Det här är väl egentligen inte vad jag borde göra just nu med 9 minuter tills väckarklockan ringer men jag känner mig så irriterad att jag inte kan låta bli. Vad är det med folk och skriverier med talspråk?! Ok, min svenska är inte världsbäst på något sätt och efter 14 år utomlands kanske det är ok men varför skriver folk och stavar som det låter? Läste precis ett långt inlägg i en fb grupp där personen som skrev har använt mä istället för med, å istället för och, ja istället för jag, och e istället för är. Ok, ok, jag kommer från Dalarna och ibland skriver mina vänner en statusrad på det här sättet och jag kan köpa det som ett sätt att vara lite lustig och visa var man kommer ifrån men att skriva ett helt inlägg i en riksomspännande grupp gör mig galet irriterad och jag orkar knappt läsa texten. Nej fram för mer skriftspråk i skriftspråk mina vänner!

Just nu är jag mitt uppe i de där sista hektiska dagarna innan vi åker bort för sommaren. Man ska tvätta, packa och samtidigt försöka umgås hela familjen innan vi lämnar pappan ensam. Igår spelade vi minigolf (inomhus) och idag var vi till poolen. Det är riktigt riktigt varmt nu och även om det såklart alltid är trist att lämna maken längtar vi allihopa till Sverige, trots att det nästan verkar som vi skulle behöva mössa med oss!

En liten dikt vi föräldrar fick av pumans fröken. Så vackra, och träffande, ord, som får mig att gråta igen och igen.

 

 

 

 

 

Så där ja, nu är det sommarlov för hela slanten och jag held it together rätt bra ändå. Vi tackade av sonens fröknar och jag kämpade lite med tårarna men lyckades hålla tillbaka dem, vi var inte så många mammor där så det blev inte så emotionellt. Jag gick sedan och hämtade puman några minuter tidigt och när hennes fröken gav henne en sista kram och höll i henne läääänge fick jag vända mig om och torka tårarna....Härliga fröknar och härliga barn, klart det känns sorgligt. Jag kämpade med tårarna på vägen till bilen och när vi väl var på väg hem fanns det ju ingen anledning att låssas längre och jag grät en skvätt. Även barnen klarade sig bättre än förra året och tårarna kom senare, inte bland kompisarna. Nu får vi njuta av ett härligt (men kallt?) och långt sommarlov i Sverige!

Trots tight schema hann vi med en tur till lekparken i Ta Qali och självklart mötte vi upp finaste J!

 

Idag ska jag, som klassmamma tacka av Ms. W och Mrs M. Ska bli skönt att stänga klassmamme kapitlet måste jag säga, det har varit lite för många olika viljor och åsikter....Det har varit ett år där sonen lärt sig ofantligt mycket även om jag inte kännt mig alls lika delaktig som tidigare iom att fröken inte önskat hjälp i klassrummet som de två tidigare åren. Har känts lite tråkigt och nästan känt mig lite överflödig på något sätt. Fröken har inte heller varit direkt öppen och lättsam och delat med sig av anekdoter från skoldagen. Självklart har samåkningen påverkat med, man har inte riktigt tid att småprata när det är 4 barn som väntar på att få komma hem! Men vi blickar framåt mot Year 3 som sonen nu när han vet sina fröknar och nya klasskompsiar längtar till och där fröknarna redan pratat om "open door policy" så det blir nog toppen!

 

Sista dagen för dottern i Year 1 och vilket år. Nu säger vi farväl till Mrs. K and Mrs. J och ser fram emot ett härligt (men kallt?) sommarlov i Sverige.

 

Vid senaste tandläkarbesöket fick vi besked att nu var det dags för sonen att börja träffa tandhygenisten också. Nemas problemas från mitt håll men sonen har haft lite ångest över detta (som vanligt när det är något nytt) och inte alls velat gå, han har trott att det skulle vara 10 gånger värre att gå till tandhygenisten än tandläkaren. Vi fick en tid i augusti men satte honom på väntlista och de ringde faktiskt förra veckan och han fick tid i lördags. Han ville inte alls åka så hela familjen åkte med som stöd. Tandhygenisten tog väl hand om honom när vi kom dit och berättade att han var lite orolig och att det var hans första besök. Efter halva besöket fick han instruktioner att skölja munnen och spotta ut om han ville och beslutsångesten slog såklart till (han kan aldrig bestämma något!) så jag sa till honom på svenska att se till att skölja munnen och spotta i den lilla skålen. Då frågar tandhygenisten, på svenska, "men, pratar ni svenska?" Helt otroligt, hon var svensk från Uppsala! Plötsligt ändrades hela känslan i rummet, vi fick massor att prata om och sonen kunde när hon var klar frågade hon om det inte varit 10 gånger bättre än att gå till tandläkaren men han höll nog inte med, inte 5 gånger bättre heller men 1 gång bättre var han med på :) Nu vill han tillbaka till tandhygenisten snarast och vill inte alls vänta 6 månder till nästa besök! Hon var jätte lugn och försiktig och förklarade allt för sonen vilket var jätte bra men jag tror att det faktum att hon pratade svenska gjorde att han fick bra förtroende för henne och överlag en så bra upplevelse.

Bara några dagar efter vårt Malta besök fyllde barnens kusin 2 år så vi passade på att smygfira honom när vi var där.

 

Idag var det dags för pumans "avslutning" med Fairytale ball.

 

När svärföräldrarna var hit i påskas hade farfar med sig ett Panini album inför fotbolls VM och sonen ville såklart samla klistermärken. Vi har köpt paket på alla möjliga destinationer och när vi kom till Malta kunde vi dra nytta av bytesmarknaden som alltid händer där. Vilken blandning människor, barn, kostym nissar och far och morföräldrar.

 

 

 

 

 

 

 

 

Under vår blixt visit på Malta passade vi på att ta med barnen till Hagar Qim och Mnajdra templen, några av världens äldsta fristående byggnader.

 

Igår var dagen med stort K, kalas dagen! Tänk så puman har längtat....Fem kompisar kom och jag tror de hade jätte trevligt och det hela gick jätte bra och smidigt. Maken som oroat sig i förväg konstaterade glatt att det var väldigt väluppfostrade och trevliga kompisar :)

 

En fredagskväll i maj var vi till svenskarna från min hemort på tacos. Jätte mysigt!

 

Igår var det Shrek day på DESS. Sonen fick klä ut sig till Shrek eftersom det kändes som det enklaste att fixa. Själv tyckte han att han hade "the best Shrek costume ever" så jag gissar att han var nöjd.

 

 

 

....lärar emailen har kommit ut och lugnet har lagt sig för mig. Med andra ord var det lärarsituationen som gav mig fjärilar i magen, för nu känner jag mig cool lugn. Sonen får med sig sin bästa kompis till den nya klassen och hans lärare blir samma som han haft till "phonics" iår dvs han känner dem väl och kommer säkerligen vara jätte nöjd. Dottern får den andra av fröknarna jag hade "önskat" åt henne till iår (läraren kommer flytta upp en årskurs och undervisa 2or istället för 1or nästa år) så det hela blir nog jätte bra. Så skönt!

Imorgon är dagen D när det gäller skolan....barnen kommer få sina skolrapporter (och "betyg") och vi kommer även få veta vilka lärare de får nästa år. Trots att jag vet att det egentligen inte spelar någon roll, jag är rätt säker på att alla lärare på DESS är bra är detta något som jag får fjärilar i magen av att tänka på. Tack vare kontakter har jag dock hört att den enda läraren som jag känner inte skulle passa med dottern kommer att undervisa i en annan årskurs nästa år så det känns ju lugnande. Samma sak med deras skolrapporter.....hjärnan säger att "vad spelar det för roll, jag vet ju (via deras lärare) att de alltid försöker sitt bästa och det är huvudsaken" men det hjälper inte....jag hoppas verkligen att dottern inte hör till "botten skrapet". Det kanske låter illa, men jag vill inte att hon ska känna att hon inte hänger med och att det påverkar hennes självförtroende. Jag ska försöka sova och hoppas på goda nyheter!

Här är man lite efter ser jag.....men jag ska börja med att varna för lite små läskiga bilder. I lördags när vi var på bowling med sonens klass och tillhörande syskon hände det som inte får hända. Dottern ramlade pladask från ett relativt högt bord och slog munnen i ett lägre bord nedanför. Jag såg det hela i ögonvrån och det såg ut som hon flög :O Blodet forsade såklart och jag lyckades få en glimt av att tänderna satt kvar men det var inte mycket mer än det. Emirates kliniken hade tandläkare där på lördagarna och vi fick en akut tid till två timmar senare men vi åkte direkt ifall de hade tid att titta på henne innan. Eftersom det var sonens avskeds playdate med klassen (de splittras till nya klasser till nästa år) stannade maken och han kvar och spelade och åt lunch medans jag och dottern gav oss iväg. Hon grät helt hysteriskt, jag tror att hon hade ont och var rädd, hon hade ju själv sett blodet. Väl framme på kliniken blev vi omhändertagna direkt och en jätte gullig tandläkare fick titta i munnen (puman hade inte vågat ta ur papperet hon haft i munnen hela tiden innan dess). Hon konstaterade att alla 4 tänderna fått sig en smäll och att de två i mitten behövde tas ut.

 

 

Tandläkaren undrade om vi ville göra det där eller om hon skulle skicka oss till en barn tandläkar specialist. Tandläkaren ville nog inte skrämma dottern för resten av livet men jag förklarade att vi tagit ur en trasig tand där tidigare och att dottern gillar sin tandläkare så det var nog lika bra att få det gjort på en gång. Puman höll med och grät när hon fick bedövningen men hon var tapper och en tredje tand ramlade ur av sig självt när tandläkaren drog den brevid! :O Nu har hon med andra ord "tappat" sina 4 första mjölktänder och alla dragna av tandläkare.....Undrar om hon någonsin lär sig? Jag laddade upp en efter bild på facebook och en av kommentarerna jag fick var "egentligen är jag inte förvånad, det mest överraskande är att hon har klarat sig länge sen senaste olyckan" och det är nog så det är, puman kan inte hålla sig lugn, hon har myror i hela kroppen.

 

Nu är party bags fyllda och klara inför kalaset! Ser helt ok ut tycker jag trots att det var helt omöjligt att hitta en Frozen påse, eller något med snöflinga på!

 

Idag var puman på kalas, äntligen kunde hon vara med på ett "Build a bear" kalas och hon var jätte nöjd! De blev lite sena så när när jag kom och skulle hämta henne vid angiven tid var de precis på väg att äta så mammorna satte sig vid bordet brevid och pratade lite. Den ena mamman berättade då att puman hade varit så snäll och hjälpsam mot hennes dotter. Jag fattade ingenting, men mamman förklarade att hennes dotter hade ramlat från klätterställningen och fått hjärnskakning så hon hade ont och var lite yr i bollen "och den enda som hade kommit fram och frågat hur det var med henne" var tydligen puman. Hon hade sedan hjälpt kompisen upp och letat upp rastvakten för att fråga om det var ok att de gick till skolsyster och sen hade hon tagit hand om flickan och följt med till systern. Mamman sa att både hon och dottern hade tackat puman vid skolavlämningen efter detta. Det värmer verkligen i hjärtat att höra något sånt här, med allt tjafs och bråk som det är med puman, det känns som hon aldrig lyssnar på något, så får jag nytt mod och hopp varje gång jag får bekräftelse på att hon iaf vet vad som är rätt och fel och hur man uppför sig när hon är utanför familjen.

...men den här gången tar jag emot bucklan som den bästa! Jag känner mig sååå nöjd med allt jag fixat och grejat med idag. Slog nog världsrekord i effektivitet imorse, hann fixa lunchlådor, tömma diskmaskinen och fixa beställningslappar och pengar till skolans årsbok och jag fick med mig kuvertet med pengar, brev och foton till dotterns klassmamma som ska sammanställas till tack present till fröknarna. Jag tog även tag i ett dörrstopp som störts mig i 2½ år, det har aldrig någonsin suttit fast skruvat ordentligt. Min teori att jag skulle kunna banka ner det gick i graven men med rätt mejsel lyckades jag skruva fast skruven så nu sitter det som det ska! Jag har nu även varit iväg och fixat med party bags till pumans kalas (Frozen grejer är hårdvaluta numer!) och de sista detaljerna till innehållet. Troligtvis måste jag nu dra till IKEA en sväng innan jag hämtar i skolan för att köpa ramar till avskedspresenterna till sonens två klasskamrater som flyttar från Dubai. Det blir inget överdådigt, men en avskedsbok med brev från kompisarna och ett inramat klassfoto från skolshowen. Fullt upp med andra ord, men det gäller att passa på medans man har flyt ;)

Sonen kan verkligen läsa mig som en bok, undrar om det är ett bra el dåligt tecken? I förrgår satt jag och slet med att sy en långärmad top till puman att ha för att göra H&M klänningen mer Frozen lik och det gick inte så bra. Ärmhålet hamnade för långt ner så det gick inte att röra armarna fritt och jag sydde om och sydde om. Sonen var provdocka och när jag sytt för fjärde gången och det fortfarande inte blev bra suckade jag högt och sa att "näe, det här går ju inte, vad är det för fel....." Sonen insåg direkt att här var det bäst att ta skydd innan jag blev skogstokig och sur på alla i min omgivning och föreslog diplomatiskt att han skulle gå och lägga sig :D

Pratade med mamma tidigare idag och fick en klump i magen då hon berättade att mormor nu bestämt sig att sälja sitt hus. Jag förstår ju att det är det allra bästa för henne, det är jätte stort och ligger uppepå ett berg så det är lite halvsvårt att ta sig dit på vintern, speciellt då mormor inte kör bil. Hon ramlar och halkar och är orolig över hur det ska bli i vinter. Självklart kan hon inte heller ta hand om allt som hör till ett hus längre, gräsklippning och annat. Men det hjälper ju inte mig, jag blir ändå ledsen och lite orolig för egen del (och då är väl det inget mot vad det ska kännas för mormor som har bott där i säkert 50 år). Jag blir ledsen vid tanken på att det i sommar blir sista gången vi hälsar på henne i huset hon alltid har bott i så länge jag kan minnas, jag har ju massa minnen därifrån. Samtidigt oroar jag mig för hur det blir när hon flyttar till lägenhet, vart ska vi bo då när vi åker och hälsar på? Kommer någon av mostrarna ha ork och plats att ha oss hos dem? Eller får vi låta bli att hälsa på?

Efter mkt funderande bestämde jag mig att gå förbi H&M när vi ändå skulle till Dubai Mall för att se på bio i lördags. De hade klänningen och den var jätte fin, inte helt "rätt" som Elsa klänning men jag bestämde att den fick duga. Jag orkar inte ge mig på att sy! Istället tänkte jag sy en top eller bolero av rest tyget från mantlarna som skulle funka som ärmar när hon vill ha klänningen som Elsa klänning. Detta gav jag mig på igår utan resultat men efter några djupa andetag och mönster letande på nätet har jag idag fått till något som jag tycker duger. Vi får väl se vad puman själv tycker när det blir kalasdagen! I princip allt är hemligt för henne för att hon inte ska berätta för kompisarna i förväg vad som kommer hända och hon är så uppspelt att hon aldrig skulle kunna hålla informationen hemlig. Själv tycker hon det är uuuurtrist, det spelar ingen roll att jag säger att det är meningen att man ska få överrasknignar när man fyller år. Imorgon går inbjudningarna ut, vi har gjort dem själva och jag måste säga att de blev jätte bra. Jag har även vikt egna kuvert för att få matchande lila sådana, det tog tid men blev helt ok i modellen och jätte fint i färgen.

Eftersom det blir Frozen kalas hade vi tänkt att dottern skulle få en Elsa klänning i present men förutom att det är i princip omöjligt att få tag på Disneys orginal version är den även svindyr, kostade över 600 kronor. Jag tänkte se om jag kunde sy en och hittade en liten hjälp här. Samtidigt letade jag efter något mer färdigt som jag kanske kunde sy till och hittade den här på H&M, frågan är bara vilken man skulle föredra? Den från H&M är ju inte riktigt rätt modell (om du inte vet hur Elsas isklänning ser ut kan du se den här) men jag tänker att den skulle duga (speciellt när hon får manteln till sen) och är ju kanon på ett sätt eftersom den kan användas till annat och inte bara till utklädnad. Samtidigt skulle jag inte behöva krångla med att sy! Vad tycker ni?

Ännu en skolvecka är förbi, nu är det bara tre kvar innan sommarlovet. Gud så gött! Det är för varmt nu, det märks både på mig och barnen, stubinen är kort. Idag har jag varit runt och köpt färg att måla på Elsa mantlarna med, hoppas det jag köpt på ebay hinner komma i tid.....

 

Maken flyger till London inatt, hoppas han kommer hem med lite gott fläsk på lördag kväll. Vissa män kommer hem med orkideer från Thailand och tulpaner från Amsterdam men jag blir själaglad över körsbär, ost och fläsk av alla de sorter (skinka, salami, korv och rediga köttbitar) skulle välja mat över blommor 10 gånger av 10 :D Just nu tex smaskar jag i mig de sagolikt goda bigaråerna som han hade med sig hem från Rom i förrgår och ska kika på några avsnitt av Scandal.

Maken och jag hade en ambition att ta med dottern och ett par kompisar (5st) på preimären av "How to train your dragon 2" på bio följt av middag och tårta på Nando´s men det körde ihop sig då filmen öppnar tidigare än man sagt men också att bio tiderna inte kommer ut i tid utan allt får bli sista minuten i så fall. Istället har vi nu tänkt om och bestämt oss för att ordna ett Frozen (Frost) kalas här hemma. Hon är helt besatt av filmen, och musiken går på repeat på youtube så jag hoppas och tror att det kommer bli succe. Tack vare internet finns ju obegränsat med inspiration och jag har hittat massa bra aktiviteter. Efter kalaset ska jag återkomma med länkar men så länge kan jag bjuda på en sneak peak på det jag tror kommer bli höjdpunkten för tjejerna, att få dekorera sin egen Elsa cape!

 

Idag är det lite gladare toner. Jag har bestämt att släppa det där med träningen, det finns inget alternativ annat än att jag klarar det! Maken har åkt på jobb till Rom och jag har börjat förbereda inför dotterns kalas men det är nog egentligen ett helt eget inlägg.....

Just nu känner jag mig väldigt ledsen och orolig. Iom att min kettlebells tränare har skaffat Dubai licens för att göra det hon gör och hyr lokal med allt som hör till har hon fått höja priserna. Trots att jag får 25% rabatt som trogen kund blir det markant mycket dyrare, nästan 100 kr per klass och helt plötsligt inser jag att jag faktiskt inte kan lägga 300 kronor i veckan på träning. Jag måste helt enkelt ta en klass mindre per vecka och i samband med den insikten kommer alltså även oron, nu när jag äntligen (i princip) kommit ner till den vikt jag hade innan graviditeterna vågar jag verkligen släppa ett träningstillfälle? Självklart är tanken att jag ska träna själv här hemma men jag är jätte orolig över att jag ska bli lat och skippa det när det inte är en klass. Nu gäller det att ta fram envisheten och järn viljan.....