Eftersom vi varit inne hela dagen, dels pga dotterns feber men också för att vi jobbat med barnens sovrum bestämde jag mig för att ta en promenad medans maken lagade mat. Sonen följde med runt hela Cedre Villas på sin cykel, det var lagom varmt (fråga mig inte hur 30 grader kan kännas lagom?!) och faktiskt jätte mysigt!

När vi köpte de nya sängarna till barnen kunde man inte längre se de fina vägg klistermärkena på väggarna. Därför ägnade vi lite tid åt att organisera och fixa i deras rum idag. Vi kunde ju ändå inte göra något direkt aktivitet aktigt med pumans feber. Det här är resultatet i hennes rum.

 

En barnvagn mindre....Maclaren vagnen såldes precis. Gött!

Puman har haft rinnig näsa i säkert två veckor, hostar till och från utan att bli varken bättre eller sämre. Inatt däremot kände jag att hon kändes varm så imorse kollade jag tempen. 38.5.Iom detta stannade vi hemma idag medans maken och sonen åkte och badade med kompisar. På eftermiddagen åkte vi och handlade lite allihopa då dottern inte visat några tecken på att vara trött av sin feber men nu på kvällen var hon stekhet och ville inte ha någon mat. Hon sa att det smakade illa i munnen och att det gjorde ont så jag antar att det är därifrån febern kommer. Det blev extra tidigt säng gående för henne med förhoppning att hon kryar på sig. 

Jag vet inte om jag nämnt det här i bloggen men vi köpte utemöbler i söndags (förra veckan) och i lördags skulle de ha levererats. Det fanns två färger att välja mellan, beige och grön och valet var enkelt, den gröna var verkligen inte snygg. Beige passar rätt bra till färgen på vårat hus oxå så vi var mkt nöjda. I lördags ringde de maken för att leverera våra gröna möbler! :O Men hallå liksom?! De hävdade att den beige var slutsåld men maken vägrade och de lovade kolla upp och återkomma. Efter lunch igår hade vi inte hört något så maken ringde igen på två olika ställen och de lovade kolla upp och ringa tillbaka men inget svar. Idag ringde han så IGEN och frågade vad som händer. Någon timme senare ringde de och skulle komma och leverera vårat beigea bord om en halvtimme! Det här är så himla typiskt Dubai och det är rätt frustrerande och jobbigt. Varför ska man behöva bli arg och sur och hota med att de ska bli tvugna att ge pengarna tillbaka innan det händer något? Det är så himla jobbigt mentalt!

Här är ett inlägg jag har skrivit för Dubai´s glutenfria support och info he

 

In my home country it’s all about making sure no child feels left out, or different. Being coeliac shouldn’t mean you cannot join your friends for a school outing or go to a friend’s birthday party. This is one thing I couldn’t agree more with.

I was 21 years old when I was diagnosed and it was a big change in my life but the worst part was feeling like a pest. I don’t know how many times I found myself feeling guilty for making demands, always asking my friends for ingredients in the food they cooked and always having to have the final say in where to go for lunch or coffee.

One event that I remember clearly happened in the first year after I was diagnosed. My whole extended family was away on holiday when we visited a museum and stayed there for lunch. It turned out they had nothing gluten free in the restaurant and while my family sat down to eat I could only stare at them and feel even more starved. To be honest, I don’t blame them, they all had young children that had to eat and there was no other option, but that feeling inside, hungry and left out, was horrible and I struggled to hold my tears back until I got home. I was an adult! I can’t even imagine a child having to feel that way.

Having experienced the feeling of being left out I always ask my children’s teachers about food allergies before baking something for the class and try to adjust to make sure everyone can eat the same thing. 

To have someone thinking about you and making sure they have some gluten free biscuits is of course always nice, but nothing brings me greater joy than when I attend birthday dinners at one of my aunts. 
It would never cross her mind to bake a normal cake and give me something else. Since she is not used to gluten free flour she will search the internet and find a recipe that is naturally gluten free so that we can ALL eat the same cake.

As a coeliac I feel different on a daily basis and I would recommend family and friends of anyone with a food allergy to do your outmost to try to help that person to feel as normal as you can. For example, one could easily avoid buying a “cookie” ice-cream if someone coeliac is invited or if going to a restaurant, ask the coeliac person for his/her preference first.

I also think that if people knew more about our condition and what we can or cannot eat, they would be delighted to help out. It is up to us to make more people aware of coeliac disease and I encourage all to spread the word as much as you can. I think it’s the least we can do for our children!

Till barnens stora glädje åkte vi till "slide poolen" idag. Trots lyxen med flera olika pooler och underbar utsikt från Westins beach club får jag nog säga att Habtoor är våran familjs favorit ställe.

 

Muslimerna firar Eid idag och imorgon så ingen skola idag. Vi drog till en ny beachclub på Westin och blev kvar hela dagen. Det var trevligt men gud så trött man blir! Barnen sover och jag blir nog inte sen ikväll heller :) Imorgon är det dagen K, Kalas så det gäller att ha vilat upp sig :D

....andra gånger inte. Men idag får man nog säga att jag hade turen på min sida. DESS hade skolfotografering idag och imorgon och det skulle bli syskon fotografering för den som ville efter skolans slut. Jag ville gärna få det gjort idag men när jag emailade skolan för att få klartecken om det var båda dagarna eller inte svarade de att det endast var imorgon. När jag hämtade dottern visade det sig att det var fel, de fotade idag med så jag slank in och lyckades få syskon porträtt på barnen. Jätte nöjd!

 

För mindre än en vecka sedan var jag på Next (en affär som H&M ungefär) och de hade ett par jätte fina jeans, jag tittade inte ens på prislappen för jag visste att det skulle var mkt billigare i England och eftersom maken skulle till Glasgow bara några dagar senare var min tanke bara att prova ut vilka byxor jag ville ha och ge honom artikelnr och storlek för att köpa dem åt mig. I England kostade de endast 20 pund (dvs ungefär 210 kronor). Nu visade det sig att byxorna var slutsålda i Glasgow (och på Next online!) så jag bestämde mig att ringa runt på de Next som finns här för att hitta någon som hade byxorna, kosta vad det kosta ville. Den i Dubai Mall hade de inte, tjejen sa till mig att de var slutsålda men pratade om en annan byxa som var i princip likadan som ersatt den jag frågade efter. Hon skulle lägga undan ett par till mig till imorgon men när jag kollade upp den byxan på nätet såg jag att den var dubbelt så dyr som den jag tittat på innan. Provade därför ringa Mirdif City Centre med och där hade de en byxa kvar. I min storlek!!!! Hon skulle lägga undan dem åt mig men när jag frågade vad den kostade visade det sig att det var erbjudande på den. De hade kostat 400 AED (ung 716 kronor) men kostade nu100 AED (dvs ung 180 kronor!!!!) så hon kunde inte lägga undan till dagen efter. Inget att tveka på sa jag och slängde in barnen i bilen och drog iväg trots att jag förstog att det skulle bli stressigt att få middagen klar i tid. Hann tom prova byxorna igen, fick dem för vrakpris och hann hem och laga mat. Phew!

 

Imorgon är barnens sista skoldag innan midterm holidays. Ska bli mysigt med lite familjetid.

Vi har haft en aldeles lagom helg. Fredagen var det fotbollsträning som gällde på förmiddagen och vi hade tänkt oss skridsko åkning på eftermiddagen. Barnen verkade dock urtrötta och griniga så vi bestämde oss för att ta det lugnt hemma istället med lite sällskapsspel och en film. Skridskoåkningen blev på lördagen istället och från att ha varit relativt duktiga senast tyckte jag nästan de gått tillbaka lite men jag antar att det svänger hejvilt så här i början. Efter lunch och lördagsgodis tog maken med sig barnen till poolen en sväng och vips så hade ännu en helg passerat!

Jag är stolt mamma till mina två godingar dagligen men extra stolt idag. DESS hade kvart samtal och det var bara positiva kommentarer om sonen. Hans gymnastik lärare sa att trots att han inte varit gossens lärare så länge kan han se att vi inte har något att oroa oss för då han är mycket duktig på simning och att han har en bra attityd och alltid lyssnar på direktiv. Hans arabiska fröken sa att han alltid sitter längst fram och vill lära sig mer och mer och klassfröken hade så mycket fina saker att säga att jag höll på att börja gråta! Hon berättade att han är väldigt smart (genomtaget en av de "bästa" eleverna i hans årskurs) och han lyssnar gära och vill lära sig så mycket som möjligt. Hon visade oss hans skriv arbete och det är på en nivå som de i årskursen över honom ligger på just nu. Han har haft lätt för sig i matten och även läsningen och fröken gör vad hon kan för att han ska få utmaningar och inte känna att saker och ting är för lätt. Självklart är jag stolt över att han gör bra ifrån sig men jag förväntar mig verkligen inte att barnen ska vara bäst i årskursen eller ens klassen, jag vet ju att sådant ändras. Det som gör mig mäkta stolt är att höra att han är väluppfostrad och han en positiv attityd! Hur går det för puman då? Det vet vi inte än, hennes fröken var sjuk idag så hennes kvartsamtal är uppskjutet :)

Idag gratulerar vi världens bästa man och pappa på 32 år dagen!

Igår var vi hela familjen för att få våran årliga influensa vaccination. Eftersom jag har kronisk sjukdom med försämrat immunförsvar rekomenderas jag att ta i princip alla vaccin som kan hjälpa mig. Av samma anledning känns det som det är lika bra att resten av familjen tar vaccinet så idag skulle det göras. Dottern började hetsa upp sig så fort vi kom till kliniken och värre blev det. I rummet blev hon hel hysterisk och skrek som en stucken gris. Maken fick sin först och sedan jag eftersom även sonen börjat varva upp sig och börjat gråta. När sonen fick sin spruta gick det bra, han fnissade till och med lite efteråt men dottern lugnade inte ner sig. Till slut kom en annan sköterska in och hjälpte till att hålla så de fick sticka en gallskrkande puma. Det är självklart aldrig kul att tvinga någon som är så ledsen till någon men ibland måste man ju. I det här fallet visste vi ju oxå att det inte gjorde ont, allt var ju i hennes skalle då hon började hetsa upp sig långt i förväg. När jag bar ut henne och kom in i receptionen träffade vi en mamma som jag känner och medans dottern fortfarande snyftade fram att det gjorde jätte ont frågade mamman om det var hon som hade skrikit så. Hela kliniken hade alltså hört henne skrika trots stängd dörr! Långsint som hon är tog det lång tid innan hon lugnade ner sig. Hoppas vi får åka till kliniken utan spruta någon gång så hon inte får men för livet ;)

Ett tag efter att vi kom tillbaka till Dubai efter sommaren kände jag mig nästan lite ensam, allt det sociala liv som jag kände att jag hade innan sommaren var som bortblåst men det verkar sakteliga bli ordning igen. Kanske är det så här innan man kommit in i skolrutinerna igen? Igår var jag på fika morgon med de svenska tjejerna här i Silicon Oasis och det är meningen att det ska bli en gång i veckan. Imorgon kommer en hoper mammor från sonens klass hit på ficka och nästa vecka är det träff med alla emirates fruarna i vårat kvarter! Härligt!

Idag var det rumble in the jungle på DESS. Barnen i dotterns årskurs skulle komma utklädda till djungeldjur och sedan fick föräldrarna stanna kvar och titta på en liten parad.

 

 

Här kommer restrerande bilder från helgen med Fiona.

 

Äntligen har jag fått upp lite foton. Maken hämtade ut en hel hoper från "våran" printer på Malta och jag måste säga att jag är mycket nöjd med restultatet.

 

 

 

 

Här är båda barnen (och Fifi) på fotbollsträning

 

 

 

Jag tror inte ens jag har nämnt här på bloggen att barnen skulle få två kusiner i år. Att makens syster efter så många missfal äntligen hade klarat sig in i andra trimestern. De har haft så många problem och därför ville jag inte skriva något om det förrän vi visste att allt skulle gå vägen. I vecka 27 blev hon inlagd på sjukhuset då man upptäckt att bebisen inte växt som den skulle och när man kollade flödet i navelsträngen var det inte bra. Värdet ska tydligen ligga på 50 (vad man nu mäter det i), vid 100 måste bebisen ut och hennes värde låg på 95. De gav kortison för att förbereda lungorna på bebsien och har sedan dess haft henne under kontroll och vid nästa ultraljud hade värdet faktiskt förbättrats liiite och låg på 90. Idag hade hon dock börjat blöda så det blev snitt, 2½ månad tidigt. Tösen andades själv så fort hon kom ut så det ser iaf positivt ut än så länge och jag är såååå avis på maken som åker till Malta på jobb imorgon och om inte annat får träffa de nyblivna föräldrarna! All lycka till dem och hoppas vi kan komma iväg till Malta allihopa och träffa dem om inte allt för lång tid!

Barnen har fått kusin nummer två! Välkommen till världen namnlösa lilla tös och grattis

Här är bilderna på barnen från förra veckans bowling

 

Idag har vi ju helg hos oss, barnen har varit på fotbollsträning men sen har vi tagit det lugnt här hemma. Dottern är snuvig och rätt grinig så det kändes inte kul att gå ut bland folk. Fredagar är det även fullt precis överallt så dåligt tålamod är inte att rekomendera. Istället fick vi ordning på fotoväggen som jag planerat. Bild kommer! Nu slappar vi i soffan med Sveriges fotbollsmatch på tvn och den arabiske kommentatorn har varit galet upphetsad sedan matchen började både jag och maken skrattar och konstaterar att han snart kommer få hjärtattack och att det inte bra är italienarna som kan.....

Idag kom vi oss äntligen för att prova den glutenfria pizzan från N_K_D pizza och jag ångrar mig inte. Inte direkt billig men god och såååå skönt att faktiskt kunna köpa något som går att få hemkört!

 

Vet inte om jag skrivit om det tidigare, men klasserna (iaf de yngre) på DESS har en klass mjukisdjur (i Year 1 faktiskt två). Dessa mjukis djur väljer varje torsdag ett barn som det ska följa med hem under helgen. Detta är ett barn som har utmärkt sig genom att jobba extra hårt och följa skolans golden rules (som handlar om att respektera varandra, fröken, skolan osv) dvs "star of the week". Varje torsdag när jag hämtat har sonen kommit ut med tårar i ögonen för att han inte fått med sig något djur hem. "Jag har varit sååå duktig". Stackars gossen....Jag har försökt förklara att han säkert har varit duktig men att andra barn också varit det. Hursomhelst igår hände det, rådjuret Fiona fick följa med honom hem och han skiner som en sol. Jag är star of the week repeterar han några gånger och Fiona följer med honom överallt :)

Ibland händer det något litet och man inser hur barnen är precis som maken (och mig). Häromdagen satt vi och åt wok här hemma. Dottern har kommit på att hon älskar att ha soya på sina nudlar (precis som jag) så flaskan stog på bordet. Sonen läser texten på flaskan och utbrister: "Mushroom soy, yuk, I never want to eat that" (precis samma ord hans far sa när han såg sojaflaskan för första gången) medans jag själv fnissar och förklarar att det inte smakar svamp av sojan. Sonen är inte helt övertygad men smakar ändå en kycklingbit från min skål. Ser sedan hur han lite smågenerat tittar på soja flaskan med menande blick. När jag frågar om han vill ha soja på sin mat säger han "Jaaaaa, det smakar ju inte alls svamp!" Tur att han kan erkänna att han hade fel dock..ibland undrar jag om maken kommit över att det är mushroom soy vi äter, han ser oftast väldigt skeptisk ut :D

Ibland får man lite perspektiv på saker och ting....som idag. Jag har varit med som vuxen på dotterns skolutflykt och helt plötsligt inser man vilket jobb lärarna gör! Jag var helt slutkörd när skoldagen var slut, ljudnivån i bussen går inte att beskriva. Samtidigt förstår man varför barnen är trötta efter en skoldag och allra helst vill stanna hemma.