagen. Iom att det blir så kort tid tänker jag stanna i Stockholm, förhoppningsvis kan mamma lägga ledigt onsd-torsd så vi kan mötas upp där och "göra" Stockholm istället. Jag ser fram emot detta med spänd förväntan!

Trots Söndag är det ledigt från skolan idag (Profetens födelsedag). Sitter i soffan och laddar för kb men just idag lockar det inte alls. Det är jätte ruggigt, bara 19 grader ute och ser så där råkallt ut (va då 19 grader och råkallt förresten men ni fattar känslan). Missförstå mig inte, det räcker att tänka på sommarens outhärdliga temperaturer så klagar man inte, men just idag känns det som jag skulle vilja stanna inne under en filt med tända ljus!

Hittade några överblivna bilder när jag kollade kameran igår.....

 

Vi var faktist några stycken som fick upp julbelysning på våran gata. Mamma hade med sig till oss från Biltema och vi var jätte nöjda! Så här såg vårat hus ut.

 

Maken har börjat sin 380 kurs och det känns som han inte gör annat än pluggar. I helgen är han dock ledig så vi passade på att ta en förmiddag i Creek Park. Sonen och jag gav oss ut på en liten promenad och kollade in den delen av parken vi ännu inte hade utforskat.

 

Idag har jag en sån där slappdag. Maken körde barnen till skolan och sen har jag handlat, nu sitter jag i sängen med fönstret öppet och hör hur regnet sakta droppar ner utanför samtidigt som jag smider reseplaner. Helt underbart!

Lugnet har lagt sig i huset efter våra besök. Jag tvättar dock fortfarande för att komma ikapp med  handdukar och lakan! Igår åkte vi till Dubai Mall för lunch och bio. En mycket trevlig eftermiddag där vi såg Disneys senaste film Frozen. Självklart hann vi med lite shopping då shopping festivalen precis börjat men det var bara dottern som fick något med sig hem.

 

Idag lämnar maken bilen på service så vi blir hemmavid hela dagen så vi ska passa på att städa ut julen. Ska bli skönt när vi är av med julgrejerna och kan börja röja bland andra saker.