Det krånglar lite med köpet av vår lägenhet. De som vi ska köpa av använder det garage som enligt ritningarna är nr 8 medans deras kontrakt säger 9. Själva säger de att de skulle köpa nr 9 men när byggnaden sedan var på plats insåg de att nr 8 var bättre eftersom de kunde dra in vatten och el dit via lägenheten och de alltså slapp ansöka om ytterligare "konto" hos vatten och el bolagen. Den kvinnliga delen av paret minns att de skulle skriva någon ändring men hon tror inte att det blivit gjort. Detta innebär i princip att det KAN hända att någon annan "äger" garage nr 8 och i framtiden dyker upp och kan visa på att garaget lagligt är hans/hennes. Nu måste alltså våran notarie, tillsammans med säljarens notarie se vad som blivit fel och vad vi kan göra åt det. Om ingen officiellt köpt garage nr 8 går det ju att göra den ändringen som skulle ha gjorts för länge sen MEN om någon annan äger garage nr 8 så kan hela köpet gå åt pipan. Håll tummarna att det löser sig!

Idag när sonen var i skolan packade vi en massa kläder som vi ska ha med oss till vårt tillfälliga boende i svärföräldrarnas lägenhet. Vi körde sedan upp dem, tömde ur väskorna på sängen så att vi kunde ta med dem hem och packa mer, matade dottern och åkte sedan för att hämta sonen på skolan. Maken har än så länge varken hämtat eller lämnat så idag skulle han följa med och titta var det är och träffa lärarna. Vi hade en aning om att sonen skulle tycka det var kul att pappan kom så han gick först. Framme vid glasdörren till klassrummet får sonen syn på sin pappa och trots att jag inte ser honom hör jag hur exalterad han blir och skriker rätt ut: daddy, dulia, daddy, dulia (han såg nämligen sin syster samtidigt).

Efter hämtningen på skolan stoppade vi i nappen och hoppades att han skulle somna i bilen eftersom vi inte skulle hem utan hem till en väninna på lunch och lek. Han somnade inte jätte snabbt så vi åkte lite extra och kom precis i tid kl 13.30. Väl framme var vi ändå först. Maten var jättegod, svensk kok korv och lite småplock. Skolan verkar ha gjort sonen gott, förra gången (på lucia) han träffade så här många barn stog han och drog mig i byxorna nästan hela dagen och vågade inte ge sig in i leken. Den är gången drog han iväg nästan direkt och när dottern sov blev jag nästan rådvill, vad gör man när man inte behöver underhålla barnen utan de fixar det själva? Fast det var himla skönt oxå så klart! Jag trodde inte att det skulle gå att stanna så länge pga sonens trötthet men vips var klockan 17.30! Barnen fick mat igen, uppvärmda makaronen med smör, parmesanost, skinka och tomat. Jag trodde här att vi skulle åka hem men sonen sprang gladeligen till bordet och ville äta igen! Nu började jag nästan känna mig stressad, dottern skulle nog snart skrika av hunger och jag hade ingen gröt med, trodde ju vi skulle kommit hem vid det här laget. Som tur var fanns gröt hos värdinnan och dottern fick sin mat med. Maken hämtade oss sedan och vi åkte hem. Barnen somnade tidigt idag, inte underligt sån fart som det var idag :) Tusen tack till värdinnan och det trevliga sällskapet idag!

Idag regnade det...igen, så vi åkte iväg för att köpa några flytt kartonger. Dyra såna tyckte jag, 2.28 euro, och vi köpte 10. Vi får väl resonera som så att vi faktiskt kört 25 banankartonger eller nåt sånt så vi har ju ändå "sparat" in pengar iom att vi fått dom gratis på affären :)  På vägen hem stannade vi och fikade på Mc Café. Vi har även packat två lådor med torrvaror som svärföräldrarna tog med sig till deras sommarlägenhet idag, vi har ju tänkt flytta upp i helgen. Har även spenderat en lååång stund att skriva ett så trevligt klagobrev som möjligt till banken, blir så himla trött när man inte får rätt information :( Nu sover sonen, maken tittar på fotboll med dottern i sin famn. Själv sitter jag och kollar runt lite på allt möjligt, just nu är det IKEA som gäller.

...till flytt. Idag körde vi upp en låda majskrokar och en väska med dotterns grötpulver. På vägen ner pratade vi lite och kom fram till att vi nog ska flytta upp ASAP så att vi sen vet att allt som är kvar kan packas. Just nu är det nämligen lite av ett standstill där det är svårt att packa mer grejer eftersom vi ändå bor här fortfarande. Ska se om vi kan få till det under veckan. Det kommer ju fortfarande gå att komma hit och packa och greja, och om vi behöver packa en förmiddag kan vi ju sova här oxå, bara att ta med övernattningsväska. Sovrumsmöblerna ska ju vara kvar men det gäller att få klart allt det andra smågrejerna så att vi kan ringa in flyttfirma sen som kan köra möblerna. Nu måste jag sätta mig och göra en lista på alla telefon samtal vi måste ringa imorgon....

...gissa om vad? Imorse var både jag och maken halvvakna för dottern hade hörts av lite, hon ville ha nappen. Samtidigt vänder sonen om åt andra hållet och utbrister "racingcar roary" :D Roary är hans favorit, en animerad bil som kör på Silverhatch.

Idag när jag var och hämtade sonen från dagis sa fröken följande:

"He deserves a medal"
"Why" undrar jag så klart.
"He is such a good boy, he always eats his food and take his time doing so and he is so well behaved, you have done a really good job you and your husband".

Gissa hur mycket man växte då eller? Det har säkert dels med att göra att sonen inte har vant sig helt med den nya miljön men ändå, man får väl lapa åt sig de komplimanger man får eller hur? Känns extra bra eftersom det kom från fröken som jobbar med barn och "vet" hur man "ska" göra.

Det blev skola idag för sonen, ingen feber och verkade helt ok när vi vaknade. Än en gång sa han jippie när vi pratade om skolan och även när vi körde in på parkeringen. När vi kom ner i klassrummet satt M där med sin mamma, hon hade varit på skolan igår och mamma fick inte lämna henne idag. Sonen blev glad när han såg henne, hon var ju sjuk förra veckan så han hade funderat var hon blev av :) Sonen gick glatt med en av fröknarna till lekbordet och lekte lite med bilarna och jag pratade lite med A, M´s mamma. Stannade säkert i 10 minuter och sonen lekte glatt under tiden, vid ett tillfälle gick jag fram och sa hej då men blev kvar en stund till, inga problem för sonen att säga hej då, han skickade slängpussar från andra sidan bordet. Sedan var det dax att börja skoldagen så barnen fick plocka ihop leksakerna de använt för att gå och ha uppsamling med bön. Skolan hade strömavbrott så det var lite upp och ner på det mesta och efter hopplocket av bilarna drog sonen iväg och hittade ett djur på hjul som han körde runt på och rätt var det var var han borta, han hade alltså på eget bevåg dragit iväg till ett annat rum, starkt! A gick iväg mot samlingen, vi sa hej då och när jag kom till "inne lek rummet" höll jag på att springa på sonen som körde runt. Han verkade hur nöjd som helst och vi sa hej då medans fröken väntade på honom så att han kunde parkera djuret på rätt ställe och gå till samlingen. Han skickade pussa igen och drog iväg. Jag blev så varm i hjärtat av att han tar det hela så bra och verkar tycka det är roligt med skolan, det gör så mycket att veta att han trivs och inte spenderar dagarna på sin kant och med tårar i ögonen. Vår underbara gosse!

...nu har även sonen fått runny nose. Maken jobbar och eftersom jag hostar extra mycket om jag ligger ner så gjorde vi natt i tvrummet allihopa. Sonen sover i soffan så även han får lite vinkel, dottern låg i korgen här brevid mig men störs för mkt av min hosta så när hon ätit natt målet ska jag flytta in henne i sovrummet, maken kommer ju hem senare så då kan han ta hand om henne. Sonen var idag inte påverkad mer än att det rann lite i näsan, ingen feber eller hosta och nu vet jag inte hur jag ska göra med skolan imorgon. Gissar att vi får se hur han mår imorgon.

Dottern älskar majskrokarna som en kompis kom på den brillianta ideen att ta ner en pall av. Sonen gillar dem oxå och dottern blir ju extra glad när hon ser att hon äter samma som den stora idolen (storebror alltså). Idag märkte jag hur jag hade gett henne en krok i hennes vänster hand och när jag varit och rört i pastagrytan hade hon den i höger. Nästa krok bytte hon oxå hand med, jag minns inte alls när barnen brukar göra så här, hon är säkert inte tidig men JAG blev iaf förvånad över vad hon kunde. Fast å andra sidan är det ju inget som jag har tänkt en massa på och därför kom det som en överraskning att hon klarade det.

Har precis avslutat en kopp te med honung, nu blir det natten för mig med.

Borde väl ha förstått att jag inte skulle slippa undan....nu är det alltså min tur att bli sjuk. Fast jag får väl eg se det positiva i det hela att inte vi varit sjuka båda två samtidigt, det hade ju blivit totalt kaos!

Igår sken solen helt underbart varmt men vi måste ju packa åtminstone lite grejer varje dag så maken tog med sig barnen ut och jag packade. Fyllde upp 5 banankartonger från skrubben så jag fick väl gjort en hel del tycker jag. På tisdag ska vi köra bort dem till garaget där de ska stå tills vi målat färdigt och kan ta dem till nya huset. Måste ju göra lite plats i gästrummet så vi kan ställa mer packade kartonger där.

Idag tog maken med sig barnen ut i solen igen för att leka lite så fick jag lite vila, tänk så mycket bättre man sover i soffan när man får lite vinkel. Vi har ju en sån där underbar soffa där man kan fälla ut fotstöd och skjuta tillbaka ryggstödet så man får ungefär det som kallas viloläge på barnvagnar. Lunch åt vi hos svärmor, helt ok faktiskt men det kanske är för att jag är så pass avtrubbad att jag verkligen inte orkar bry mig. Sedan hem för att vila lite, jag och sonen sov på soffan. Jag älskar verkligen att ha honom så nära. Just nu nattar maken barnen och jag sitter utslagen i soffan med laptopen i knät med Animal Planet på tvn. Ska nog ta mig en kopp te med honung men sen blir det nog natten för mig, verkligen helt utmattad.

Idag har sonen varit till skolan själv igen, det verkar funka bra, idag sa han jippie när vi körde in på parkeringen. Han kämpade med tårarna vid avlämningen men följde snabbt med fröken till lekbordet (jag stannade till utom synhåll för honom och kollade upp). Fröken har båda dagarna kommenterat att han äter upp all maten jag skickar med, jag vet inte om det är en komplimang för att han får bra saker och äter bra eller om hon tycker att han har för lite mat med sig. Om hon säger något på tisdag igen ska jag faktiskt fråga. Jag vet ju att han inte har för lite med sig iom att vi äter ordentligt med mat så fort han kommer hem dvs kl 13 och så äter han ju frukost innan vi åker så ett litet mellanmål med frukt, babybel ost och lite kall pasta eller pannkaka eller liknande och så några majskrokar räcker gott och väl. Fröknarna sa även idag att han inte gråtit en skvätt och när jag hörde av lilla M´s mamma (hon som grät i fredags) hade de sagt till henne att M gråtit i 5 minuter så nu vet jag inte hur pass jag kan lita på dem. Klart de inte vill oroa en men om han gråtit borde de ju ha sagt det? Sagt som till M´s mamma, att det var i 5 minuter även om det var längre tid?

Medans gossen var på skolan passade jag och maken på att åka till banken för att reda upp livförsäkringsfrågan. Man måste ha livförsäkring som täcker banklånet för att man ska få det så vi skulle ta reda på vilka vi skulle ta försäkring med och kostnad och sånt. Det tog 1½ timme och dottern hann tröttna ur totalt och somnade i min famn.

På eftermiddagen vilade jag lite på soffan med sonen och slö tittade på skidskytte, sedan var vi och handlade mat. Blev jätte bråttom att få den klar för maken skulle hämta upp arkitekten för att åka och mäta ut precis vart vårt nya boende ligger för att kunna rita in det på en karta pga "banken kräver det för att få banklån", sabla byråkrati!

På kvällskvisten har jag nu städat trapphuset medans maken nattat barn, mer än en timme har gått så jag tror att han somnat med....bäst jag går och kikar

...så nu avslutar jag kvällen med de senaste avsnitten av Scrubs!

.....att bo så långt från sina tidigare vänner. De flesta kan jag hålla kontakten med på msn, vi hörs nästan dagligen men en del känns det som vi bara glider längre och längre från varandra. Jag försöker ringa, försöker träffas när vi är i Sverige men ibland känns det som det bara är jag som försöker. Jag är inte säker på om de här vännerna förstår hur det hela känns för mig, gissar att de har så fullt upp med sitt och de sina där hemma och eftersom de har så många vänner att umgås med ändå glöms jag bort och hamnar jag längst ner på prio listan medans för mig de "gamla" vännerna är jätte viktiga och jag inte alls vill "släppa taget". När vi väl ses känns allt i princip som det brukar göra, förutom det där att man har missat 100 saker som hänt i varandras liv sedan sista man sågs eftersom man inte haft kontakt och det känns jätte trist. Nu finns ju ändå internet och det är billigt att ringa via Skype, jag har ju till och med ett svenskt nummer nu som man kan ringa och som kopplar till min Skype telefon så det är ju eg inga jätte kostnader att höras en gång i veckan iaf. Har svårt att tro att de här vännerna inte hör av sig till andra vänner emellanåt, varför kunde man inte göra det till mig? Just nu känns det som jag snart inte orkar jaga mer även om det känns jätte trist att vissa vänskaper ev kommer rinna ut i sanden.

Vilken röra vi lever i. Man kan knappast kalla oss pedantiska, någon av oss men just nu är det värre än nånsin. Om en månad ska vi ha flyttat ut härifrån och det är påsar och lådor överallt. Vi har ju ordnat med garage att ställa av grejerna så länge men just nu är maken sjuk (läkar besök idag med diagnosen bronkit och antibiotika i vanlig maltesisk ordning) så han har dåligt med ork, dvs det kommer dröja ett tag innan vi kan köra iväg första lasset med grejer. Det känns både spännande och jobbigt det här med flytten och jag gissar det kommer ta oss år och dar att packa upp och ordna allt när vi väl flyttar in, men det får väl ta den tid det tar helt enkelt. Om int annat blir det väl upp packat allt eftersom vi behöver grejerna :) Nu kallar sängen, ska bli skönt att krypa ner och lyssna på sonens djupa andetag.

I helgen shoppade jag loss på HM online med mamma som hjälp shoppare i luren. Grejerna kommer skickas till henne och så tar hon dem med sig ner i maj, förutom det som dottern kommer behöva ha på sig innan dess, det får hon skicka ner. Tanken är även att jag ska beställa grejer från Next och skicka till vår kompis i London så hon skickar vidare ner hit och så blir det ingen Londonresa för mig. Känns helt ok faktiskt, vet ärligt talat inte hur mkt jag hade kunnat njuta av det om jag kommit iväg.

Idag var sonens andra dag i skolan. När vi kom dit frågade jag fröken hur hon tyckte att det hela skulle gå till och hon ansåg att jag bara kunde lämna. Det var mindre kaos än i fredags så jag sa att jag ville lämna mitt mobnr så att de kunde ringa mig ifall han grät jätte mycket och det tyckte hon var ok. Bilresan till skolan hade jag förberett honom på att han skulle få vara ensam längre på skolan den här gången så att han visste lite vad som komma skulle ifall jag kände tårarna komma och jag fick gå kvickt igen men den här gången var jag sansad nog att jag kunde säga ett ordentligt hej då. Jag förklarade att han skulle stanna själv på skolan idag och leka med de andra barnen och att jag skulle komma och hämta honom sen. Han kämpade mot tårarna men vi kramades och jag fick en puss innan jag gick. Själv grät jag i bilen hem för han såg så himla ledsen ut och för den kämpe han är men jag var stolt över att jag hade kunnat säga ett riktigt hej då den här gången. Hörde inget från fröknarna under dagen och när jag sedan hämtade honom blev han jätte glad att se mig, han stog där i klassrummet med ryggsäcken på ryggen och vinkade så fort han fick syn på mig. Fröknarna sa att han inte gråtit på hela dagen och att han lekt och varit med jätte bra. Min underbara gosse! Det var jätte skönt att höra för det är ju trots allt för hans skull som han ska gå 2 gånger i veckan, inte för vår skull. När vi var på väg in i bilen kom ett flygplan in för landning och sonen sa "pappa jobba" och han blev glad när jag sa att pappa inte alls jobbade utan var hemma och väntade på honom. Han är verkligen ett glädjeämne i våra liv!

Här kommer dikten som jag fick av skolfröknarna...

We gave you a little wink and smile
As you entered the pre-nursery today,
For we know how hard it is to leave
And know your child must stay.

You´ve been with him for two years now
And have been a loving guide.
But, alas, the time has come
To leave him by our side.

Just know that as you drive away
And tears down your cheeks may flow,
We´ll love him as we would our own
And help him learn and grow.

So please put your mind at ease
And cry those tears no more.
For we will love him and take him in
When you leave him at our door.

Puman har kommit på hur man sitter nu, det är inte så stadigt alla gånger men sitta ska hon (än så länge sitter hon mest i sängen eller soffan där hon inte slår sig om hon ramlar) och idag körde hon i armbågen i soffryggen och lyckades ta sig upp i sittande postion själv! :O

Hon har börjat med nåt himla otyg annars, hon skriker, eller mer piper/tjuter. Inte för att hon är arg, utan för att hon inte har nåt bättre att göra tror jag. Hon vill ju inget egentligen, hon är oftast helt nöjd. Det skär i öronen!

När vi var på inskolningen var sonens kompis M där. Hon har två äldre systrar och är därmed relativt van med att vara social och leka med andra barn. Hennes första dag hade varit dagen före och det hade gått så bra och hon hade haft så kul att mamman bestämt att bara lämna av henne på fredagen. Allt gick bra för den lilla tösen fram tills barnen gick ut och lekte. Tidigare hade hon sett sin syster springa förbi utanför och jag gissar att hon trodde att hon skulle träffa henne när hon kom ut. När så systern inte fanns inom synhåll blev hon jätte ledsen. Efter detta grät hon i 1 timme eller så. Lilla stumpan. Hon ropade efter mamma och pappa och ville att de skulle hämta henne. "Mummy, daddy come!" Sonen försökte trösta henne och ge henne en kram och han erbjöd henne äpple från hans lunchlåda. Flickan grät fortfarande när jag gick men när jag kom tillbaka hade även hon lugnat ner sig, men hela tiden jag var där stannade hon gärna nära oss, jag gissar att det var för att jag pratade svenska med henne och hon kände sig bekväm med det. När så hennes pappa kom och hämtade henne blev hon jätte glad! Så underbart att se! Min tanke gällande sonens fortsatta inskolning är att jag på tisdag ska stanna över bönen och hjälpa till att introducera honom i nästa aktivitet innan jag säger hej då och går. Det måste gå fort eftersom maken inte fått schema som han begärt och måste jobba nästa fredag så jag har ju inte direkt möjlighet att vara på skolan med dottern. Jag ska säga till fröknarna att om han gråter mer än 20 minuter får de ringa mig så kommer jag dit igen, jag vill ju inte att han ska förknippa skolan med något hemskt när han knappt börjat. Visst måste han lära sig, men det får ju ta lite tid, tilltron till fröknarna måste ju få växa fram. Om det funkar utan längre gråt på tisdag ska det väl gå bra när vi lämnar på fredagen oxå, annars får jag väl göra samma sak igen, stanna till efter bönen och sedan gå men ha dottern med mig.

Igår hade så sonen sin första skoldag. När vi kom var det fullt kaos, massa barn från både 2 och 3 års gruppen som sprang runt innan klockan slog 9. Sedan lugnade det ner sig, fast bara lite. Det var en full grupp på....säkert 20 barn som höll fullt. Dagen började med en liten bön (oväntat? knappast) sedan skulle halva gruppen göra lite "hantverk" medans andra halvan lekte med byggklossar och annat smått och gott. Sedan blev det min och sonens tur att klistra lite. Barnen fick ett papper med en frukt på och så fick de sätta på klister och sedan fylla upp med små tygbitar. Sonen tyckte det var jätte kul! Sedan blev det lite utelek och jag stannade inne för att se hur sonen klarade sig och det gick bra men han kom till dörren ett par gånger och ropade på mig. Sedan blev det lunch/snack dags. Jag hade bestämt mig att gå iväg en sväng efter maten så när de började leka lite igen pratade jag med fröknarna och hämtade sedan min väska. Hade tänkt förklara lugnt och redigt för sonen att jag skulle gå  iväg en sväng men snart komma tillbaka. Det  blev väl inte riktigt så eftersom sonen såg mig hämta väskan och började säga "bye bye" till fröknarna och trodde att han och jag skulle gå. Här kände jag hur tårarna skulle komma snart, men jag sa till sonen lite snabbt att han skulle stanna en stund och jag snart komma tillbaka och så fick jag gå fort. Han grät men Ms. T, huvud läraren tog hand om honom och jag fick vända ryggen till för att inte visa tårarna som kom. Gick ut till bilen och storgrät en liten sväng, insåg att jag måste gråta av mig så jag kunde komma tillbaka glad och nöjd lite senare. När jag hade gått skulle barnen äta födelsedags tårta eftersom 2 av barnen fyllde år och sedan gå ut och köra trehjulingar. När jag satt i bilen tänkte jag att jag skulle titta på dem på avstånd och se om sonen var nöjd och isf inte komma tillbaka förrän dagen var slut (en halvtimme senare) men barnen kom aldrig ut så jag gick tillbaka till klassrummet. Nu hade de däremot hunnit ut och sonen var nöjd och glad och var inte alls så glad att se mig som jag hade hoppats ;)  Han lekte en stund till innan dagen var slut och vi fick åka hem. Fröknarna gav lite information som jag fick ta med mig hem varav det ena var en liten dikt som jag fortfarande inte kan läsa utan att gråta! :O

Inatt vaknade jag och hela rummet snurrade. Lyckades somna om och hoppades att det skulle vara bättre till morgonen. Tyvärr var inte det fallet och imorse höll jag på att ramla omkull när jag klev ur sängen. Har mått kasst hela dagen, massa besök på toaletten, när huvudet snurrar gör ju oftast magen det oxå. Maken tog med sig barnen ut så jag kunde försöka vila lite mer på förmiddagen och jag tyckte faktiskt att jag var lite bättre ett tag men så svängde det tillbaka igen. Maken jobbar nu så jag håller lite låg profil, dottern sover och sonen tittar på Roary (Rorri) på datorn. Inga hastiga rörelser med huvudet är det som gäller så jag sitter brevid honom, laptop i knät. Sabla kallt känns det oxå, men jag tror det är för att jag inte mår så bra som det känns allra värst.

På tal om Roary förresten! Vi beställde härom kvällen ett par dvds och ett bokpaket till sonen från play.com och böckerna kom illa kvickt. Sonen bär dem med sig var han går, bläddrar och pratar om bilarna och Marsha och Big Chris.

Sonens första skoldag blev uppskjuten precis som vi misstänkte så nu blir det på fredag isället. Spännande!

Tyvärr har det nu visat sig att maken inte kommer att ha några fler simulator träningar i London. Detta innbär att våra planer på att köpa barnens sommarkläder i London iår igen kommer gå i stöpet. Tight ekonomi pga flytten innebär oxå att vi inte direkt kan ta oss iväg på semester hela familjen. Nu har maken (den underbara) föreslagit att jag ska åka själv. Ta en helg och åka till London utan barn och gnäll och shoppa loss. Först tyckte jag det lät tråkigt att åka ensam, men när jag tänkt på det lite kanske det inte vore så tokigt....Självklart hade jag helst haft sällskap, men jag kanske kan passa på att ha lite vuxen mys på egen hand?

Inatt har det stormat och åskat kan jag säga. La mig sent, somnade senare och sov dåligt, ingen speciellt bra kombination. Fastnade i msn chatt med en kompis igår kväll, vi hade mycket att prata om och när jag väl la mig låg jag rätt länge och tänkte på det vi pratat om. Sedan vaknade jag flera gånger inatt och låg och lyssnade på åskan som var precis ovanför oss och funderade om jag skulle ha gått upp och stängt dörren till tvättstugan.

Den här veckan ska maken bara jobba en dag så jag hoppas det blir en toppen vecka!

Igår, äntligen, kom jag mig iväg och träffade en trevlig svensk mamma som jag träffat på flyget för snart 1½ år sedan. Vi har haft lite mail kontakt men aldrig lyckats träffas. De har nu flyttat ut till ett farmhouse på landet så det var lite av en utmaning att hitta dit men tack vare Google earth hittade jag rätt. 3 tjejer har hon, den yngsta bara ett par månader äldre än sonen och alla så himla barnkära. De tog han om sonen och försökte involvera honom i lekarna trots att han är lite blyg och gärna stannar i närheten av mig. Tjejerna går på samma skola där sonen ska börja och jag fick besked att de inte börjar förrän på onsdag och när vi var och skrev in sonen hade den ansvariga sagt att skolan börjar på en tisdag och eftersom sonen ska gå tisdagar och fredagar kommer han att börja på den första skoldagen. Nu vet jag varken ut eller in och känner mig lite smågrinig om det nu är så att han inte börjar på tisdag, maken har ju tagit ledigt för att kunna ta hand om dottern medans jag skolar in, förutom krånglet det kommer att bli för att få reda på vad som gäller eftersom det troligtvis inte kommer vara någon på skolan på måndag som man kan fråga. Kanske är det så att pre nursery aktiviteten inte riktigt räknas som skola och de faktiskt börjar på tisdag ändå. Vi får väl se hur det går.

På nyårsafton hade vi alltså makens syster med man och så hans brors tjej. Brodern jobbade tyvärr. Jag hade lagat god mat, det blev lite plock till förrätt med halloumi, fyllda oliver, salami och ostbitar. Sedan åt vi tomatsoppa med vitlöksbröd. Huvudrätten var oxfilé provencale och efter detta var alla spräng mätta. Efterrätten, glace au four, fick därmed vänta. Jag hade även köpt en massa snask att hålla igång med efter middagen och fram till midnatt men ingen orkade äta något, knappt ens dricka! Nu sitter jag istället här med allt snask som lockar i skåpen :S Jag får ta hit motions cykeln så fort jag nånsin kan.....

Makens syster och man kom naturligtvis för sent, 35 minuter. Jag blir så himla trött, det är så respektlöst! Här har jag stått och lagat mat och sett till att ha maten klar vid en viss tid och så får jag i panik försöka stanna av på allt för att det inte ska bli brännt tills de behagar dyka upp. Jäkla människor!

Efter maten pratade vi lite och körde med sonens bilracer bana han fick i julklapp. Alla fick tävla mot sonen för han släppte inte ifrån sig "sin" kontroll :)

Maken lyckades natta sonen halv tolv och dottern sov i tvrummet så vi fick gå ut på balkongen för att få reda på när klockan slog 12. Där ute skålade vi sedan in 2009 och strax efter det gick våra mätta gäster hem. Summa summarum kan jag säga att vi ändå hade himla trevligt fast jag inte riktigt hade väntat mig det.

Gott Nytt År alla vänner! Just nu är det allt jag har tid för, återkommer med nyårs rapport så fort jag kan/hinner men jag kan berätta att jag skrattade mest hela kvällen :D