Det utlovade bildregnet har tyvärr uteblivit. Jag har bilder till långt upp i halsen, men gamla bilder. För att göra en lång historia kort hade vi 2012 gjort back up på de bilder som fanns på våran stationära dator och min laptop innan vi åkte till Sverige. Maken skulle göra sin när han kom tillbaka från sin flygning. När han kom hem och skulle slå på sin laptop var den död och vi hade förlorat massor av bilder :( Maken lyckades köra något återställningsprogram och fick tillbaka många bilder MEN man får ju då tillbaka ALLA bilder den kan återställa. Detta gäller även bilder från nätet och de återställs inte med sina ursprungliga filnamn och vi fick en så där 100 000 filer att kolla igen. Det är inte ett jobb vi har prioriterat men nu måste det göras. I slutet av förra året köpte jag ett fotobokspaket till bra pris men nu måste vi börja göra fotoböcker!  Och om vi inte har alla foton organiserade hur ska jag då kunna välja bilder till fotoböcker? Hursomhelst är jag på gång nu, har valt bilder till sonens första år så nu gäller det att sammanstråla med maken och designa själva boken!

Nu när barnen är för stora för att ha kul i vanliga lekland skulle vi i lördags prova något nytt, en high rope trail och klättervägg i Adventure HQ. Peppade på något nytt kom vi in strax efter att de öppnat, två barn där men ingen möjlighet för våra barn att leka. Va?! Då visar det sig att man kan boka tid och de väntade flera barn 20 minuter senare. Jag kunde se besvikelsen i barnens ögon :( Det var bara att bege sig hem igen (ingen tid att åka annanstans då vi hade lunch som väntade hemma). Surt men nu har vi lär oss en läxa!

Snart är sommarlovet/semestern slut. Ligger lite efter igen, precis som det brukar bli mot slutet. Vi har hunnit med en fantastisk vecka hos mormor på västkusten men allt som hör till i form av krabbfiske, familj och Liseberg. Mormor har flyttat från sitt hus och det var fortfarande en del smådetaljer att fixa i lägenheten så vi har försökt hjälpa henne med det också. Det kommer nog en hoper bilder vid tillfälle....

 

Nu är det alltså verkligen på slutttampen för oss. Igår kom maken upp för ett par dagar med oss innan vi alla reser hem igen på måndag. Han hade 4 dagar ledig och åker på jobb direkt på natten mellan tisdag och onsdag och jag gissar att han längtade för mycket efter barnen så han bestämde sig att komma. Det är ju trevligt för oss (och speciellt för mig) att få resesällskap och hjälp att bära alla väskor :D Eftersom han reste standby på vägen upp bestämde vi oss att inte berätta något för barnen, de skulle ha blivit så besvikna om han inte kommit med, och jag ville gärna att han skulle få uppleva deras glädje när de fick se honom istället för att jag skulle få den när jag berättade att han var på väg. Under konstiga ursäkter åkte vi till tågstationen och passade på att titta på tåget som precis kom in (barnen är ju lite fashinerade av tåg). Där stog vi så på perrongen och jag måste säga att det inte blev den reaktionen jag hade trott. Maken satt längst bak i tåget så många människor hann gå förbi och så när sonen fick syn på honom vände han sig mot mig och sa frågande "Pappa?". Jag tror att hela situationen blev så konstig för honom, hjärnan hann liksom inte bearbeta att det verkligen var pappa och att han faktiskt var här. Dottern däremot kastade sig fram så fort hon såg honom och tjoade "pappa, vad gör du här?"

 

I torsdags hade vi tänkt åka på utflykt till Birka men när vi skulle boka biljetter i onsdags var det slutsålt! Riktigt oväntat så vi fick vänta till fredagen. Men vilken härlig dag vi hade! Vi tog färjan från Härjarö utanför Enköping och fick 20% rabatt med ICA kortet. Endast 1 timmes båtfärd till skillnad från 1 ½ - 1 timme och 45 minuter som det tar från Stockholm. Trots att det inte finns mycket kvar man kan se med blotta ögat från den tiden (allt byggdes i trä och därmed står det inte kvar i 1000 år!) gör det inget Björkö är vackert, guiderna pålästa och duktiga, museet och de uppbyggda husen och båtarna räcker gott. För att inte tala om känslan av att gå på marken där vikingar en gång gick. För den som kanske inte vet anses Birka vara Sveriges första stad. På vikinga tiden fanns 4 städer och Birka är den bäst bevarade. Detta beror på att inget byggts på marken där Birka låg. Våran guide berättade tex att man kan gå på marken där Birka låg och hitta benrester och annat utan att ens gräva efter det då det finns så himla mycket i jorden, och så långt upp, att det kan komma upp när sorkar gräver runt.

 

Nu har puman tappat två tänder på en vecka. Den ena hängde väldigt löst länge men hon vågade inte dra den då jag vägrade hjälpa efter att barnen glatt berättar för den som vill lyssna att "mamma drar ur tänder" trots att det inte är helt sant. Visst har jag hjälpt sonen tidigare när han gråtit för att han inte vågat och bönat och bett mig att göra det men de två senaste (åtminstone, kanske fler) har han faktiskt tagit själv. Nu var det alltså stopp och då hände inget fast den knappt satt fast. Till slut vågade hon ta den när jag la ett finger på hennes och jag gjorde faktiskt inget mer än så, det verkade som bara det mentala stödet räckte. Idag inspringade och ömsom fnittrade och ömsom skrek att hon tappat en tand. Det visade sig att den bara ramlat av sig själv medans hon åt en tjock gurkskiva och hon hade inte ens märkt det förrän hon tuggade på något hårt som hon spottade ut och såg då att det var en tand! Hon är såklart överlycklig, 1 tand till så är hon "ikapp" storebror. Imorgon väntar hon spänt på att få ringa pappa och visa upp sin mun. Sonen hade en sån här sommar han med (var det förra?) när han tappade två tänder medans vi var i Sverige och det är populärt att tappa här då man får "mer" pengar med deras logik. 10 dhs i Dubai motsvarar 20 kronor i Sverige och 20 är ju ett större tal än 10 så då känns det alltså som man får mer.

 

Idag är det vår 10åriga bröllopsdag. Tänk vad tiden gått fort! Vilken tur jag har som hittade en så omtänksam och kärleksfull man som står ut med mig och alla mina nycker och galenskaper. Som vanligt är vi inte tillsammans så vi kan "fira". Det får bli när vi kommer hem igen.

Nu har vi firat in mammas semester med pompa och ståt. Barnen hade gjort en hel checklista och tillverkat dekorationer, semester diplom samt krona och varsin liten present till mormor och så åt vi tre rätters middag när hon kom från jobbet.

 

Igår hade vi fullt upp då vi kämpar på med sy projekten men vi hann även få besök med fika och en tur upp i skogen för att plocka blåbär till sonens älskade drottningsylt! Solen skiner och det ska bli kul att se vad dagen erbjuder.

Tänk att det redan är första augusti. Om precis en månad börjar skolan igen. Det är en konstig känsla att det bara är 23 dagar kvar tills vi åker hem igen! Det känns inte som vi gjort något alls den här sommaren, men så är det såklart inte. Jag tror det beror mest på att vi varit här så pass länge men mamma har ännu inte haft någon semester. Hon har jobbat jätte mycket och då har vi ingen bil och blir därmed rätt låsta. De få lediga dagarna mamma haft har vi istället fixat med hennes kök, både tapetseringen men också olika inköp till förbättringar. Solen skiner så vackert idag, hoppas vi får fint väder nu när mamma blir ledig så att vi kan göra några mysiga utflykter när hon får sin efterlängtade semester på måndag!

Någon på barnkanalen på safari, vilka minnen som kommer tillbaka!

 

Om du missade inläggen om vår Kruger Park utflykt finns de här: