Redo

Nu är vi redo för avfärd. Väskorna är packade (så när som på tandborstarna), matsäcken är fixad och taxin är bokad. Kl 4.15 ringer väckarklockan men jag gissar på att jag är vaken innan dess, resfebern är min ständige kamrat.....Snart ses vi!

Kom igen SJ!

Alltså vad är det för fel på SJ?! Jag hör historier om folk som sover på arlanda trots relativt sena flygtider för att man inte kan lita på att tåget kommer i tid. Nu tittar jag på morgondagens avgångar och det tåget vi vill ta är ett par hundra kronor dyrare än det före, och det efter, bara för att det är ett "snabbtåg". Saken är bara den att det inte går snabbare än de vanliga tågen för det stannar på alla stationer ändå. Alltså betalar man extra för "privilegiet" att åka i deras "finare" tåg. Vare sig man vill eller inte. Plus att helt plötsligt kostar barnens biljetter inte 5 kronor som på intercity tåg utan 65 (från minnet, inte 100 på det). Då blir jag surkärring och betalar pappa bensin pengar istället. Kostar mig mindre OCH jag slipper sitta på Arlanda och vänta tills tåget går. 

Tårarna rinner

Sista skoldagen är alltid jobbig för mig. Barnen har så fantastiska fröknar och det är alltid jobbigt att lämna och gå in i det okända. I år är det extra jobbigt då en väninna flyttar från Dubai. Vi har inte umgåtts jätte mycket på slutet så jag har inte riktigt tänkt på hur det kommer bli utan henne runt hörnet men idag, när jag insåg att jag måste säga farväl slog det till. Kvinnan är en mamma till en pojke som gick i sonens klass när vi flyttade hit. Pojkarna hittade varandra direkt och hon har en dotter i pumans ålder så det var alltid tacksamt att träffas då alla barnen var nöjda och lekte samtidigt. Detta innebar såklart att vi spenderade mycket tid tillsammans och det kommer bli väldigt tomt utan henne. Jag kramade henne och sa att jag skulle hålla mig kort, önskade lycka till osv men på vägen hem kom tårarna. Jag kom på så mycket jag hade velat sagt till henne och har nu suttit och skrivit ett kort som jag tänker smyga in under hennes dörr (och det är därför jag gråter igen). Om två timmar åker jag och hämtar barnen för sista gången det här skolåret och då lär vattenfallet börja igen. Sonen är redan inställd på att han kommer gråta och jag vet ju precis hur det blir för mig när han blir ledsen......Fy bubblan vilken dag!

Besviken!

Barnen har i flera år velat åka och titta på inspelningen av Sommarlov men jag har tyckt att det varit för långt ner till Malmö så det har inte blivit av. Iår blir det ju ingen tur till Malta och barnen är tillräckligt stora för att jag ska känna att det känns ok att ta mig ut på "onödiga" resor på egen hand så i år har jag bokat hotell och tågbiljetter och vi ska åka ner. Detta skulle bli som en del i födelsedagspresent till dottern och vi hade gjort ett jättefint presentkort i Photoshop. Igår när barnen tittat på sommarlov (som sker via laptop till tvn för att kunna ansluta med vpn eftersom programmet annars endast kan ses i Sverige) klickade dottern runt och fick upp photoshop och såg presentkortet. Hon kom till mig och sa att jag nog skulle bli jätte arg men hon berättade ändå vad som hänt och jag blev självklart jätte besviken. Man vill ju att presenter ska vara överraskningar! Nu vet hon alltså vad som komma skall men hon sa själv att hon absolut inte ska säga något till sin bror så att han blir överraskad i alla fall.

Packad och klar

Maken åkte på jobb inatt så vi har i princip packat klart, det enda jag behöver slänga i är de sista små grejerna som tandborste och det som ska tvättas i sista minuten. Tre vändor kvar till skolan, en simträning och en hiphop klass sen är vi klara för det här skolåret. Gött värre!

Hej och hå

Nu får jag snart nog av den här värmen. Verkligen nedräkning till sommarlovet och Sverige resan. Vi far 1a juli och jag längtar. Sonen längtar och dottern längtar nog mest till födelsedagen men också att komma bort från värmen. Jag har varit sjuk den senaste veckan med vad jag tror är det halsonda maken hade innan sin intervju. Det har gjort så fasansfullt ont och gick över i vad som kändes som en så stor klump i halsen att jag nästan kände mig illamående. Vaknade bättre igår, tyvärr inte fortsatt bättre idag men jag är hoppfull :) Imorgon avslutar vi näst sista skolveckan och sen är det bara att börja packa!

Hurra!

Inte för att jag egentligen är speciellt förvånad men makens intervju gick bra idag. Han blev grillad till tusen, en kompis trodde inte sina öron när han hörde vad som hände under intervjun, så jag tycker han ska vara extra stolt. Nu är det bara att vänta och se när han får kursdatum. Härligt värre :)

Sparlåga

Jag går verkligen på sparlåga just nu. Makens intervju är på torsdag och precis allt kretsar kring detta! Samtidigt är det ramadan och hela Dubai går i slow motion. Justerade skoltider men också arbetstider för de som jobbar på kontor. Värmen tar knäcken på mig och jag är jätte trött hela tiden. Jag hoppas livet blir lite bättre efter torsdag...och att jag får återkomma med goda nyheter. Håll alla tummar ni har! 

Små tomt...

Ikväll är det lite små tomt här hemma. Dottern sover över hos en kompis för första gången och det är delade känslor från mitt håll. Självklart vill jag att barnen ska växa upp och bli självständiga ungdomar och vuxna men samtidigt är det ju ett steg mot den dagen när de inte längre behöver mig så jag kryper ner i min säng med en klump i magen över att hon är ett steg närmare den dagen.

Pupa

hemma mamma med två barn, svenska men bor i Dubai, celiaki och leversjukdom (AIH).

RSS 2.0