Jag har skrivit en massa om vad vi gjort från dagen i Lysekil fram tills nu men de är borta? :O Vet inte om jag orkar skriva om dem, vi får väl se om jag får tid. Just nu sover sonen, dottern är jätte trött men vägrar somna så just nu blir det inget långt bloggande.

Nu är vi tillbaka till Dalarna, trådlösa nätverket funkar och jag kan nu surfa från makens laptop. Äntligen!  Sitter ute på balkongen och övervakar dagens lunch som ligger på grillen. Solen skiner men det är lagom varmt. Underbart!

Klockan är 7.30 och dottern sover fortfarande! Maken måste verkligen ha någon sömneffekt... Idag blir det utflykt till Lysekil.

Klockan är nu 21 och det är snart dax att ge dottern sin välling innan sängen. Vi har varit till Lysekil och tittat på Havets Hus. Ett trevligt vatten museum inriktat på vattenlivet här på västkusten. Det trevligaste av allt var ”klapphörnan” där man fick känna på djur och växter i vattnet. Det fanns krabbor, musslor, sjöstjärnor, havstulpaner, eremit kräftor och en massa annat intressant. Sonen var närmast i extas igen och ville känna på allt. På eftermiddagen kom mamma och mormor hem igen och vi har haft olika mostrar på besök under eftermiddagen/kvällen. Sonen sover och snart blir det min och makens tur. Mamma har redan lurat lite här i tvsoffan.



Sonen håller en eremitkräfta i klapphörnan



Jag och sonen med varsin sjöstjärna

Maken måste ha någon soveffekt på dottern. Sen vi kom till västkusten har hon inte sovit längre än till 6.30 men idag sov hon minsann till 7.20. Underligt det där....Frukost och påklädning, sedan bar det av mot Borås Djurpark. Min moster hade lånat oss deras GPS så att hitta dit skulle ju inte vara några problem iaf. Vi kom fram strax efter 10 och det var himla mycket folk i kön och jag svor inombords att jag inte förköpt biljetterna på nätet och då kunnat gå till ett annat insläpp. Inne i djurparken fanns mycket att se och sonen hade jätte kul, sprang mellan de olika inhägnaderna och pratade om alla djur han kunde se. Jag är verkligen jätte glad att vi kommer iväg till Sverige med jämna mellanrum så att han kan få uppleva såna här saker. Vi hade skapligt väder, regnade några korta skurar men vi blev aldrig blöta eftersom det passade på när vi åt eller var inne i aphuset eller liknande. Att hitta till djurparken var enkelt förresten, vi hade fått låna min mosters GPS, vilken underbar uppfinning!

Vaknade kl 4 på morgonen och skickade sms till maken för att kolla om han kommit på tåget och allt var ok, då svarade han att tåget var 2 timmar sent! :O och han satt alltså fortfarande på Arlanda. Efter mycket smsande fram och tillbaka bestämde han sig för att ta första flyget, kl 8 ner till Göteborg istället så kom han fram fortare. Vi tog ännu en slapp förmiddag och hämtade maken vid tåget kl 12. Sonen var jätte exalterad över att pappa skulle komma och vinkade glatt åt tåget. Dottern förstog ju inte vad som hände men hon blev jätte glad när hon såg att det var hennes pappa som kom och kramades. Vad tänker barn egentligen? Tror de att personer som de inte ser på ett tag inte längre finns i deras liv? Eller förstår de att de är för långt borta för att man ska kunna ses på ett tag? Vi åkte hem och åt lunch innan vi åkte till Emaus, en lantgård som drivs av kommunen där man kan se och klappa djur och leka i fina lekställningar. Sonen hade kanonkul och vi träffade mormors granne som var där med sina barn. Tänk att hon kände igen oss...jag hade aldrig vetat att det var hon. Det blev sedan en tidig kväll för maken och barnen (så klart, maken hade ju knappt sovit alls)

Vi tog en latmorgon och vid 12 träffade vi en tjej som jag fått kontakt med via familjeliv i Novembermamma tråden när vi väntade barn tillsammans. Letade någonstans att äta lunch men i princip allt var stängt så det fick bli Mc Donalds. Sedan bar det av till Bohusläns musem där det fanns ett jätte trevligt lekrum med båtar och hus. Sonen lekte och hade jätte kul men han lekte inte MED den här pojken som han lekte med våran kompis i Stockholm. Kan det vara så att även så små barn märker att de trivs bättre ihop med vissa personer? Pojkarna lekte alltså mest för sig själva men vi stannade ett par timmar för de hade ju kul ändå  Jag och Novembermamman hade trevligt och vi hade chansen att prata lite, kul att träffas när man haft så mkt kontakt via nätet under så lång tid. När vi kom ”hem” igen hade mamma och mormor åkt iväg på den årliga familje semestern så vi hade huset till oss själva. Barnen somnade tidigt och jag tog det lite lugnt när jag fått besekedet att maken fick plats på flyget, det hade nämligen visat i princip slutsålt så vi var lite oroliga.

Igår hade jag svårt att somna, låg och vred mig länge och väl och tampades med tråkiga tankar. Mormor hade en dålig kväll och grät massor. Hade ångest för att hon inte kommer få träffar morfar igen och berättade att det smakar illa i munnen för hon mår så illa över alla tankar om morfar, huset, ekonomin osv. När jag sen la mig kom jag att tänka på hur jag skulle må om maken dog...jag blev illamående på en gång. Jag vill inte ens tänka tanken på hur jag skulle må, hur jag ens skulle kunna leva vidare.

Vad det har regnat idag! Vi åkte och skulle handla mat på för middagen men det blev även lite kikat i klädaffärerna. Hittade några fler byxor på Lindex så nu ska väl sonen ha byxor så det räcker i vinter  Vi åt lunch i köpcentrumet och fikade sedan hemma. Efter det tog vi en promenad ner till centrum där jag behövde gå en sväng på Clas Ohlson och köpa en adapter till bärbara datorn (fick bara med mig kablen som har maltesisk plugg). Mamma hittade en ny plånbok och så fick jag tag på fina påslakan till barnen, matchande prickiga, ett i blått och ett i rosa. Vi klarade oss undan regnet när vi gick ner på stan men när vi var där och på vägen hem regnade det rätt bra. Typiskt att jag inte hittade regnskyddet till vagnen i packröran där hemma...Kvällen har vi tagit det lugnt, ätit lite mat och några goda kex. Nu ska barnen nattas..kanske...hör sonen utanför, han är ute och känner av regnet och pratar om någon katt. Härligt att vara i Sverige!!!

Idag hade vi morfars urn nedsättning, en sorglig början på dagen, det är verkligen tomt utan morfar här nere. Vi åkte först och köpte blommor, rosor att lägga vid ”hålet” och sedan en liten bukett. Jag valde en mörkröd ros, mamma en ”vanlig” röd ros och sonen ville inte helt oväntat lägga en gul. Det var fint och vackert vid graven, vi sjöng några fina sånger och mamma läste en dikt.Morfar är verkligen saknad! Sedan fikade vi hos mormor och en av mina kusiner tog kanon hand om sonen, lekte och busade och när dottern somnade fick jag tid till mig själv! Kunde dock inte varva ner ordentligt, tänkte mest på när dottern skulle vakna...På tidiga kvällen åkte vi och fiskade krabbor med mina kusiner. Kanonkul! Det nappade jätte mycket och sonen ääälskade att fiska krabbor. ”come again next time” sa han när vi åkte därifrån  Dagens succe gjorde sonen när han kom ut där vi satt och fikade i trädgården med shortsen runt fötterna och hojtade ”ready mummy, ready”. Jag visste inte ens att han gått in på toaletten.

Vi åkte från Dalarna rätt sent med tanke på att vi tänkt äta frukost och fara, klockar var nog närmare 10.30. Lunch åt vi på IKEA Örebro där vi oxå handlade några småsaker så som vanligt tog det längre tid än planerat. Resan gick fortsatt bra och efter stopp i Trollhättan på Max för hamburgare kom vi fram till uddevalla vid 19.30 tiden. Lite kvällsfika blev det och sedan bäddade vi och nattade barnen. Mitt i detta tog dottern sina första steg! Först ett steg mot mormor och sedan fyra (!) steg mot mig. Härligt att se!

Den här dagen for vi till Norn för att träffa en ”gammal” klasskompis och hennes lilla dotter. Jag och en annan gammal kompis åkte tillsammans. Jag med dottern och kompisen med sin son. Min son fick stanna hemma med mormor och leka. Den lilla flickan var kanonsöt, och blond! Stugan låg makalöst vackert på en egen liten ö och oväntat lyxigt var att det bjöds glutenfritt fika! Det brukar jag inte få men är alltid lika trevligt när någon ”tänkt på en”. Det är faktiskt inte kul att alltid vara annorlunda och ”bökig gäst”. På eftermiddagen åkte vi sedan hem till pappa och grillade. Kanon mycket mat som vanligt och trevligt sällskap.

Efter den stora shopping dagen hade vi tänkt vara hemma och hitta på roliga saker men eftersom det varit omöjligt att hitta skor i dotterns storlek bestämde vi oss för att åka till Hedemora och Avesta för att leta även där. Lindex lockade oxå, för fler mjukisbyxor. Skor, eller mer sandaler, hittade vi till slut, även om det blev en ”pojksko” i grått. Känns inte så noga tycker jag, och det är ju lättare att ”matcha” en grå sko än en rosa/röd. Mjukisbyxor hittade jag oxå, och ett par toppar till mig.

Det här blev den stora shopping dagen, vi spenderade verkligen hela dagen i Borlänge. Shoppade en hel del, mycket vinterkläder till barnen. Känns lite konstigt att köpa vinterkläder när det är så varmt hemma på Malta, men jag föredrar ju att köpa barnens (och mina egna förresten) kläder i Sverige. Det var inte speciellt mycket rea måste jag säga men jag gjorde stora räder i Lindex ”tag 3 betala för 2” snurror. ”Samma” sorts mjukbyxor som vi hade förra året fanns i år igen. Kanonbra! Tyvärr bara 3 par så jag ska leta vidare.

Hade tänkt beta av 2 besök den här dagen, och trots sen ankomst av den första kompisen hann jag ändå med fler besök. Kompis nr 1 kom som vanligt med presenter till barnen, och nu även till mig eftersom jag fyllt 30. Jätte trevligt så klart, men jag får jätte dåligt samvete för att jag inte hade presenter med även till deras lilla flicka. Tyvärr går det ju inte att ta med grejer när jag reser själv, har ju fullt sjå med att få med kläder så att det räcker till mig och barnen...hoppas de förstår! Sedan kom min ex pojkväns syster och hennes barn. När hon var på väg att åka kom min farmor och sedan en av mina gamla vänner ”från byn”. Alltid lika trevligt att se er allihopa och jag hoppas vi hinner ses igen innan vårt sverige besök är över.

Första natten i Dalarna spenderade vi hos pappa eftersom tåget kom upp så pass sent och mamma skulle börja jobba kl 6.30 idag. Barnen sov oväntat länge och det behövdes verkligen! Hos pappa hade sonen fullt upp med att vattna i växthusen, äta smultron och bara njuta av att kunna kissa ute :D Vi trotsade regnet och grillade, alltid lika gott! Mamma lyckades få sluta jobbet lite tidigt och kom sedan och hämtade oss, sonen blev jätte glad att se henne! Ibland tänker jag att det är ”synd om” barnen att deras morföräldrar bor så långt bort, men å andra sidan får de ju en helt annan relation och anknytning till dem. Speciellt till mamma eftersom vi brukar bo där och hon därmed ofta tar lite av makens roll och hjälper till med det vardagliga med barnen och det är ju mycket värt även det. Jag minns hur glad jag var när vi besökte min mormor och morfar på västkusten och hur mycket ”roligare” jag tyckte de var i jämförelse med farmor och farfar.

När vi vaknade på morgonen gick vi upp till kompisen för frukost. Vi tog en rätt lung morgon och sedan for vi in mot t-centralen igen. Jag låste in resväskan och sedan skulle vi bege oss mot Djurgården och Skansen. Hennes dotter började dock hojta att hon var hungrig så vi tog tidig lunch på Mc Donalds. Vi fick inte plats på samma buss men möttes sedan upp utanför Skansen. Vi hade en kanondag med lagom mycket folk. Vädret såg rätt hotfullt ut på förmiddagen men vi fick inget regn på oss och redan vid 1 tiden sprack det upp och vi fick sol på oss. Vi hann inte till Akvariet men vi hann med några åkturer i karusellerna innan vi fick hoppa på en buss tillbaka till t-centralen för att ta tåget upp till Dalarna. Vi kom dit lite tidigt men tåget till Dalarna brukar stå inne i god tid så det var ju skönt att kunna gå på i lugn och ro med alla väskor och barn och påsar. Stoppet i Stockholm var verkligen toppen. Det var underbart att se sonen leka med kompisens dotter på ett sätt som jag aldrig sett honom leka med någon innan. Dottern och kompisens son ”lekte” lite även dom, rullade boll till varandra osv. Härligt värre! Vi får nog planera in besök i Stockholm i samband med varje Sverigeresa numer. Hoppas dock få se hela familjen på Malta snart nog.....

Resan gick rätt bra, sonen uppförde sig mycket bra medans dottern blev rätt uttråkad och var svår att roa. Väl framme på Arlanda tog vi Arlanda Express till t-centralen och sedan skulle vi vidare med tunnelbanan. Perrong arbete gjorde att tågen endast gick var 20e minut och medans vi väntade kastade jag i mig besökets första hamburgare och sonen några strips. Min vän mötte upp mig vid t-banan och vi promenerade den lilla biten hem till dem. Sonen var imponerad värre av deras franska balkong som vätte mot lekparken, där han kunde se och höra regnet som börjat dugga ner. Barnen lekte lite ihop och vi åt god middag. Jätte trötta som vi var gick vi sedan ner till övernattningslägenheten där vi skulle sova och bäddade upp. Strax efter nio sov barnen och jag inte långt efter det!

....och inget internet! De första dagarna hos mamma har jag haft himla dåligt med tid vid datorn, har verkligen haft fullt upp och hennes trådlösa nätverk har inte funkat. Har dock skrivit "dagbok" som jag nu ska börja klistra in här så sakteliga. Håll till godo för snart är ni uppdaterade på vår resa.

På torsdag bär det av til Sverige och jag längtar verkligen. Naturligtvis kommer vi sakna maken men det ska bli så skönt att komma iväg. På torsdagen ska vi ta oss till centrala Stockholm och hälsa på en kompis och hennes två barn som bodde här på Malta en kort period. På fredagen ska vi sedan hitta på något kul i Stockholm, om vädret tillåter blir det nog Skansen och/eller Junibacken. På kvällen tar vi tåget upp till Dalarna, stannar hos pappa den natten och spenderar lördagen med honom och söndagen hoppas jag att vi kan träffa några kompisar (Mamma jobbar i helgen). Måndagen blir det nog shopping, jag vill ut och kolla i lite svenska affärer och dottern behöver ett par skor så hon kan börja gå snart :) Tisdag eller onsdag hoppas jag kunna åka ut till en barndomskompis familjs sommarstuga och hälsa på kompisen och hennes lilla M. Torsdag åker vi till västkusten och mormor och fredag urn nersättning. Skönt att jag får vara med på den när jag missade begravningen. Söndagen ska mamma åka på familje semestern och jag ska träffa en internet kompis, en annan november mamma och på måndagen kommer maken! Han stannar en vecka och vi ska hinna med Borås Djurpark, Liseberg och kanske Marstrand oxå. Efter det ska jag minsann försöka hinna ta det lite lugnt oxå! Vi får se hur det blir med bloggande när jag är ensam med barnen så länge men jag ska göra så gott jag kan.

Sonen har börjat springa ifrån oss. I veckan har han sprungit iväg från oss i lekparker och utanför vårt hus. Vi har försökt att allvarligt tala om för honom att det är jättte farligt och att han inte får göra så men han bara skrattar. Vad göra? Det är ju jätte farligt!

Blir lite dåligt med bloggande just nu, maken är ledig de sista dagarna innan vi åker till Sverige så vi passar på att umgås och mysa lite med filmer, popcorn osv. Inte mkt ensamtid vid datorn med andra ord....jag återkommer så snart jag kan.

Imorgon ska vi fira dotterns 1 års dag och enligt maltesisk tradition ska vi göra "quccija". Quccija är när man lägger ut en massa olika saker som representerar olika yrken, tex pensel för målare osv. Sedan låter man barnet plocka upp en sak och så säger man att det är det barnet kommer jobba med i framtiden. Maken satt och spolade i gamla videosnuttar för att vi skulle hitta vilka saker vi använt till sonens quccija och vilken nostalgi kväll det blev! Bilder från bröllopsresan, sonen när han var liten bebis osv.

Igår tog vi med makens bror och hans tjej på middag som tack för all hjälp brodern har gett oss i samband med flytten. han har varit en klippa och hjälpt till och bära jätte många gånger. Vi var till en av mina favorit restauranger där jag förut brukade äta Risotto men på min födelsedag provade en kycklingsallad och nu blivit fälst! Den är helt underbart god och kycklingen smakar nästan lite som på Nando´s, min favorit kedja som tyvärr inte finns på Malta.

Här på Malta finns någon oskriven regel att man måste åka och träffa sina föräldrar och svärföräldrar minst en gång i veckan. Det verkar som man kan slippa undan innan man fått barn men när det finns barnbarn med i bilden MÅSTE man bara ses. Inte nog med det verkar det vara ens ansvar som småbarnsförälder att passa in besöket. Jobbar man måndag till fredag, eller kanske tom måndag till lördag får man åka på sin lediga dag (söndagen), oavsett om man kanske hellre skulle spendera tid med sin egna lilla "nya" familj. I vårt fall har svärföräldrarna jätte mycket aktiviteter, nästan varje dag i veckan har de något med kyrkan, konfirmations undervisning och äktenskapsförberedande kurs och maken jobbar ju skift. Detta innebär att vi nästan alltid måste krånga för att, i mina ögon, åka och visa upp barnen för sina farföräldrar. Det slutar med att vi måste åka dit när det egentligen inte passar, efter kvällsmaten tex när jag egentligen vill vara hemma och varva ner innan lägg dax. Om man sedan inte dyker upp på en vecka så börjar det hetsas och gnällas för att de inte fått se barnen "när kommer ni" osv. Herregud, vi har ju egna liv? Maken jobbar inte kontorsjobb, vänner att träffa osv. Ringer gör hon varje dag, och har vi inte varit hemma och svarat så ringer hon på mobilen och är orolig eftersom vi inte var hemma. Leave me in peace damn it!

Min mormor har alltid varit väldigt nära med sina barn (mamma och mina mostrar) och visserligen har 3 av döttrarna flyttat en bit bort från mormor men en bor kvar i samma stad och enligt mamma träffas inte ens de en gång i veckan. De hörs på telefon oftare så klart men inte nödvändigtvis mer än så. Mormor och morfar hade sina egna liv och så även min moster och hennes familj.

Hur ofta träffar ni föräldrar och svärföräldrar? Har ni barn?

I måndags var det public holiday och vi hade tänkt åka och bada, makens bror och tjej skulle spendera dagen i hennes familjs "boathouse" så vi åkte dit istället. Det var kanon, maken och sonen lekte på stranden och jag och dottern låg i solstol i skuggan vid huset. Kanonskönt! Vi kokade lite pasta och åt med tomatsås och så vattenmelon innan vi åkte hemåt. På kvällen åkte vi sedan upp till Bugibba för att träffa svärföräldrarna eftersom vi inte varit dit veckan innan. Varför ska det vara så att man ska känna sig pressad att ses minst en gång i veckan förresten? Tar och skriver ett inlägg om det när jag är klar med det här....