Eftersom sonen fyller 5 i höst är det nu dax att skaffa nytt pass. Hade gärna väntat tills köerna lugnat ner sig lite men vi behövde skaffa ett så fort som möjligt för att maken ska kunna påbörja våran visum process i Dubai. Vi var därför upp idag, hängde på låset redan 10 minuter innan de öppnade och hade trots många väntande bara 2 personer före oss som skulle skaffa just pass, de övriga hade kortare ärenden. Gissa hur matt jag blir när hon i luckan säger att hon måste kolla upp vad mer än vårdnadshavarnas underskrifter vi behöver för att få pass eftersom vi är utvandrade :O Eeehhh? Ja man kan behöva visa upp sitt visum el liknande får jag till besked då. Efter långa minuter får vi besked att vi inget behöver, phew! Sen går det undan men vi hinner få besked att tjejens syster ska flytta till Dubai då hennes man jobbar för Etihad (fast de ska bo i Dubai)! Tänk vad världen är liten....

Efter polisen for vi till Kupolen för lite shopping, hittade en hel del trots att reorna var väldigt urplockade. Efter ytterligare stopp på Jysk, Max och Coop Forum kom vi hem och hittade en avi på balanscykeln vi beställt i postlådan.

Barnen hann prova den en liten vända var innan det var dags för kvällsmat och sängen. Nu sitter jag här framför tvn, DN galan och känner mig helt hjärndöd.

Resan går nog till historien som en av de värsta hittils. Det började bra, vi kom med på flyget från Malta, landade i tid i Munchen men vid incheckningen där vägrar de godta våra biljetter! Trots samarbetsavtal olika flygbolag emellan vägrade de godta en biljett som stog skriven på SAS men även valid på andra ZED carriers (dvs Luftahansa). Till saken hör att SAS inte hade några flyg från Munchen till Arlanda och att en bekräftad biljett hade kostat oss 525 Eur per person.  Jag ringde chefen på AirMaltas personal resor som försökte övertala tyskarna att godta biljetten (hel meningslöst då de redan försökt allt de kunde för att hjälpa mig) medans jag bara ville veta VAD vi kunde göra åt situationen. Till slut löste det sig genom att AirMalta fixade en e-ticket och vi kom med ett flyg 2 timmar senare men jag lovar jag hade kunnat lägga mig på golvet och bara skrika. Barnen var trötta men ovilliga att vila så sista resan blev inte jätte rolig. Lufthansa hävdade även att planet var så fullt att vi inte kunde få platser brevid varandra så vi satt runt gången, barnen brevid varandra och jag bakom. Två äldre par hade tryckt sig in innanför barnen och trots att de hörde mig prata till barnen erbjöd sig inte något par att dela på sig så vi kunde sitta tillsammans. Hur tänker man då egentligen? Vill man sitta brevid ett "ensamt" 3 eller 4 årigt barn? Skulle man inte hellre dela på sig för en 2 timmars resa? Hursomhelst löste det sig då de två unga tjejerna som satte sig brevid mig raskt erbjöd sig att byta plats med barnen när de upptäkte hur läget var. Tusen tack till dem!

Väl på flygplatsen hämtade pappa och vi åkte hemåt, vi reste från lägenheten i Qawra kl 6.45 och kom hem till mamma kl 21....låååång resa!

När vi åkte från vårat hus häromdagen för att sova i svärföräldrarnas lägenhet de sista nätterna var sonen i upplösningstillstånd. Han grät och grät, "I will miss our house", "I will miss Three Crowns", I will miss our balcony" osv osv. Det slutade med att även jag och maken grät över hans ledsamhet...mitt lilla hjärta. Jag hoppas han kommer till rätta snabbt i Dubai och inser att vi nog kommer ha det bra där.

Igår hade jag mer än ett breakdown. Söndag kväll insåg vi att flyget från Malta till Munchen på torsdag är fullt. Tom överbokat :O Hur skulle vi lösa detta? Resa onsdag el fredag? Efter lite funderande bestämde vi oss att åka onsdag så att om vi inte kommer med har flera dagar på oss att försöka när maken är kvar på Malta. Om vi skulle vänta till Fredag och inte komma med åker ju han på eftermiddagen och isf skulle vi bli kvar här själva i väntan på nästa flyg med plats på.

Detta innebar ju naturligtvis att vi helt plötsligt hade mindre tid på oss att fixa det som skulle fixas. Jag kunde ju inte lämna alltför mycket åt maken att göra så igår flyttstädade jag hela vårt hus (förutom torkning av golven). Började kl 7 och slutade kl 16 (därav mina breakdowns). Helt slut i hela kroppen men vad gör man inte för att vi skulle kunna vara lediga idag och njuta av en sista dag tillsammans. Jag kan inte riktigt fatta att vi inte kommer träffa honom på 2 månader nu och än värre måste det ju kännas för honom, jag har ju iaf barnen!

Idag bär det av till Splash and Fun för en heldag tror jag och sen middag på något trevligt ställe (jag röstar på Hanks) och imorgon förhopningsvis till Sverige via Munchen. Nästa inlägg får vänta tills vi kommit fram, vill inte missa någon tid tillsammans med familjen.

Kram så länge!

....i kväll ska vi sova sista kvällen i vårt hus. Sitter med tårar i ögonen och lite oro i magen. Vad ger vi oss in på? Hur kan vi lämna vårt älskade hem? Jag vet att det kommer bli bra, jag vet att vi gör rätt men det känns ändå himla vemodigt. Vi hade så många drömmar när vi flyttade hit, om huset, om våra liv och nu, 2 år senare flyttar vi redan härifrån.

mitt i stressen över flytten får man ta en paus och fundera över vad det är för värld man har fött sina barn i....Jag lider med norrmännen, alla offer, anhöriga, överlevande och räddningspersonal!

Allvarligt talat, hur mycket ska man behöva ta från svärfamiljen (mest svärföräldrarna)? Det är som värsta terrorn. Just nu är de i Kanada på semester och häromdagen ringde de kl 7 på morgonen och bad oss slå på skype. Vi hade precis vaknat allihopa! Nu idag på eftermiddagen ringde makens syster och bad oss slå på skype så vi kunde prata med föräldrarna. Sen när måste man finnas tillgänglig hela tiden? I eftermiddags var inte ens maken hemma, han var ute en sväng med barnen.

Jag bävar inför Dubai om vi ska ha det så här? Att de ska ringa el smsa och "tvinga" oss till datorn och Skype. De måste ju inse att man kanske inte behöver ha daglig kontakt, och jag blir små irriterad på maken som verkar tycka att bara för att jag inte jobbar och är mer tillgänglig borde jag lägga till dem på min personliga skype och prata med dem. Men jag vill inte ju prata med dem mer än möjligen säga hej när maken och barnen pratar. Även om han kommer jobba mer och ha övernattningar i sitt nya jobb kommer han ju inte vara otillgänglig flera veckor i sträck! Det enklaste är väl om var och en sköter kontakten med sin egen familj? Visst har jag mkt kontakt med min mamma, vi pratar kanske nästan dagligen men oftast räcker det med några rader på msn, ett godmorgon och kolla av att allt är bra om man inte har något intressant att berätta och pappa pratar jag med max en gång i veckan, oftast inte ens det. Om det inte passar att prata så väntar man till en annan gång om det inte är något störtviktigt! Om det ändå gick att förmedla till dem (utan att de skulle bli förnärmade) att jag kunde ha dem på skype men att jag inte vill att de ska ringa, möjligtvis lämna en rad på chatten ifall de inte hört av maken på ett tag och vill kolla att allt är väl. När vi bor så pass långt borta kan de inte längre räkna med att vara delaktiga i precis allt i våra liv!

...i sommar hade vi igår. Vi var till Paradise Bay och badade. Vattnet var underbara 27 grader och vi badade och lekte och stannade kvar för lunch. Riktigt fräsch sallad faktiskt och barnens pizza var god men vi fick betala "fel" för barn menyerna. Det stog att de skulle kosta 4.50 € men vi hade betalat 11 € totalt. När maken påpekade detta sa de att det var fel i kassapparaten och han fick pengarna tillbaka. Vi tänkte inte mer på det då men så här i efterhand funderar jag om det verkligen var "fel" eller om de lagt in det så i systemet för att lura  till sig några extra euro från folk som inte kollar av kvittot? Känns som det skulle vara lite typiskt Malta nämligen....

Hursomhelst, efter lunch hyrde vi kajak i ½ timme och paddlade lite i viken. Det var en dubbelkajak där barnen fick plats och det var jätte trevligt (om än lite jobbigt :) Kl 15 gav vi upp och åkte hem, helt utmattade.

Idag jobbar maken, han kör sin bror och numera fru till Amsterdam för deras bröllopsresa. Jag och barnen ska sortera urväxta kläder som ska ges bort till kompisar som vill ha och tar emot. Sen är det faktiskt dax att börja packa ner kläderna som ska skickas med cargo till Dubai! Vi har tänkt flytta upp till svärföräldrarnas sommar lägenhet på söndag för att ha ett par dagar på oss att städa ur här hemma. Maken har fått sin flygbiljett och lite annat smått  och gott från Emirates. Flytten är verkligen runt hörnet nu!

Idag har varit en urtråkig dag för oss alla. Vi hade en massa ärenden att uträtta så det blev mycket väntande på olika ställen men vi fick många saker uträttade ändå. Gud vad jag längtar efter att lämna Malta nu, längtar efter ett långt och härligt Sverige besök följt av att få börja komma till rätta i Dubai. Att få träffa lite nytt folk, att få träffa tjejen jag har i princip daglig kontakt med vars man börjar 3 veckor efter maken, att få komma iordning i vårt nya hem och inte minst att få börja vårt nya liv!

Idag var vi och badade igen. Vi har ju lovat varandra att försöka hitta på så mkt kul som möjligt med barnen innan vi ska dela på oss i två månader. Sonen kom idag på hur man simmar, men bara under vattnet. Han vågar inte utan puffarna men med sitt cyklop har han nu simmat under vattnet. Jätte stolt gosse och minst lika stolta föräldrar :D

När vi kom hem väntade skolrapport i postlådan. Båda barnen har fått lovord och lyckönskningar inför Dubai och ny skola. Vi kommer sakna fröknarna på San Andrea!

Imorgon är det ju söndag och trots att maken är ledig kommer vi inte åka till stranden och trängas med halva Malta....vi får se vad dagen kan bjuda!

På onsdag kväll åkte vi till Qawra för ett dopp i havet med svärföräldrarna. Vi duschade i deras sommarlägenhet, lite kebab till kvällsmat och avslutade med en promenad på strandpromenaden. Vid bilen fick vi säga hej då till dem eftersom de åker till Kanada på söndag och det är fullt upp fram tills dess för oss alla. Svärmor grät lite och det gjorde även maken i bilen hem. Det slog mig att jag inte skänkt en tanke till att maken skulle säga farväl till sin familj "for good". Vi kommer ju komma tillbaka, men det kommer ju bara vara på besök och det blir ju inte riktigt samma sak. Jag borde ha tänkt mer på hur konstigt det kommer kännas för maken som bott "runt hörnet" från sina föräldrar hela sitt liv att ha dem så långt bort. Maken fick några extra kramar av oss allihopa väl hemma och vi konstaterade att vi kommer att få det bra eftersom vi kommer att ha varandra.

Igår hade vi en jätte härlig dag, började med bad. Vi åkte till favorit stranden Ghadira där ett par kompisar och deras son mötte upp. Tiden bara flög förbi och vips var det dax att åka hem för lunch. Eftersom solen steker som den gör försöker vi alltid bada på morgonen (eller eftermiddagen) och undvika att vara ute mellan 12 och 15. Kompisarna ville passa på att berätta att de var gravida innan vi åker härifrån, vilka goda nyheter! Grattis till dem!

Eftermiddagen tog vi det lugnt, utmattade allihopa efter all sol tror jag :)

Färdigpackad och klar!

 

 

Väntar på att bli hämtad....

 

 

 

 

And away it goes!

 

Så här ledsen var dottern, hon kunde inte riktigt fatta konceptet att våra saker skulle åka till Dubai och att vi kommer få tillbaka dem igen :) Fick mig att tänka på när sonen var något år yngre och brukade gråta varje gång vi skickade barnvagnen med specialbaggaget på flygplatsen, han trodde aldrig mer vi skulle få se den.

 

 

Våran golvmopp är den bästa som finns tror jag och en kompis som flyttade till London hittade ingen där och fick köpa ny när hon var på Malta på besök. Därför kom jag att tänka på hur jag skulle klara mig utan den golvmoppen i Dubai? Ska jag bege mig ut i halvpanik och skaffa en att skicka med i containern? Efter att tänkt lite mer bestämde jag mig att det bästa nog vore om jag skaffade en ny som vi skickar med cargo till Dubai, då kommer den fram fortare så maken kan få den direkt när han kommer dit men vid närmare eftertanke måste jag ju ha den speciella hinken till och den är ju lite onödigt stor för att skicka med cargo...Kanske måste jag ut och köpa ikväll ändå?

Tänk att det hela tiden är något....Igår blev vi klara med kontainern så när som på lite organisering för att fördela kartongerna i så jämn höjd i hela kontainern som möjligt. Det ska göras idag då vi inväntade några saker från några kompisar i dubai som de ville skicka med. Idag har det ändå gått i ett, vaccinationer på morgonen, sen till shipping företaget för lite pappersarbete och sen har vi gått igenom hela huset för att slänga ner lite småplock vi missat i den tidigare hanteringen och samtidigt torkat golven som inte blivit torkade på länge då det stått kartonger och grejer precis överallt. Just nu tar jag en paus medans tvättmaskinen tvättar golvtrasorna men jag ska torka i tvättstugan, trappen ner och halva köket innan jag är klar. Maken har installerat nya diskmaskinen och är nu iväg och skaffar några smågrejer vi behöver innan vi kan köra maskinen för första gången. Imorgon hoppas jag på lite lugnare dag!

 

 

.....sa kärringen när hon satt eld på skithuset, och försökte släcka med fotogen!

Vi har idag lyckats packa allt utom köket. 116 kollin är listade och klara för i stoppning i kontainern. Barnen har varit hos farmor och farfar och sover där, skönt för dem. Vi har packat sen kl halv 8 imorse så nu är det sängen som gäller....eller snarare en madrass på golvet då sängbotten är packad :D

Idag fick vi besked om att båten inte kommer gå på söndagen utan på torsdag. Detta innebär att kontainern måste hämtas redan på onsdag och helt plötsligt är det apbråttom med allt. Jag känner mig aldeles gråtfärdig över hela situationen. Helg innebär även att allt är stängt så vi kan inte få någon hjälp från shipping företaget, inte köpa kartonger osv osv. Det blir fullt upp i helgen kan jag säga.....

Igår var vi på farewell bbq med "spanska gruppen". Det är de som maken pluggade med till pilot i Spanien. Det var jätte trevligt och jag klarade mig utan tårar men fb statusen som en av killarna skrev har fått mig att gråta två gånger redan...

"Farewell to my wingman! Everyone has his path to walk, I just HOPE ours will cross again and again. Wish you all the best and may be one day you will remind me how to play that Chinese poker game :-). God speed buddy!"

Att se att någon bryr sig om att maken lämnar värmde i hjärtat. Trots att vi inte träffar den här killen speciellt ofta längre då vi inte direkt ligger i fas i "familjelivet" (de har inga barn än) kom jag ändå att tänka på allt han och maken delat och att han var en av de som kom till sverige för vårat bröllop! Det är lätt att ta varandra för givet när man bor så nära varandra och man inser inte vilka fina människor man har i sin närhet. Efter att ha bott på Malta i 10 år är det ändå hemma även för mig. Även om jag verkligen ser fram emot flytten och inte har några direkt nära vänner utan mer bekanta som jag träffar ibland känns det ändå sorgligt att lämna det land som varit ens hem så länge.

Idag har våran lilla tös fyllt 3...helt galet vad tiden går. Hon vaknade sist i familjen och jag sa åt henne att gå tillbaka till sängen så skulle vi komma och sjunga för henne. Lite förnärmad låg hon och gömde sig när vi kom med sång och presenter men när hon fattade att det var presenter med tittade hon upp. Många presenter blev det och prinsesstemat gick verkligen som en röd tråd. Prinsesskrona, klänning, böcker, kudde osv. På dotterns begäran blev det lunch på restaurang, som vanligt mkt gott på Mamma Mia.

Det här året kan man väl säga att hon verkligen växt till sig, hon började "skolan" och trots lite besvär i början har hon trivts som fisken i vattnet. Hon har börjat "stamma" eller haka upp sig när hon pratar, det har nog gått lite i vågor och vi hoppas det är övergående. Hon vägrar lyssna på mig eller hennes pappa, enligt fröknarna i skolan är hon inga bekymmer där och enligt farmor är båda barnen så väluppfostrade men här hemma....Hon driver mig till vansinne emellanåt när hon inte lyssnar alls. Man ser ett slugt leende på läpparna så det är tydligt att hon vet att hon gör fel. Hoppas hon växer ur den här fasen snart nog :D

På Torsdag åker mamma hem. Just nu känns det som det är mer än dax....hon vill att det ska hända något hela tiden och klagar så snart man sätter sig ner och tar det lugnt. Jag är trött på att packa, jag är trött på att bestämma vad som ska med och vad som ska slängas, jag orkar inte ta mer beslut!

Pratade med sonen om flytten dagen efter förra inlägget. Han berättade att han ser fram emot att flytta men att han är orolig för att han kommer sakna sina klasskompisar. Det är ju fullt förståeligt sa jag och vi pratade om Dubai och tittade på bilder och filmer tills han kände sig bättre. Hoppas det håller i sig!

Mamma berättade precis vad sonen sagt en morgon inne hos henne och jag fick en jätte klump i magen. De hade tittat i en målarbok och längst bak fanns en spegel där man skulle rita något som man önskade sig. Mamma frågade då vad sonen önskade sig och han svarade "att vi inte behöver flytta till Dubai" :(

Jag blev helt chockad, har inte sett några såna tendenser innan, han har varit glad och nöjd över situationen. Vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det hela heller, känner han verkligen så på riktigt eller var det något han sa på samma sätt som han inte vill åka hemifrån när vi föreslår saker att göra? Varför har han inte kännt att han kan säga något till mig om det om han nu verkligen känner så? Kan det ha påverkat honom att han såg mig gråta lite när vi sa hej då på skolan? Kanske var jag inte tillräckligt tydlig när jag förklarade varför jag var ledsen?

Jag som vuxen vet ju att det här är det bästa för oss, jag vet ju att han kommer att få nya vänner i skolan (vi har ju inte ens playdates här ännu så förutom att han måste lära känna nya barn kommer det nog att bli mer socialt i Dubai) och han som barn har ju inget alls att relatera till när det gäller Dubai. Det är diffust och ett ställe han inte upplevt själv så han vet ju inte alls vad han kan förvänta sig.

Vi valde att köra den positiva approachen till flytten och har hela tiden haft en rätt glättig attityd, kanske var det fel för sonen? Kanske borde vi ha tonat ner det hela lite och gett honom chansen att vädra sina egna åsikter och oro? Han vet att klasskompisarna inte kommer gå kvar med Ms. A i höst, att de ska gå vidare till Grade 2 och när fröken har pratat om det har hon tydligen sagt att inte sonen kommer vara kvar här, kanske har det påverkat?

Hursomhelst har jag tänkt prata med honom om det hela imorgon. Inte säga att mamma berättade vad han sagt utan höra mig för lite hur kan känner inför Dubai flytten. Se om vi kan reda ut några ev frågetecken han kanske har. Titta på bilder, skolan, bostadsområdet och kanske till och med DVD filmen vi fick av Emirates (om jag kan hitta den). Tala om att jag ser fram emot flytten trots mina tårar och att vi kommer få det jätte bra i Dubai.

Jag kan inte begära att en snart 5 åring ska förstå vad det innebär och varför vi måste flytta men jag kan iaf försöka lätta hans oro och ovilja att flytta. Håll alla era tummar för mig imorgon....min älskade lilla gosse <3

Idag har vi varit till Ghadira och badat. Var där 8.30 och åkte hem kl 14, ändå tyckte inte barnen att det räckte. De ville stanna båda två. Tack vare vinden var det uthärdligt, men förrädiskt. Mamma är jätte röd och jag har blivit lite röd på höften. Inser att det är lätt att missa fläcken precis vid bikini kanten på höften när man smörjer benen men nu har jag lärt mig att jag måste vara extra noga just där. Jäkligt klantigt av mig, jag som inte "får" bränna mig alls :(

Både barnen och maken sover. Maken hämtas för jobb kl 5.20 imorgon, 5.30 på söndag och 5.20 igen på måndag. Tuffa mornar för honom, själv hoppas jag på sovmorgon imorgon :D Mamma och jag sitter med varsin dator och har stoppat i oss de sista körsbären (förutom 8st som jag sparat till barnen). Det blir tidig kväll för mig med då dottern väckte mig kl 5.45 imorse och sen en heldag i solen, jag känner mig helt utmattad.