Bada, bada...

...skriker sonen minst en gång om dagen så idag ska vi packa ihop grejerna och ta en tur till havet när siestan är över. Har vaxat benen idag så att även jag kan kliva i. Puman (dottern) ligger i sängen och somnade nog om en stund till innan hon ska äta och pojkarna ligger i ett annat rum och sover sött, jag kikade precis på dem. Tänk så rofyllt det ser ut med sovande barn...

Svärmor...

den som känner mig sen tidigare vet vad jag tycker om min svärmor, hon går mig på nerverna mest hela tiden. Hon är hysterisk och orolig över allt, jämt. Att sonen ska ramla, att han har för lite kläder på sig, att maken har för lite kläder på sig, hur jag går över gatan osv osv osv. Hon ringer varje dag, utan att ha något att berätta förutom att kolla så att allt är ok med oss. Ja men hallå? Om inte det var ok så hade vi väl hört av oss? Varje gång vi ses eller hörs avlutar hon oxå med samma mening: "ni får komma hit när ni vill". Vad då när vi vill? Om vi bara åkte dit när vi ville så skulle vi inte ses lika ofta som vi gör! Vi är dit som regel en gång i veckan, ibland blir det någon extra gång ifall vi ska bada eller liknande. Räcker inte det? När hon säger som hon gör får iaf jag det intrycket att hon tycker att vi inte kommer dit tillräckligt ofta, hur många gånger i veckan vill hon att vi ses egentligen? Vi har ju egna liv med barnen nu där vi gör det som passar barnen i första hand, detta betyder tex att vi åker till lekparker eller går på promenad istället för att åka och hälsa på svärföräldrarna. Sonen har massor med energi som han behöver springa av sig ute och inte vara inomhus. Varför ska maken behöva känna dåligt samvete om vi en vecka inte lyckats få till ett besök hos svärisarna? Varför måste hon hela tiden ringa och tjata om att vi ska komma dit? Barnen får träffa sina morföräldrar ett par gånger om året och inte gnäller de för det. Jag kan känna lite dåligt samvete över att de missar så mycket av barnens uppväxt, speciellt när de är så små och det går så fort men jag tror knappast att någon av mina föräldrar skulle tycka att det var för lite att ses en gång i veckan om vi bodde närmare varandra. Tänk om svärmor kunde nöja sig med det oxå!

Namn registreringen

Vi har nu lagt ner alla planer på namnändringar för någon i familjen. Vi får helt enkelt heta olika saker i efternamn allihopa och olika i olika länder. Dotterns registrering ska vara klar på tisdag så att vi sedan kan hämta ut hennes födelsebevis och skaffa henne ett pass. Ihhhh vad jag längtar till Sverige resan!

Sjuk, trött och grinig

Sonens förkylning har spritt sig till både mig och dottern. Jag är trött och grinig mest hela tiden ooooo vad jag hatar att vara sjuk. Inte blir det bättre av att det är så varmt, att vara förkyld i värmen är ingen hit kan jag säga!

Inatt krånglade dottern, bara skrek och skrek, inget hjälpte, jag bar henne, hade henne i famnen i sängen, hade henne brevid mig i sängen, i sin egen säng och inget var det hon ville. Maken jobbade och vid det här laget hade hon väckt sonen oxå, precis vad jag behövde liksom....Jag gick då ut ur sovrummet och skulle värma lite ersättning utifall hon var hungrig trots att hon precis ätit. När jag kom tillbaka i sovrummet låg sonen upp pallad på mina kuddar brevid dottern och klappade henne över huvudet för att försöka trösta henne, uuur gulligt. Hursomhelst drack dottern ett par klunkar och sedan lugnade hon ner sig och när jag la henne brevid mig i sängen somnade hon direkt! Det gjorde tyvärr inte sonen, tror faktiskt jag somnade före honom. Dottern sov sedan från 00.45 fram till 6.30!

Lägenheten vi kikade på förresten...den var jätte liten! Troligtvis inte ens större än den vi bor i nu så vi la ner det ganska på en gång. Inväntar dock ritningen från ägaren så vi kan se exakt hur stort (litet) det var. Läget var ju som sagt helt perfekt och hade kunnat väga upp små "fel" men storleken var helt galen, hon som sagt till maken att den var på 160 kvadrat visste inte vad hon pratade om.

Nu vaknade dottern till så jag får gå...återkommer när tid finns nästa gång!

"bada bada"

Jag kom på en sak...härom natten när jag höll på att mata dottern hörde jag sonen (som fortfarande sov) skratta högt, sen väste han "bada, bada". Underbart! Kul att han gillar vattnet hehe.

Det första han sa i morse var oxå bada så vi får väl passa på så mycket vi kan innan sommaren är slut, eller snarare innan vattnet blir för kallt för mig, när det nu är så varmt räcker knappt 23 för att få mig att komma i närmare oktober :D

Badning och annat

Nu har jag äntligen kommit i och fått bada efter förlossningen. 27 gradigt vatten väntade och det var helt underbart. Sonen och jag badade medans pappan matade dottern vid havskanten. Härligt värre!

Vi har fått nys om en hörnlägenhet i den orten vi vill bo och de verkar villiga att gå ner i pris, vi ska kontakta ägaren imorgon och hoppas att vi kan få komma och titta. Så vitt vi förstått är det stort och det är ett helt nytt lägenhetskomplex så ingen har bott i lägenheten än. Hoppas på goda nyheter om detta imorgon.

Träffade några av makens vänner igår och däribland en av hans bästa vänner "från förr" som fick en son bara 10 dagar efter oss. Han var jätte söt, som alla andra bebisar men han behöver "fylla ut" lite känns det som. Väldigt lik sin mamma var han. Vi fick sitta mitt under luftkonditioneringen och sonen blev lite förkyld, var rätt hängig under dagen men efter badet blev han sig lik igen, energisk och busig.

Maken var standby ikväll och räknade med att de inte skulle ringa för då kunde han inte jobba på tisdag morgon men trots det ringde de ut honom och han blir hämtad kl 2.40 inatt. Nu slipper han jobba på tisdag istället så det kanske var lika bra.

Mjölkproduktionen är nu inställd på pumpning morgon och kväll men det känns som det kommer mindre och mindre, känns rätt vemodigt, trots att dottern inte äter från själva bröstet ligger det lite separationsångest i det hela. Tänk när hon inte längre "behöver" mig för matens skull....

Snart kommer hon vakna och vilja ha mat, jag sparar och publicerar så länge så får vi se om jag hinner med nåt mera ikväll.

Barnvagnsångest

Sitter och har lite ångest över barnvagnen. Vi köpte en dubbelvagn och tänkte att trots att det är så smala trottoarer och dåligt med plats så skulle jag endast använda vagnen på strandpromenaden och det gjorde därmed ingenting att den var bred. Ack så jag bedrog mig, nu känner jag att vi skulle ha satsat på en P&T. Har ångest för jag vet inte om det är värt pengarna, eller om det skulle räcka med en ståbräda. Tror inte sonen skulle stå kvar på en ståbräda men man vet ju inte innan man provat. Skulle dock kännas trist om man la ut 500 spänn på en ståbräda och det sedan inte funkar, speciellt när vi redan köpt en dubbelvagn och den inte blev bra. Man kan få en P&T till skapligt pris från england men det känns ju lite riskabelt att inte ha provkört eller tittat närmare på någon innan man slår till. Jag blir banne mig inte klok!

Det fanns ett hjärta...

kompisens ultraljud i lördags gick bra och den här gången såg de ett hjärta slå! Alla är verkligen gravida nu, vilken otroligt spännande tid vi har framför oss!

Jobb jobb jobb

Ända sedan maken bytte flygplanstyp har han jobbat mycket mer än han gjorde tidigare, längre flygningar och framförallt oftare. Tråkigt tycker både jag och sonen. Idag ska han nu jobba igen, mer än 12 timmar ska han vara borta! Ibland funderar jag hur sådant ens kan vara lagligt men det är ju inte jag som bestämmer sånt. Ska därmed vara ensam med barnen så länge oxå, vi får väl se hur det går. Det är lite svårt att ta sig ut själv med båda två eftersom sonen är så vild, han vill inte sitta still i vagnen och inte heller hålla i handen och gå snällt brevid. Det känns för riskabelt att inte bara ha honom att hålla koll på utan även en barnvagn med bebis i. Att bära dottern i bärselen kan ju låta som ett alternativ men hon svettas lätt och tycker det är jobbigt när det är varmt så det känns inte som ett bra alternativ heller. Kanske kan det bli ett bad i poolen på taket idag istället...

Just nu sover resten av familjen, jag fick ta ut dottern i hennes korg för hon lät så mycket, grymtade och gnällde till trots att hon sov. Maken är den matade henne inatt så nu var det min tur, kunde inte låta henne ligga i sovrummet och väcka både maken och sonen så nu ligger hon och sover sött i rummet brevid. Nu knakade det i sängen, kanske vaknar sonen till, då ska jag "rädda" maken så han får sova lite till.

Första leendet?

Dottern ligger på mitt bröst och tittar på mig, jag klappade henne på kinden och sa "heeej" då log hon! Hoppas det var till mig och hoppas det var på riktigt, men det kändes så.

Bajs bajs bajs

Just precis så hojtade sonen från badrummet tidigare i morse, han har för andra dagen i rad lyckats bajsa på pottan! Mäkta stolt över sin bedrift var han. Däremot sa han pee pee pee innan han utförde "dådet" så jag tror inte han är helt säker på vad som är vad av det man gör på pottan ;)

Graviditet

Ytterligare en vän till mig är gravid. Åhhhh vad jag är glad för deras skull. Vem det är och i vilket land återstår att se när de själva väljer att gå ut officiellt med att de faktiskt ska ha barn. Inte för att jag nånsin skrivit ut några namn här på bloggen ändå så det är ingen ide att ge sig på spekulationer. Det känns ju som alla i vår närhet är gravida eller försöker bli iaf så det kan ju vara vem som helst. Tänker bara på vilken resa de har framför sig, så underbart, härligt, tufft och jobbigt men de ska få vara med om det allra bästa, en liten bebis, en del av dem båda som man bara inte kan låta bli att älska trots att de väcker en mitt i natten, ibland flera gånger om, att de trotsar och inte gör som man säger, och ibland bara skriker rakt ut. Det positiva ger så himla mycket mer och det är helt otroligt hur man kan känna så mycket för en sådan liten varelse. Jag är nästan lite avis, inte för att jag vill ha några fler barn, har haft för jobbiga graviditeter och inte tillåter ekonomin ett till barn, utan för att de har den här underbara väntan kvar. När man går och smider planer, köper spjälsäng, barnvagn och de första kläderna. Börjar oroa sig lite över förlossningen och smärtan som man inte alls vet något om. Väntan på att få se sitt barn och hålla det i sin famn för första gången, mitt i töcknet efter smärtan i själva förlossningen att få upp sitt barn på magen eller få hålla det i famnen, vilken känsla! Inget kan nånsin framkalla den igen.

Barnens utveckling.

Vi var idag iväg och vägde dottern, hon har gått upp 600 gram på 2 veckor och hon väger nu 4540 gram och är 57 cm lång. Hon växer så det knakar kan man säga.

Sonen lyckades kissa i pottan på  kvällen och han var jätte glad och stolt igen, han har verkligen visat intresse för att vilja använda pottan på slutet så det känns så kul för honom att han lyckats några gånger.

Bajsat på pottan!

Idag bajsade sonen på pottan för första gången i sitt liv. Vi har inte börjat pott träna på allvar men nu när det är sommar får han gå naken ofta och mycket så vi brukar sätta honom på pottan för att känna hur det känns och när han kissat på golvet säger vi (på ett snällt och bra sätt) att han kanske kunde prova att kissa på pottan nästa gång. Imorse stog han då naken i köket och kissade en liten svätt på golvet fast pottan stog där (jag tror han hämtat den för att kissa men jag uppfattade inte hans "rop" på hjälp. Vi torkade upp det som hamnade på golvet och snart ropade han "pee pee pee" så jag va snabb som attan med att sätta honom på pottan, han ville inte alls och ställde sig igen "pee pee pee" hojtade han. Ja men du får ju kissa i pottan sa jag då och höll fram den. Då klev han över den och stog upp och lyckades träffa rätt med bajset! Oooo så stolt han var sen :) Vi får väl se när han lyckas få till det i pottan nästa gång hehe. 

Dr Pepper

Nu fick jag lite lugn och ro, sonen och maken for iväg till havet för att bada och dottern sover efter en ordentlig matning. Sitter framför datorn med en Dr Pepper och en Daim bit. Jag vet att jag skulle försöka gå ner i vikt efter förlossningen men man måste ju får lyxa till det när man nån enstaka gång får en liten stund av lugn och ro. Igår hade vi kompisar här så det blev lite sent, klockan var efter midnatt när jag väl kom i säng. Det var två arbetskollegor till maken och deras respektive, jätte trevligt! Den ena är gravid efter två missfall, vi hade misstänkt att hon var gravid eftersom hon inte flyger, men inte velat säga något utan tyckt att hon fick berätta när hon var redo för det. Igår fick vi alltså besked men tyvärr var det inte bara goda nyheter, hon hade varit på ett UL och de hade bara hittat en tom säck...förhoppningsvis finns det en bebis däri trots allt och de kanske bara inte såg den. Hon är i v 8 så det kan ju vara så. Har fått för mig att man ser sämre på UL än på VUL så jag hoppas för hennes skull. De har genomgått utredning pga missfallen och hennes kropp stöter bort även friska foster, båda missfallen har hänt i samma vecka och nu tar hon sprutor av något slag för att kroppen inte ska stöta bort fostret. Jag tycker de har haft nog med bekymmer, inte ska det nu behöva vara en tom fostersäck? Det har tagit så himla lång tid för dem sedan första missfallet, med utredning och väntan på provsvar. Tråkigt värre, speciellt när "alla" runtomkring är gravida eller fått barn. Hon var gravid och hade BF ung samtidigt som en annan kompis och kollega och deras dotter fyllde 1 den sjätte...Det andra paret som var här fick en son en knapp månad före dottern föddes och gud vad stor och stadig han är! Har svårt att tro att dottern kommer vara så stadig om bara 3 veckor! Trots att jag vet hur fort det går känns det overkligt. Imorgon ska vi försöka ta oss iväg och väga dottern, det har gått 2 veckor sedan senast och jag hade ju tänkt väga med 2 veckors mellanrum åtminstone tills hon passerar 4kg gränsen.

Nu gnyr hon till där i soffan där hon sover, det är bäst att jag går in.

Nu är det banne mig nog!

Mjölkstockning igen, för 4e gången på 3 veckor. Nu får det vara nog, detta blir droppen som gör att jag lägger ner pumpandet. Nu får hon hålla till godo med ersättning och den mjölk som finns i frysen. Låter kanske krasst men jag har ju redan gått och tänkt i de banorna, tiden räcker ju dåligt till. Ersättning är ju inte dålig "mat" men det som hållit mig tillbaka har nog varit att man gärna vill känna sig oumbärlig, att man är den enda som egentligen kan fixa mat till dottern. Jag får väl mentalt acceptera att så är inte fallet och inse att amning är inget för mig!

Shopping feber!

Igår beställde jag bilstolar, en till oss och en till ett par vänner. Idag sitter jag och surfar runt och drömmer efter andra söta saker, avtorkningsbara stolsdynor till tripp trapp stolarna, spöket Laban handdocka, söta ulltossor, sovpuckar och annat "nödvändigt"...

Charlie

När jag var här på språkresa -94 gick vi nästan varje kväll på samma ställe och delade ett par pizzor och satt och snackade en massa. En av kyparna (jag får väl erkänna att jag hade en liten crush på honom) fjäskade vi lite med, och satte honom i pinsamma situationer om vi kunde, som när vi ville veta vad killarna fick för tårta när de hade svensexa där. Många hade sina hensparties där och de fick in en tårta i en form av en penis. Haha, vad generad han blev när vi frågade. Vi fick reda på att han hette Charlie, fast han vågade knappt berätta eftersom hans chef inte ville att de skulle säga sina namn. En blond bitch var hon, jag minns henne! Jag har honom på bild i mitt fotoalbum och har väl tänkt på honom så där emellanåt, undrat vad han blev av osv.

En kille som jobbar på en av våra favorit restauranger är lite lik honom och jag började fundera om det kunde vara Charlie från Clouds. Berättade för maken att jag tyckte jag kände igen honom och han erbjöd sig fråga om det var han men jag tyckte det kändes pinsamt. Vid något senare besök hörde jag dock hur någon kollega kallade honom Charlie. Herregud tänkte jag, kan det vara han? 12 år senare, kan jag känna igen honom? Den här gången bad jag maken fråga och mycket riktigt hade han jobbat på Clouds 1994 "Den bästa tiden i mitt liv" sa han. Sanslösa sammanträffanden får jag lov att säga!

I måndagskväll var vi ut och åt på en restaurang i en stad där vi aldrig ätit förut, vid vattnet. Jätte fint. Sen gick vi på en promenad och gissa vem vi möter? Charlie och hans fru, med vad vi fick veta, deras 4 månaders dotter. Kanske därför vi inte sett honom på restaurangen på länge, vi gissade att han kanske hade slutat jobba extra där och bara jobbar sitt vanliga dag jobb. Är det förresten pinsamt när kyparna känner igen en när man kommer och ska äta? Och att de känner igen en utanför restaurangen med?

Mora Träsk

Nu har jag och sonen kikat på en Mora Träsk dvd (från Cirkus) och han tyckte faktiskt att det var ganska kul, det varar inte så jätte länge, han tröttnar fort men så länge jag sjöng med och gör gesterna gillade han det. Nu minns jag inte alla låtarna, eller är det så att några har tillkommit sen "min tid", men vi tar de jag känner igen. Tänk vilka minnen som kommer tillbaka av att se och höra lite Mora Träsk. Har de samma t-shirts som förr eller har de ett helt lager tiger t-shirts förresten? :P

Hundräddaren..

I måndags tog jag och mamma med oss sonen för lite fika vid vattnet. Mamma ville även köpa värmeljusstake till en vän så vi for förbi fabriken. När vi satt och fikade kom så en man och pratade med kioskägaren, han hade hittat två hundvalpar som blivit övergivna mitt i den stekande solen. Naturligtvis kunde jag inte hålla mig borta och kontaktade maken som fixade fram numret till A.A.A (Association for Abandoned Animals). Eftersom det var valpar skulle de ta emot dem men de kunde inte komma och hämta. Vi skulle precis åka hem och hundhemmet låg inte så långt från där vi bor så jag erbjöd mig att köra dem. Stackars små valpar? Vem lämnar stackars hundar att dö så där i solen?

Fördelar och nackdelar...

Tänkte ta och lista för och nackdelarna med att pumpa. Kanske kan det hjälpa mig reda ut hur jag ska göra. Min kompis sa att jag skulle göra det som känns rätt, men hjärnan säger ju en sak och hjärtat en annan....

+ Bröstmjölk!
+ Billigare än ersättning


- Tar tid som jag borde spendera med sonen (eller dottern) istället
- Mjölkstockning
- Ont i brösten även utan mjölkstockning så jag knappt kan bära sonen
- Är aldrig rätt tillfälle, antingen behöver jag eller sonen vila/sova eller så är det den tiden vi måste gå ut om vi ska hinna hem till mat eller nåt sånt

Jaha, det var det jag kom på så här på rak arm, det verkar ju som att nackdelarna är fler, även om just bröstmjölksplusset väget väldigt tungt...

4 veckor!

Aldeles nyss "fyllde" dottern 4 veckor. Tänk vad fort tiden ändå går. Det känns som hon varit hos oss längre än så. Hon forsätter än så länge att vara ett "lätt" barn. Visst vaknar hon på nätterna och vill ha mat men det är oftast inga problem att få henne att sova igen. Största  problemen just nu är väl först och främst att den himla mjölkstockningen inte vill ge med sig. Det känns så himla uppgivet, inatt hade jag feber igen och orkade inte ens pumpa, sov som en stock som i ett töcken. Absolut inte trevligt. Detta gör att det känns ännu mer "lockande" att sluta pumpa och bara ge ersättning istället. Jag känner ju redan att jag känner mig väldigt stressad över pumpandet och att hinna med båda barnen, trots att jag har mamma här fortfarande. Det måste ju faktiskt vara bättre att känna att man har tid och ork att hinna med att underhålla barnen än att dottern får bröstmjölk? Nu har hon ju iaf fått det i 4 veckor och så vitt jag har förstått så är det allra viktigast fram tills dess. Det finns massor med mjölk i frysen oxå så hon kan få ersättningen blandad med bröstmjölk ett tag till.Pumpa måste jag ju göra när jag vaknar på morgonen, sedan vid lunch, nästa efter eftermiddagsvilan och sen en gång till vid nattningen och så 2 gånger nattetid. Detta gör ju att jag inte har "tid" att ge sonen frukost, dottern behöver flaskan oxå, vid lunch behöver vi alla äta igen sedan behöver sonen hjälp att somna och jag är helt utmattad själv, det är väl på eftermiddagen jag har bäst "tid" att pumpa för på kvällen behöver sonen nattas och det sammanfaller ju nästan varje gång med pumpningen och så fort sonen somnat (helst tidigare ;)) önskar man ju få sova själv. Vi får väl se hur det blir, det svänger hur jag vill göra, ibland känner jag jätte dåligt samvete om jag inte orkar pumpa mer och ibland känner jag att det är det rätta.

Pupa

hemma mamma med två barn, svenska men bor i Dubai, celiaki och leversjukdom (AIH).

RSS 2.0