Makens december schema har kommit ut, förutom semstern från 17-29e har han fått lediga dagar från 10e december. Bara jag nu får klartecken från läkaren ska vi äntligen få fira en jul i sverige! Det ska bli underbart att komma bort tillsammans, inte bara jag och barnen utan att maken ska få komma med. Hoppas på snö och lagom kyla :)

Har missat att berätta att läkaren ringde efter senaste blodprovet (och gnällde för att jag inte svara i telefon!) och ökade doseringen av båda mina mediciner. Redan samma dag, som ett brev på posten kom ökad hunger. På 10mg kortison om dagen verkar jag kunna klara mig skapligt men så fort det blir 15 blir det okontrollerat. Men så fort jag kommer under 15 mg går ju värdena upp så jag vet inte alls vad som kommer hända och vad läkaren kan göra :(

Trots att jag inte riktigt kan lita på min våg, den visar helt olika ibland med endast 1 minuts mellanrum har jag nog gått upp igen. Det får mig att må så dåligt, dels för min egen del och dels för att jag vet att min läkare kommer gnälla igen :(

Vilka bekymmer! Igår ringde min engelska kompis som vi träffade i torsdags och berättade att hennes son fått mässlingen. Dottern har ju inte fått sin vaccinationsspruta än eftersom de ringde och sköt upp det hela pga de vanliga influensa vaccineringarna så nu vet vi inte om hon går runt och bär på smittan. Det kan ta upp till 3 veckor så ytterligare 2 veckor får vi gå och vänta. Inte bör vi väl träffa andra barn som inte vaccinerats än heller så efter att ha ringt runt har vi nu beslutat att ställa in kalaset. Nästan alla barn har antingen små syskon som inte vaccinerats, eller så är de så små att de inte fått vaccinet själva eller så har de mammor som är gravida och därför inte vill ta risken. Trist för sonen, vi får satsa på kalas nästa år istället och hoppas att vi kan klara oss från sjukdomar då, men det är väl så här det är med barn, speciellt under vintern...

Vilka härliga dagar jag har haft i London! Fötterna har gjort konstant ont, nästa gång ska jag ha med mig två par skor så jag kan byta av lite. Mamma hade stegräknare med sig (de har en tävling på jobbet) och hon fick informationen att 7000 steg om dagen är ganska bra så mamma brukar satsa på 10 000 steg men vi gjorde nästan 25 000 steg första dagen! Trots att vi inte skulle shoppa har vi nog mest gått i affärer ändå. Oxford Street, Regents Street och Carnaby Street ett par vändor och Westfield mall med en kompis och hennes lilla son. Jag hittade nog allt jag ville, julklappar till barnen, jeans till mig själv och annat smått och gott. Vi har sett Buckingham Palace, Tower Bridge, Tower of London, Mamma Mia, Marble Arch och Picadilly Circus (som förövrig Pernilla Wahlgren har helt förstört, varje gång jag är där, eller det räcker med att prata om det så börjar jag sjunga inom mig "picadilly circus...där mötte jag dig....) Jag hade knappt ens tid att sakna barnen, men jag pratade med dem på telefon och sista morgonen när jag låg i sängen och drog mig saknade jag familjen så det gjorde ont i kroppen.

Nu blir é London i 4 dagar utan barn, återkommer onsdag :)

Klockan är 6.05 och dottern har redan varit vaken i en timme. Härligt...not! Idag blir det outing med sonens klass för oss alla tre medans maken jobbar och imorgon bär det ju iväg till London så jag måste packa lite. Fast helst bara lite ;) trots att jag inte ska köpa så mkt har jag ju tänkt skaffa julklappar till barnen och då behöver jag ju lite plats...

I går eftermiddag åkte vi till lekparken i San Gwann, dels för att det är "runt hörnet" och dels för att jag tänkte kolla om våran kompis och läkare var på kliniken (behövde nya recept). Tyvärr var inte kompisen där men barnen hade jätte kul!

I måndags efter att vi kört sonen till skolan var jag och dottern på date med en kompis och hennes son. Gossen är bara 1 månad äldre än dottern och trots att de inte pratar jätte mycket kan de varandras namn. När vi gick på en liten promenad innan lekparken satt de och kollade på varandra i sina vagnar och ropade varandras namn, jätte gulligt!

Samma dag som dottern somnade i soffan hittade jag sonen i puffen, han som slutat sova på eftermiddagarna :)

Trots idoga försök från min sida att få dottern att vila i min famn kämpade hon in i det sista och somnade till slut på egen hand, lutandes mot fotstödet på soffan !

Maken har varit borta i helgen, 4 dagar i Amsterdam för "6 måndaders kontrollen" i flyg simulatorn. Det blev långa dagar (och nätter) för min del och inget bloggande. Kan konstatera att vi alla saknade maken som kom hem i måndags. Igår åkte vi och köpte mina biljetter till London och idag har vi städat trots att solen sken så vackert utanför. Men det behövdes verkligen! På eftermiddagen försökte vi få till årets julkort men tänk att det ska vara så svårt att få till en bild där båda barnen tittar i kameran och ser iaf nöjda ut, att de båda skulle le vore ju aaaaldeles för mycket begärt!

Bjuder på lite bilder på en såpbubbs blåsande son idag!

 

 

 

 

 

 

Försöker fånga några bubblor jag blåste :)

 

Trots att de driver en till vansinne emellanåt och det känns som de bara bråkar är det faktiskt inte så. Sonen vill ju gärna hålla handen när han är trött men jag vägrade på tidiga kvällen så han tog tag i dotterns hand. Hon blir ju salig bara hon får vara med så hon satt där nöjt och tittade på greta gris med honom. *kärlek* jag försökte smyga iväg och hämta kameran men så fort jag rörde mig fick dottern nog och så var det slut på den mys stunden.

På sista tiden vill sonen gärna se sina dvds på makens bärbara dator (ingen aning om varför) men han sitter och klickar och "tappar bort" video fönstret och då får man komma och hjälpa honom. Jag sa säkert till 10 gånger att han fick sluta klicka men det gick ju inte in, då sa jag att nu är det sista gången jag hjälper dig, nu är det nog. Trots detta dröjde det inte länge innan följande kommentar fälldes: "look mommy, j tryckte!" Vad ska man säga liksom?

Maken på väg till jobbet när någon sjuksköterska från min lever läkares personal ringer och säger att jag måste komma in och hämta "remiss" (eller vad det kan heta på svenska) för nya blodprov (trots att det bara gått en vecka sedan de senaste proverna och jag inte skulle ha varit dit förrän om 3 veckor till). Anledningen hon gav maken är "some changes". Vad är det för jäkla stil då? Ringer utan att lämna ordentlig information! Eftersom båda makens syskon jobbar på sjukhuset vet ju jag att värdena gått upp (lite) vid båda de senaste proverna men min doktor kan ju inte veta att jag vet och det är ju rätt självklart att om jag måste in för extra prover så är det något som inte är bra, då kunde han väl ringt själv så man kunde få lite information som vad han tänker göra åt situationen osv. Jag blir så himla ledsen och trött varje gång det här händer. Jag mår dåligt över vikten och samtidigt slits jag mellan hopp och förtvivlan när det gäller AIHn. Hur fan ska man få någon ordning i sitt liv när man inte får må (mentalt) bra?

Nu har vi alltså en 3 åring i huset. Jag kan inte förstå hur fort tiden går, det känns visserligen som han varit hos oss längre än så men jag kan inte riktigt greppa att det har gått 3 år sedan jag låg där på BB, omtöcknad och trött men ändå så där lycklig som man bara kan bli när man tittar på sitt nyfödda barn. Man försöker smälta allt det där som hänt det senaste dygnet.

Igår efter skolan tittade han på en Pettson film (present från mormor) och sen åkte vi till flygplatsen för att leka (vädret var inte rätt för utelek) och äta middag. Båda barnen hade jätte kul i lekhörnan och vi kom hem lite sent men är det födelsedag så är det :)

...kom jag upp ur badet och fick epiduralen satt

...när jag tänker tillbaka på vad som hände för precis 3 år sedan. Just nu tex packade vi ihop det sista till bb väskan.

*nostalgi*

Nu ska jag lägga mig och drömma om en vit jul....det verkar som maken kommer få ledigt så vi kan åka till Sverige!!!!

Sonen hjälpte mig i eftermiddag att baka sina födelsedagsmuffins som han ska bjuda på i skolan. Det blir dumle muffins med dumle fluff uppepå. Har aldrig gjort fluff så jag hoppas på succe. Imorgon när de är klara ska jag fota dom så får ni se :)

Om två veckor är jag i London! Hurra! Då ska jag köpa skor till barnen (just nu har de mer sandal liknande skor) och jag har två alternativ till dem båda. Har svårt att bestämma mig om de behöver mer än ett par (det är ju inte så att de behöver vinterstövlar och vanliga skor direkt), rent spontant känns det som de bara behöver ett par skor men när jag tänker efter hade ju sonen två par i somras så jag vet inte riktigt. Om det nu räcker med ett par, vilka skor skulle du valt? När det gäller dottern måste jag ju tänka praktiskt oxå, det ena paret är bruna och neutrala (passar med allt) medans det andra paret är mer tjejiga men då oxå kanske inte passar med vad som helst.

Till sonen:

De här eller de här

Till dottern:

De här eller de här

Och förresten! Som en liten parantes, snacka om att det är prisvärt med Clark skor....speciellt med pundet som ligger så pass lågt, tänk att få en riktigt bra barnsko för runt 350 kronor!

Sonen efter att ha ätit lite födelsedagstårta:

"I want torka min face"

Igår morse fick vi oss ett gott skratt när maken konstaterade att det är kallt på golvet och sa till dottern att "come here so that I can put on these mockasins so that you dont cath..."

"FIRE!" ropade sonen medans maken hade tänkt sig "a cold"  :D

Dottern somnade snabbt om men sonen grät och grät. Både jag och maken var där inne och jag föreslog att han behövde kissa, ibland är han så trött att han inte orkar säga att han behöver kissa även om det är därför han vaknat. Väl inne på toaletten märker vi att hela gossen skakar. Feber! Han fick komma med ut på soffan och han höll i mig krampaktigt. Kollade tempen och han hade ingen feber, bara 37.3 men jag var säker på att frossan betydde att han var på väg att få feber så vi gav flytande alvedon ändå. Trots frossan lyckades han somna i min famn och vi lyckades lägga ner honom brevid mig. Ung 1½ timme efter alvedonen vaknade han till och var stekhet. Kollade tempen igen, 40.1! Maken ringde vårdcentralen och fick prata med en läkare, hon tyckte vi skulle ge voltaren emellan alvedonen. Naturligtvis hade vi inget hemma så kon kollade och de hade där, vi kunde alltså komma in och få så vi skulle kunna klara natten. Maken frågade om vi skulle ta med gossen eftersom vi ändå skulle dit och det tyckte hon var en bra ide. Sonen ville inte släppa taget om mig och vägrade åka med maken så jag föreslog att vi skulle ringa svärföräldrarna och se om de kunde komma och stanna med dottern (som sov gott) så kunde vi åka till vårdcentralen tillsammans. Trots att de blev uppväckta av vårt samtal kom de direkt och vi for iväg. Läkare konstaterade att han har en virus infektion i halsen, inget annat "fel". Sonen tyckte det var jätte hemskt att bli undersökt och kollad i öron och hals. Allra värst var att få supp och dessutom av någon okänd. Han grät och grät och konstaterade när vi kom ut att doktorn inte var snäll :) Lilla gubben. Väl hemma försökte vi ta oss i säng och nu hallucinerade sonen, pratade om jordgubbar och plockade mig på armen och sedan skräp i sängen och lortiga händer, napp och kudde. Jätte läskigt! För att han inte skulle störa dottern besämde vi oss att sova på soffan så jag och sonen satte oss till rätta och mös lite innan han somnade av. Imorse var det bara att börja skicka ut sms och ställa in kalaset. Det kändes jätte tråkigt, sonen hade sett fram emot det hela och det är ju tråkigt för alla som trixat för att kunna komma oxå men är man sjuk så är man. Nu hoppas vi på en lite bättre natt i natt och att han kryar på sig snabbt.

Veckan har varit lite stressig, vi har fixat och förberett för sonens kalas. Igår bakade jag tårtorna (4 bottnar till 2 tårtor, de blir för tunna för att dela) och vi gjorde iordning smörgåsarna, gjorde chokladbollar och handlade det sista osv. Vid nio tiden på kvällen igår var vi äntligen klara med det vi ville ha klart dagen innan och precis när jag satt mig till rätta i soffan vaknar dottern. Springer dit och hör då att även sonen är vaken och där vände våran kväll....

Gårdagens lediga förmiddag och två pass på crosstrainern (även om jag inte orkar som jag gjorde innan mamma kom) så känns det som jag är på väg upp igen. Himla trött idag men det har ju sin förklaring i att dottern bestämde sig för att vakna redan kl 5 :O Vi har varit till Lidl och handlat lite, trots att jag avskydde stället när det precis kommit hit har jag nu insett att det finns en del saker där som jag inte får tag på på andra ställen (tex wienerkorv!) Vi har köpte lite läsk och smågodis till sonens kalas samt sallad och så korv så klart! Maken tog med sig barnen till lekpark för en halvtimmes lek medans jag nog ska provfylla några loot bags till kalaset (för att se om det ser jätte tomt ut) och sedan fixa lunch. Det blir sallad, som vanligt, för mig och maken och till barnen funderar jag på kok korv med antingen mos eller makaroner. Egentligen tycker jag det känns fel med kok korv och makaroner men det är väl kanske för att jag är uppväxt med grillkorv till pasta, det finns säkert jätte många som ätit kok korv till sin pasta?

Efter gårdagens depp dag tog maken med sig barnen ut när han kom från jobbet och vi bestämde att hans föräldrar skulle ta hand om barnen på förmiddagen idag så jag har precis kommit hem från att ha skjutsat dem till farmor och farfar. Nu ska jag ha en riktigt lugn och avslappnad förmiddag!

På senaste tiden har jag kännt mig så himla orkeslös. Jag bara kan inte komma mig för någonting och jag det bär emot att göra något alls :( Jag vet inte om det kan ha med sjukdomen, eller medicinerna, att göra eller om det bara allmänt är så ibland. Även om jag kan känna att jag alltid haft det så här så kan jag ju minnas att jag utan problem brukade ta med barnen ut och leka eller promenad för inte så länge sedan medans jag, som idag när maken jobbar sitter här kl 8.15, har varit vaken i mer än 2 timmar redan men endast fixat frukost. Sitter och har värsta ångesten för att jag borde ta med mig barnen ut på något men jag bara orkar inte. Jag får väl försöka organisera någon form av lek här hemma och sedan ta oss ut när maken kommit hem i eftermiddag.