Klockan 20.20 kom sonen ner och var besviken över att det var slut på ström i plattan så han inte kunde läsa mer Harry Potter och jag sa till honom att det var sent och han skulle sluta läsa och sova istället. När jag 20 minuter senare kom upp såg jag hur det lyste i hans rum och jag skulle gå in och gnälla lite för att han inte gjort som jag sagt och då hittade jag honom sovandes.....med boken i hand....

 

Idag har jag varit effektiv, klockan är 10 och jag har redan lagt ihop två lasagner. Det är hela övriga familjens favoriträtt som de ber om varje gång jag frågar vad de vill äta. Tyvärr tar det ju lite tid att fixa (mest pga ostsåsen) så det gäller att planera för det. Nu står de färdiga att stoppa i ugnen så vi kan gå på barnens dansuppvisningar som ska ske på Silicon Oasis bazaar idag. Barnen ser fram emot det hela och det ska såklart bli kul att se dem dansa.

Maken kämpar vidare med sin simulator, sista dagen med fullt pluggande så jag och barnen tog oss en tur till IKEA på förmiddagen. Barnen har fått smaka lingonsylt med knäckebröd och mjölk och det har blivit fredagsfrukosten på slutet men knäckebrödet tog idag slut. Vi skulle alltså köpa knäckebröd och toalettborstar och leta bestick till barnens nya mattermosar men som sig bör kom vi hem med mer än vi skulle ha :) Efter att ha gjort iordning tv rummet uppe blev jag redigt inspirerad i textil avdelningen och köpte en tyg bit så jag kan sy kuddfodral till två kuddar till den nya soffan och några filtar till den. Bilder kommer när det är klart!

Just nu är jag lite insnöad på skid VM i Falun. Försöker se så mycket jag kan och känner mig liiite besviken på att vi inte kunde vara där och titta live. Vilken upplevelse det skulle varit! Idag vet jag inte hur det ska gå, maken ska sova för sin natt simulator och barnen har ju sina hip hop klasser så jag har två val, antingen strunta i det helt eller åka fram och tillbaka och försöka uppdatera mig så gott jag kan mellan klasserna....troligtvis blir det det sista, barnen brukar inte vilja stanna vid gymmet medans den andra dansar så nu när jag kan köra bil blir det nog som de önskar.

Just när jag lämnade kliniken kändes det inte så där överväldigande positivt men det berodde nog på att sjukgymnasten är ledig på torsdagarna så mitt nästa besök blir inte förrän på söndag och jag ville ju få fart på det hela. Jag är väldigt otålig och vill tillbaka till kettlebells så snart som möjligt, två månader utan träning känns som en evighet. Nu när det hela sjunkit in lite och jag tänkt lite mer på vad som hände under mitt besök så känner jag mig nästan rörd till tårar över sjukgymnastens mottagande av mig. Stelheten som inte ville ge med sig har påverkat mig mer än jag kanske trott och jag har tyckt väldigt synd om mig själv och haft väldigt nära till tårarna men hon läste av mig och min personlighet så himla bra och såg precis vilken pepp jag behövde. Hon var positiv utan att gå till överdrift, när jag tex gnällde lite över att läkaren inte skickat mig på sjukgymnastik tidigare sa hon att jag inte skulle tänka på det, "du är här nu och det är det som räknas". Hon var verkligen duktig och jag inte vet alls hur det gick till men hon pressade på underarmen på något vis och vips kunde jag röra handleden bra mkt bättre, vi var in i gymmet och kastade lite boll och hon visade massa övningar som jag kan göra. Hon frågade hela tiden om något vi gjorde gjorde ont och svaret var alltid nej, vilket enligt henne var väldigt positivt. Vi pratade om min kettlebells träning, jag berättade om min tränare som är så  himla kunnig på sitt område och allt som hör till kroppen. Att sjukgymnasten förstog att jag efter nästan två månader är lite smådesperat att komma tillbaka till min träning kändes så klart bra, min tränare pratade om sjukgymnaster som inte tränar själva och som tar den enkla utvägen och säger att man ska låta bli en viss övning om det gör ont, istället för se om man gör den fel och hitta en lösning. Sjukgymnasten frågade när jag tänkte försöka börja träna igen. Jag berättade att läkren hade gett mig klartecken att börja när jag ville så länge jag inte gjorde något som böjer handleden och riskerar mjukskador (så kettlebells är "säkert", bara raka handleder där) men att jag rent spontant hade planerat att köra sjukgymnastik i en vecka först men att jag självklart skulle följa hennes råd. Hon sa då att eftersom jag har en seriös tränare som vet vad hon gör tyckte hon att mitt resonemang var utmärkt och att för min egen självkänslas skull absolut skulle börja så fort jag haft ett par till besök hos henne. Jag känner att jag fick jätte bra förtroende för henne och att det nog finns en stimma av hopp trots allt.

Vi har haft världens sandstorm här över helgen, även innan helgen faktiskt, det började redan i onsdags (när vi var ute på fotografering med proffsfotograf!) och jag får väl säga att den pågick fram till igår. Det är sand och lite allt möjligt överallt det blåser till och med in under dörrarna. Jag har precis sopat upp på vår entre och i garaget och aj aj aj vad jag flådde upp mig i höger handen! Det märks att jag inte använt den på länge.....

Igår var jag på min sista handledsuppföljning. Precis som jag misstänkte att det skulle vara var läkaren inte nöjd med stelheten i min handled. Jag har verkligen försökt att gör övningarna jag hittade på nätet men det har bevisligen inte hjälp så nu fick jag remiss till sjukgymnastik. 3 gånger i veckan i 4 veckor så nu gällde det att hitta en bra sjukgymnast. Provade på den klinik som ligger närmast oss men de hade inga tider i februari och hade inte öppnat för tidsbokning i mars än (och så länge tänkte jag minsann inte vänta ändå, nu vill jag bli "frisk"!) Jag blev alltså tvungen att söka mig längre bort trots tre utflykter per vecka. Nu blir det en halvtimmes lång bilfärd till Dubai Physio men jag har hört gott om dem och jag ska få se en lite äldre kvinna med 30 års erfarenhet och som är inriktad på post op (efter operation) grejer. Hoppas verkligen det går undan när jag får hjälp så jag kan vara tillbaka på mina kb klasser snart igen! I övrigt var allt bra, det har läkt färdigt och det är nu fritt fram att använda handen hursomhelst.

I torsdags passade vi på att njuta av det (relativt) svala vädret och tog oss en förmiddag i Creek Park där vi grillade korv till lunch innan vi for vidare till Mirdif City Centre för att se Fåret Shaun filmen. Fullt upp den dagen med andra ord :)

 

Andra dagen började inte direkt lysande när guiden körde in på vårt lodge och det visade sig att något blivit fel någonstans på vägen och vi var inte inbokade på någon safari! Jag var så himla besviken och sur men efter att ha insisterat på att vi ville ha en safari kopplade bolaget in vår lodge som fixade en privat safari åt oss istället. Vi kom tyvärr iväg 1½ timme senare än planerat men jag tror ändå att det faktum att vi var ensama i jeepen gjorde att vi nog fick en bättre upplevelse än vad vi hade fått i en knökfull jeep.

 

Låter bilderna tala för sig själva! Och delar upp i två inlägg, det är så många bilder :)

 

Våran första safari var en halvdagstur på Hoedspruit Endangered Species Centre. Sonen kände sig väldigt åksjuk i bilen från Johannesburg och satt med en spypåse vid munnen hela tiden och ville inte åka något mer den dagen så det blev bara jag och dottern som åkte.

Skrev först äntligen hemma men vet inte om det egentligen är rätt uttryckt. Efter 24 timmar på resande fot (tummen upp för barnen som varit tappra och det gått riktigt bra) är det klart att det är jätte skönt att vara hemma men samtidigt känns det tråkigt att lämna Kruger Park bakom sig och åka hem igen. Även om vi aldrig lyckades se gepard eller leopard så har vi fått se så många djur och haft jätte tur med att få se stora grupper. Busiga elefanter, vild hundar (det är tydligen jätte ovanligt att man ser dem alls) giraffer, zebror, ett par lejon, flodhästar och massa fåglar bland annat. Vi ska försöka hålla oss vakna och ta oss ut nu på förmiddagen men jag är jätte nyfiken på att se bilderna på datorn så förhoppningsvis kommer en bildkavalkad snart nog. Det var inte jätte enkelt att få dem att fatta det där med gluten fritt, rätt dåligt urval när det gällde frukosten på safarin men vårt lodge verkade ha koll. Kocken kom ut varje kväll och talade om vad jag kunde och inte kunde äta. Jag har verkligen inte gått hungrig så låt inte bli att åka på safari i Sydafrika baserat på oro att inte kunna äta glutenfritt.

Att svälja piller när man är barn är ju lite läskigt. Jag minns själv med fasa när jag fick allergimedicin som 6 åring och jag kunde inte få ner det. Mamma krossade tabletten och la den på knäckebröd, i kräm och yogurt men det bara gick inte. I somras köpte jag barn Omega 3 tabletter och tänkte att det var läge för barnen att lära sig svälja piller innan de fick någon medicin som de måste ta och som inte finns i flytande form. Min tanke var att det var svartvinbärssmak på Omega 3 kapslarna så de smakade ju iaf inte illa som medicin kan göra. Sonen lärde sig utan problem men för dottern blev det tyvärr ingen framgång. Självklart blev detta lite av ett stressmoment nu när vi måste ta malaria tabletter för den här resan. Dottern själv började gråta när hon förstog att vi var tvugna att ta medicin för resan (vid det laget var hon inte alls sugen på att åka, hon tyckte det skulle bli läskigt och samtidigt ville hon inte alls åka tillsammans med våra vänner, hon ville att det bara skulle vara vi). Under den gångna veckan har vi därför övat med mini smarties. Mamma föreslog att öva med godis, för att det mentalt inte skulle kännas så läskigt och allvarligt. Det funkade kanon, den första låg kvar väldigt länge på tungan och blev nästan helt upplöst men nummer två kom ner. Dottern blev så överraskad och lite rädd med tror jag så hon började gråta men när hon insåg att hon svalt sitt "piller" blev hon överlycklig och svalde sedan tre till av bara farten. Nu är de så stora att de kan ta vanlig alvedon (halvt till dottern och helt till sonen) så nu när våran flytande alvedon är slut blir det bara piller i vårt medicinskåp!

Haha, vi sa att vi skulle resa lätt den här gången samtidigt som vi får världens packlista från safari bolaget, det var fleece, regnjackor och allt möjligt annat som jag kanske inte hade tänkt mig. Det slutade med att att vi fick ta fram den stora resväskan och nu har lika mycket packning för 5 dagar som vi brukar ha med oss till Sverige när vi åker för hela sommaren! Visserligen är det en hel del mat som är med så väskorna blir ev tommare till hemvägen. Vi har med oss snacks till barnen att ta med ut på våra game drives och nödproviant till mig ifall det skulle köra ihop sig med det glutenfria. Jag vågar inte ta några risker med min mat när vi ska ut i bushen :)

 

Vi tog våra första malaria piller igår, det gick väl skapligt men dottern (som ska ta två barnpiller) lyckades tappa ut det andra i mjölken, utan att vi märkte det så en halvupplöst tablett dök upp när hon kom till botten av mjölkglaset. Nu tror jag hon får ta sina piller med vatten i fortsättningen så vi ser om det skulle hända!

 

Dags att stryka det sista byxparet som kom hem från sömmerskan (som var en han, vad heter en manlig sömmerska? sömmare?) igår kväll och som tvättades eftersom de var helt nya och sen är packningen klar. Taxin beställd och barnen i skolan medvetna om vad som gäller när vi hämtar dem. Vilket äventyr det här blir :D

...är vi packade och klara. Man kan lätt säga att det varit en hel del att stå i de senaste dagarna, mycket förberedande och tankar på vad vi behöver ha med oss till Sydafrika. Förhoppningsvis har vi inte missat något av vikt. Nu gäller det bra att sova gott en sista natt och hoppas att ingen resfeber infinner sig och väcker mig tidigt imorgon :) Det "sägs" att vi ska ha internet på safari lodgen men man vet ju aldrig så vi får se när nästa uppdatering dyker upp....hursomhelst, ha det gott så länge mina vänner!

Nu var den här helgen förbi också, barnen har åkt till skolan och nu är det dags att ta tag i allt det där som måste fixas innan resan. Idag ska vi hämta ut malaria pillren och fixa matshoppingen fram tills avresan och samtidigt ska vi ta fram resväskor så vi kan börja packa lite grejer allt eftersom.

 

Helgen ja, den sprang förbi. Det gäller att försöka ta tillvara på de här relativt svala dagarna som snart nog är över. Tvyärr kan jag ju inte cykla med min arm men maken tog barnen med sig på en cykeltur och jag tog bilen och mötte upp dem på ett fik med utomhusbord. På det sättet kändes det som jag fick vara med en stund på utflykten i alla fall och min fruktsallad var kanongod :) Efter lördagsfilm och godis hann vi även med en sväng till poolen och det var nästan tur att jag inte kunde bada själv, jag fick istället den officiella uppgiften att agera tidtagare och domare i alla simrace som simmades!

Idag var en sån där dag som man nästan skulle vilja ha ogjord. Maken har jobbat stenhårt de senaste två veckorna med endast två lediga dagar av 14 så vi hade verkliten sett fram emot en dag tillsammans. Vi hade planerat en tur till Mirdif City Centre för att barnen skulle få prova klätterväggen då vi var dit men det inte blev något av förra helgen. Tyvärr var det dock precis som förra helgen ett kalas inbokat och vips finns då ingen möjlighet för andra att utnyttja stället. Barnen blev jätte besvikna såklart och vi föräldrar kände oss inte direkt överlyckliga heller. Vi fick som nödlösning gå till en spel arkad och leka lite där istället, trots att jag avskyra såna ställen. Ljus och ljud gör mig galen :) Sen har dagen inte direkt blivit bättre, maken hjälpte dottern med hennes läxa som gick ut på att hitta lite fakta och bilder om ens favorit arktiska djur. Dottern insisterade på pingvin men eftersom de inte bor på nordpolen (på engelska räknas inte pingvinerna till arktiska djur, jag vet inte hur man resonerar på svenska). Dottern var jätte sur men valde till slut ren istället. Som vanligt tar allt sånt där evigheter med dottern så vips hade hela eftermiddagen gått och det var dags för kvällsmat. Vi hade gjort chili och honungsmarinerade fiskspett och det var tvyärr bara sura miner. Vad trött jag blir på att prova nya maträtter och inget duger! Det är väl bara att krypa i säng med gårdagens Greys avsnitt och hoppas att det blir en bättre dag imorgon....

Ena dagen är det dumma BMI papper som kommer hem nästa är det fina, härliga nyheter! I bilen på väg från skolan till simningen igår berättade sonen att han hade något att visa mig i sin mapp så han ville att jag skulle kolla den så snart jag kunde. Han höll på att pysa över av stolthet när jag tittade på lappen som var en inbjudan att simma i skolans simlag, sk Swim Squad. Detta innebär att de får gratis simträning efter skolan, istället för det vi betalar nästan 1000 kronor i månaden för just nu, och att de får tävla för och representera skolan. Vi har diskuterat det här förut, jag har alltid tyckt att han simmat väldigt fint och bra, men han har sagt att han inte vill och då har jag såklart inte pushat. Personligen tror jag han inte velat av två anledningar, den ena att han inte vågat testsimma ifall han skulle misslyckas och den andra för att han är sån tävlingsmänniska att han skulle bli såååå galet besviken om han var på tävling och inte vann. Nu slapp han testsimma och visa sitt eget intresse, istället såg de hans potential på den vanliga simlektionen i skolan så han känner sig nog extra utvald. Först ville han veta mer vad det innebar att vara med i simlagen och senare på kvällen blev han iallafall eld och lågor och vill gärna vara med men det krävs ju lite extra ansträngning den andra halvan på den här terminen eftersom vi redan har aktviteter som det gäller att vi kan trixa runt så jag letar lösningar och är i email kontakt med simläraren på skolan för att hitta den bästa lösningen.

Helt ärligt alltså......vad jag är trött på BMI. Vilket jäkla skit mått! Barnen berättade för någon vecka sedan att de blivit vägda och mätta i skolan och det känns väl helt normalt att skolan har sån information om barnen men under den gångna veckan kom de hem med papper med en graf där deras BMI är uträknat och i prickat på grafen. Dottern är som vanligt inte speciellt intresserad medans det första sonen gör när han kommer innanför dörren är att visa mig papperet och fråga mig om han är fet? :O Jag blev helt ställd och klämde ur mig att han var precis som han skulle men när jag tittar på papperet står hans BMI markerat precis ovanför gränsen till övervikt?! De som känner oss i verkliga livet vet ju att sonen visserligen är en matglad gosse men knappast att han skulle kallas tjock och absolut inte överviktig. Visserligen är det inte skolans fel att det här görs, det kommer från Dubai´s skolministerie, men jag tycker inte alls om hur resultaten skickades hem. Det är ju att be om trubbel och att sätta griller i barnen att bara skicka hem en lapp som barnen kan titta på själva, och kanske jämföra med andra när de blir lite större. Har nu suttit ner och skrivit ett email till skolan för att framföra min åsikt för det känns inte alls bra att barnen ska behöva ens få reda på vad BMI är i den här åldern. Jag pratade med min kb tränare om detta och hon trodde inte sina öron när jag sa att sonen låg på övervikt. Hon konstaterade att han måste ha grovt skelett och muskler och var nyfiken på det genetiska, hur maken ligger på sitt BMI. Den första hemsidan som kom fram när jag googlade BMI hade den här texten: "Disclaimer: Som alltid då man räknar ut personliga värden utifrån matematiska formler ska man ta det hela med en nypa salt. Se alla svar som indikation och inte som någon absolut sanning. Glöm inte bort det sunda förnuftet! " Tyvärr kan ju inte barn förstå sånt abstrakt till skillnad från att titta på en graf och se vart ens prick är markerad. Just sådant som handlar om vikt sitter ju väldigt mycket i skallen och hur vi ser oss själva kan sitta kvar för resten av livet så en prick i en graf när man är 8 år kan ju få väldigt stora konsekvenser. Jag har nu gjort ett utkast på ett email till skolan, maken ska som vanligt kolla igenom det då jag har en tendens att bli lite överengagerad. Återkommer med uppdatering om och när jag hör något tillbaka, nu måste jag iväg mot skolan och hämta barnen efter deras klubbar och vidare till simträningen.

Just nu känns det som det är många bollar i luften för mig. Precis innan helgen bestämde vi oss hastigt och lustigt att inte hoppas på att maken får semester i april utan vi åker på familjeresa nu i februari när det är skollov istället. I år är det första året vi kan utnyttja de gratis biljetter vi får av Emirates till vilken av deras egna destinationer vi vill. De första tre åren måste man åka "hem" men sedan får man alltså åka vart man vill. Vi hade planerat New York som första destination eftersom vi ville utnyttja de här biljetterna till någon destination som är lite längre bort och som det ofta är svårt att få tag på rabatterade bekräftade biljetter till. Nu är det tyvärr för kallt i New York i februari och några kompisar ska åka till Sydafrika och åka på safari så vi blev lite inspirerade. Vi hade tänkt åka några dagar efter kompisarna för att inte stövla in på deras resa men de insisterade på att det skulle vara kul att åka tillsammans så nu har vi bokat en 4 dagars safari i Kruger Park. Det ska bli så kul och vi är exalterade allihopa (utom dottern som är orolig över att vara så nära vilda djur)! Vi ska flyga om 10 dagar så helt plötsligt är det massa saker som måste fixas. Jag försöker sammanställa en lista men det känns som det är så mycket lösa trådar att jag knappt vet vad som ska vara på listan men så här ser den ut just nu:

 

 

 Bekräfta glutenfritt på vårt boende

Fixa reseapotek (plåster, små bandage, anti bakteriella våtservetter, savetter, solkräm, xylocain, termometer och alvedon)

 

 

Puman vaknade igår med stel nacke, eller om det var som hon själv sa, att det var gossen som skrämde henne så hon fick ont i nacken. Jag vet inte vilket det var, eller om det var så enkelt som att hon sträckt sig i hoppborgen på fredagens kalas. Varför var egentligen mindre viktigt, men ont hade hon definitivt. Hon vred på hela kroppen istället för huvudet och det slapp ut ett litet "aj" när hon gjorde vissa rörelser som att öppna bildörren tex. Mot kvällen blev det ännu värre och efter kvällsmaten satt hon i soffan och grät för att hon hade så ont. Visserligen tror jag att det var trötthet som påverkade smärtan allra mest men hon fick lite smärtstillande för att krya på sig. Imorse kände hon sig bättre så hon åkte till skolan. Jag skrev till fröken och förklarade läget, bad att hon skulle få slippa dansen och förmanade dottern att ta det lite lugnt på rasterna. Vi får väl se hur det går med det :D Ringde även skolsköterskan och dottern ska få en dos ipren mitt på dagen med så att jag kan ge ytterligare en innan hon lägger sig ikväll. Underbara, förstående och hjälpsamma sköterskor skrev upp tiden på en lapp och ger sig ut att leta upp dottern så det inte blir missat. Hoppas det går över fort!