Maken har en flygning till Malta imorgon och det kommer att bli mitt eldprov eftersom han kommer att vara borta från kl 6 tisdag morgon till efter midnatt på onsdag alltså två HELA dagar. Jag hoppas han får en trevlig layover, toppen egentligen att han kan komma "hem" och träffa familj och vänner en dag här och där.

Avslutet på gårdagen blev absolut inte vad man hade kunnat önska. Vi var lite osäkra på dagen för mitt läkarbesök, var störtsäkra på att det var söndagen men i almanackan stog det måndag så jag ringde på morgonen för att bekräfta och hon svarade att det är "idag". När vi efter mkt lång tid i bilen och strul att hitta parkering kom fram visade det sig att min läkartid var på måndagen så vi var där en dag för tidigt! :O De lyckades ändå fixa så läkaren kunde träffa mig men vi fick ju vänta nästan en timme. Just läkaren kan jag väl känna var helt ok, kanske lite seg men absolut inte otrevlig som min tidigare läkare. Den här läkaren verkade inte ifrågasätta diagnosen men ska kolla över min historia lite tills nästa besök. När vi kom ut från kliniken var vi alla hungriga då klockan passerat 18 och vi bestämde att vi skulle stanna vid Mall of the Emirates och äta något där. Maken som tycker gpsen är urkass och bara vill läsa karta och skyltar missade så klart var vi skulle svänga av och helt plötsligt var vi helt vilse. Naturligtvis blev det tjafs i bilen, ni som känner mig vet ju hur jag blir när jag är hungrig, och det slutade med att vi bestämde oss att åka hemåt och lösa matfrågan på bästa möjliga sätt. Vid 19 var vi så äntligen hemma och köpte oss lite färdig mat på "vårt" snabbköp. Jag kan lova att jag inte var direkt nöjd med något just då. Bilkörningen kräver så himla mycket energi och jag sitter på helspänn hela tiden så allt det här körandet hit och dit gör mig helt utmattad och än värre är det att köra i mörker!

Idag ska jag iväg och träffa min (förhoppningsvis) nya leverläkare. Det känns lite läskigt pga olika anledningar. Dels för att jag hade en så otrevlig läkare på Malta men kanske alla mest för att en annan läkare vi hade kontakt med här i Dubai verkade tro att jag var fel diagnostiserad. Det var inget han sa rakt ut men vi fick det intrycket. Håll alla tummar för mig om 1½ timme...

....att man kan vara så nöjd över ett köp av soptunna för inomhus bruk! Tänk att det kunde vara sånt bekymmer att hitta en soptunna! Vi ville ha en som var snygg att se på så den kan stå framme (avskyr att komma med smutsiga händer och öppna en skåpdörr) och av samma anledning med pedalöppning. Jag ville gärna ha en i matt rostfritt stål och den skulle helst vara fyrkantig. När vi var hos våra kompisar på middag hade de hittat den ultimata (trodde vi) och hon delade glatt med sig om inköpsställe (Crate & Barrel) och andra ställen med liknande då Crate and Barrel var dyra. Det ena stället hade inte pedalöppning och det andra har jag inte hittat till :) När jag letat på C&B har jag inte hittat några soptunnor och det var ju tur för igår läste jag att de hade rea så idag tog vi oss dit och frågade vart soptunnorna fanns och hittade nu rätt. Våra kompisars var aningen för stor för oss (antingen får vi slänga ut soporna med halvfulla påsar eller vänta tills det kanske luktar för att fylla upp dem) men vi hittade en mindre, med på rean, till halva ord priset! Jag hade köpt den även till ordinarie pris bara för att få en soptunna så det var ju som sagt tur att jag inte hittat dem tidigare.

Oktober är den Rosa månaden och det görs en extra kraftansträngning för att samla in pengar till Rosa Bandet och kampen mot bröstcancer. Killarna på provabingo.se drar sitt strå till stacken genom att skänka 50 kr per person som bloggar om Rosa Bingo så kom igen nu alla mina läsare som bloggar själva. Häng på så blir det mer pengar! Allt man behöver göra är att blogga om bingon, länka till deras sida och skicka ett email på [email protected] med en länk till din bloggpost.

Mycket bra inititativ!

Det har inte hänt så mycket den senaste veckan, vi försöker fortfarande få ordning på livet och hitta rutiner. J´s föräldrar har varit på semester så jag har kört båda pojkarna både till och från skolan och det har varit redigt tröttsamt faktiskt. Igår när maken var ledig hämtade vi först upp dottern på dagis och sedan pojkarna i skolan och drog direkt till stranden. Det var underbart! Inte för varmt i luften men vattnet var jätte härligt och idag när jag hämtade pojkarna tittade J på mig och sa "let´s go to the beach" :D Inte idag dock, vi var tvugna att vara hemma för att invänta satellit killen som skulle komma och installera parabolen på vårt tak så vi kan börja se på tv nån gång.

Imorgon är J´s föräldrar tillbaka och jag blir befriad från dubbla resor till skolan. Gött!

På morgonen i bilen till skolan brukar vi lyssna på Dubai 92 och de har en programpunkt som heter "school run". Här läser de upp hälsningar till barn och föräldrar på väg till skolan. Pojkarna lyssnar spänt efter att ha hört någon hälsa till en tjej i deras parallellklass. Jag hade tänkt få dit en hälsning till dem men fick aldrig koll på nr man skulle sms till. Imorse förberedde jag smset och hörde vilket nr man skulle smsa för en tävling de hade och skickade min hälsning på vinst och förlust. Gissa vad? Som tredje hälsning eller liknande fick pojkarna höra sina namn i radion och de fnissade hysteriskt och tyckte det hela var jätte häftigt. Väl värt "besväret".

Maken fick inte godkänt på sin uppkörning. Trots att han bara körde i två minuter kryssade kontrollanten för att han missat/gjort fel på en så där 10 punkter varav ett att han inte stannat vid stop fast maken är helt säker på att han gjorde det. Vi visste ju att det funkar så här, det är helt normalt att inte klara första uppkörningen så att man måste återkomma och betala för ytterligare en. En av killarna på vår gata hade dock klarat sig första gången så vi hoppades ju ändå att det skulle gå vägen. Efter jätte lång väntan och rundslussning på olika ställen fick han ny uppkörningstid den 12e november! :O Trots försök att få tidigare tid verkar inget hjälpa. Fy tusan så surt! Som grädde på moset måste vi nu vänta ungefär en månad till på vår bil, då han inte får köpa bil innan han har körkort. Jag måste alltså fortsätta köra den här lilla bilen där jag blir helt svettig bara av att försöka spänna fast båda pojkarna i sina bilstolar. Förmiddagen hade kunnat varit MYCKET bättre.

Maken gör just nu sin uppkörning, hoppas det går bra så han slipper göra om det. Själv tänkte jag ta mig till Mirdif City Centre för att shoppa lite mat på Carrefour och kanske kolla runt lite. Det blir mitt första äventyr på egen hand med bilen, tur att Mirdif ligger nära och jag har varit där förut :)

....på en del barn? Eller kanske snarare föräldrar....Sonen har en pojke i sin klass (O) och redan efter de första dagarna förklarade sonen att O inte var hans vän. Jag förstog inte riktigt varför han sa så men sakteliga förstår jag precis vad han menar!

En dag kom sonen hem och sa F ordet, det är absolut inget vi använder för även om vi svär är det inte på engelska och när både jag och maken chockade frågade vart han hört det säger sonen att så säger O till mig!

En morgon när sonen glatt tog av sina solglasögon för att kunna titta in i klassrummet innan fröken öppnat för att släppa in barnen gick O oprovocerat fram och slet i sonens glasögon.

I förrgår morse när jag körde båda pojkarna sjäv hittade de en stor myra som de tittade på och följde efter i säkert 10 minuter. Det här var alltså tills J glatt visade myran för O som direkt stampade ihjäl den! Både sonen och J sa åt honom att det inte var bra gjort och när de sen hittade ytterligare en myra gjorde J misstaget att visa den för O som direkt stampade även på myra nr 2!

Igår hade en flicka med sig en docka som O, igen oprovocerat, gick fram och försökte slita från henne.

Jag menar allvarligt talat, ska det vara så här? Visst kan jag förstå att barn bråkar ibland, när leken spårar ur eller så men att helt oprovocerat gå fram och slita i andras saker eller att stampa ihjäl ett litet kryp som någon tittar på, är det normalt? Den här pojken har ett äldre syskon, ett yngre tvillingpar och mamman är gravid med tvillingar igen! Kan man inte börja med att lära de barn man har lite fason innan man skaffar fler?

Idag har jag sytt till mitt livs första balettskor, man skulle tydligen sy till ett gummiband över foten i lagom längd. Inte till mig visserligen men väl till dottern. Imorgon ska hon få gå på balett i full utstyrsel för första gången. Förra veckan hade hon inte dansat med de andra berättade fröken men då hade hon visserligen en urkass dag helt och hållet, nu hoppas jag att hon ska dansa och ha kul med de andra imorgon.

...och han klarade sitt skill test, "good, good, good, actually I have nothing to say" var det hans training captain hade att säga efteråt. Man får inget betyg på detta, bara om man klarar sig eller inte. Grattis till honom!

...just nu börjar makens "skill test" i simulatorn. Det är det här som är huvudtestet som avgör om han får sin licens att flyga Airbus 330. Nu hoppas vi det går lika bra som det gått hittills.

...och hustru. Min familj är verkligen toppen och idag har mina pojkar gjort mig extra stolt! Sonen kom hem med en "golden award" från skolan för att han varit så duktig och kommit in i klassen så bra medans maken fick en 5a i betyg på sin sim idag. Sonen berättade i bilen hem att han hade en överraskning åt mig men han ville inte berätta vad och först när vi var hemma hos pappa drog han fram sitt lilla papper med guld och stjärnor på. Det lyste av glädje i hans ögon och jag höll på att spricka av stolthet och glädje. Makens betyg kom lite som en överraskning då han igår varit väldigt orolig eftersom en av hans kollegor haft samma "test" med samma kapten och tyckte att kaptenen var ett äkta svin. För övrigt ges inte 5or normalt, det är "för bra" och när kaptenen ger en femma måste han skriva en förklaring till varför personen förtjänar den. Bästa killarna! <3

Efter att ha skrivit ett helt inlägg om dagiset känner jag att jag är skyldig DESS (Dubai English Speaking School) att skriva ett inlägg även om dem. Speciellt som det funkar helt annorlunda med deras "reception" fröknar. Sonens fröknar Mrs. M och Mrs. F verkar väldigt gulliga och bra. Naturligtvis är det väldigt annorlunda då de nu är i den åldern att de inte behöver lika mycket kramar och mys och det förväntas lite mer av dem men sonen är nöjd med sina fröknar och då får jag väl tro att han får det han vill ha och behöver av dem. Jag har bara pratat med Mrs. M som är huvudfröken men hon är väldigt gullig och förstående när det är något som oroar sonen. Som när han var nervös och orolig de första dagarna och idag när jag ville prata om lunchrasten. Sonen blev ledsen igår när jag frågade varför han bara hade ätit upp hälften i sin lunchlåda och han grät när han berättade att han aldrig har tid att äta allt innan hans fröknar säger att det är dags att plocka ihop lunchlådorna. Nu vet ju jag att sonen är en mästare på att äta sakta och att han lätt blir distraherad och glömmer äta men jag lovade honom att prata med Mrs. M om det. När jag gjorde det förklarade hon att de har ½ timme för lunch och jag konstaterade att det skulle räcka mer än väl sa hon att hon ska hålla ett extraq öga på sonen i några dagar och se om hon kan hitta anledningen till att han inte hinner äta. Det är sånt man vill se i en lärare!

Dotterns dagis borde vara helt fantastiskt, nybyggt och fräscht men både jag och maken har känt att det varit något som "saknats" med läraren. Dottern har ju varit lite....ledsen när vi lämnat (trots att vi vet att hon har kul och är jätte glad på morgonen när vi säger att hon ska till skolan idag) och jag hade önskat att läraren kunde vara lite förutseende och komma och hjälpa dottern till rätta så fort vi kommit in i klassrummet så kanske hon skulle slippa bli ledsen men så har inte skett utan istället tar de hand om henne när jag gått. Det innebär ju att jag måste "kuffa" bort en ledsen puma för att ta mig ut ur klassrummet och det känns så klart inte kul. När vi hämtar henne är hon jätte glad och nöjd och vinkar glatt och skickar slängpussar till fröknarna men de bara säger hej då. Inga kramar eller slängpussar tillbaka. Om man jämför med San Andrea fröknarna är det helt annorlunda då de ger så mycket kärlek till barnen och det har känts lite tråkigt. Igår hade vi coffee morning med några mammor ur sonens klass och en annan mamma sa att hon känner så om ett annat dagis och att hon hört det från andra håll med. Det verkar alltså som att fröknarna gör sitt jobb och inget mer, som att de inte har tid/lust/ork att lägga ner sitt hjärta i barnen. Nu kommer ju det här bara vara i ett år och när jag vet att det funkar så även på andra dagis tänker jag släppa den delen och bara se att dottern har kul och är nöjd sen får jag väl kompensera med mer mys och gos här hemma istället :)

....för att man ska känna sig urkass :( Idag körde jag båda pojkarna till skolan. Allt gick bra men när vi lämnat av dem undrade dottern vart J tog vägen, "I loooove him", snyftade hon fram. Herregud, hon är 3, ska det redan börjas? :D Lämningen av dottern gick oväntat bra, hon var inte helt övertygad men grät inte heller, hoppas det vänt och det kommer bli bättre och bättre. Det har känts lite så där med dagiset (men det tar jag i ett helt annat inlägg) men jag hoppas som sagt vänt nu. Kände mig mkt nöjd med allt jag fixat på morgonen ända tills jag kom hem och ser sonens gymnastikväska står på govlet i hallen. Mitt hjärta sjönk, hans ombyte är alltså kvar hemma :( Han kommer bli jätte besviken, han är ju så noga att allt är rätt och riktigt.

Nu har jag kört bil i Dubai....och vi överlevde! Jag kände mig inte ens direkt nervös med maken med i bilen. Vi tog oss till Festival City där vi köpte tv och en massa annat smått och gott och sedan vidare till sonens skola där vi hämtade honom och kompisens son. På eftermiddagen körde jag sedan (med GPSens hjälp) till Dragonmart och det var helt galet. Det var som en marknad i obegränsad upplaga och absolut inget för mig.

Idag har det hänt saker, maken klarade sitt teoriprov och har varit och betalat deposition på en ny och fin Pajero och jag fixade mitt ögontest men har även hunnit med att skaffa körkort så just nu bokar maken hyrbil :) Det känns både skönt och lite oroligt. Skönt att kunna vara lite mer rörlig utan att alltid vara tvungen att betala taxi men lite läskigt att ge sig ut i den här trafiken. Det blir nog bra och några dagar till kan vi ju åka snål skjuts med kompisarna :)

...vad jag ska göra idag. Det var meningen att jag skulle åka med en kompis till Mirdif City Centre men hennes äldsta dotter mådde inte så bra så det blev inget av med det. Jag borde åka ändå eftersom jag skulle behöva fixa med mitt syntest för körkortet. Jag behöver börja köra! Det kostar på att åka taxi överallt. Maken skickade precis ett sms och han klarade sitt teoriprov för körkortet och väntar nu på tid för uppkörning så jag ska ringa taxi och dra iväg, kanske kan vi fixa mitt körkort redan idag!

Det händer väl inte så mkt värt att skriva om just nu...handlar om att komma i ordning i huset, och i våra nya liv. Vi har funderat mycket på bil, det svänger hit och dit men idag tror jag att vi ska åka till Mitsubishi bilhandlaren och titta på en Pajero. Hoppas det känns rätt!

Det här kommer bli en låååång dag! Maken jobbar, vi har varit uppe sedan 5.45, kl är nio och jag är redan trött på att packa upp. Vi har åtminstone fått skruvat ihop möblerna till sovrummet så nu är det mest upppackande som gäller så att vi sakta kan tömma lådorna i tvrummet och packa upp de andra två sofforna. Och torka golven! Just nu är det så mkt saker överallt att det inte är någon ide att torka och jag avskyr när man inte kan gå barfota utan att få en massa sand under fötterna.