Tötter söndagskväll
Gräddade sedan pannkakor till förbannelse och vi åt så vi höll på att spricka allihopa. Mumsigt värre. Efter sonens eftermiddagsvila gick han och jag ut en sväng igen, vädret tillät ju inte att man satt inne ;) Vi fick se många djur, både hundar och katter, och så flygplan i luften. Sonen var mäkta imponerad.
Nu sitter jag här och är jätte trött, hade tänkt se Girls Next Door men youtube funkar inte, får väl fortsätta prova...Imorgon ska vi på Ultraljud och förhoppningsvis få reda på vem som bor i magen :P
Skolan är klar...
Sonen har äntligen lärt sig säga "mamma"! MEN inte har han fattat att det är jag som är mamma heller....maken gick förbi utanför bilfönstret där sonen satt i sin bilstol och sträckte ut handen och pekade och sa "mamma". Senare när jag och sonen skulle börja gå ner för trappan i förväg, det tar ju sån tid för honom att komma ner och han ska ju själv så klart, vänder han sig om och pekar mot lägenheten och säger "mamma" och vägrar gå mer innan hans pappa dykt upp. Haha, vilken lite lustigkurre han är, det är härligt att se hur han utvecklas varje dag.
Vad mer har hänt? Ingenting tror jag....ska ta och kasta mig i krysset som pappa brukar säga, jag blev så kall av det glas med Fanta jag precis hällde i mig.
Skol bekymmer och kärleken till ett barn
Igår hade jag sammandragningar i magen, väldigt obehagligt måste jag säga. Med sonen hade jag ju inga sådana tendenser förrän samma natt förlossningen satte igång men det brukar väl komma tidigare vid graviditet nr 2. Idag har jag dock klarat mig, men jag är nu helt säker på att jag har kännt bebis rumstrera om lite där inne. Kul! Idag har Julia namnsdag så om bebis där inne är en flicka har hon namnsdag idag. Är bebisen en pojke har vi ingen aning vad han ska heta ;)
Sonen är en helt underbar gosse och jag blir aldeles varm i hjärtat när jag ser på honom, eller ens tänker på honom. Underbart att man kan älska någon så mycket. Jag lider med de vänner jag har som är gravida just nu (har 2st) som bara komma kunna ta ut sina 3 månaders mamma ledighet och sen bli tvugna att gå tillbaka till jobbet. Vad jobbigt det kommer att vara för dem att lämna bort ett så litet barn.....vad mycket de kommer att missa i utvecklingen. Jag tror inte de förstår hur det kommer att kännas. Hur klyschigt det än låter kan man inte förstå hur man kommer känna för sitt eget barn. Man tror liksom att man vet hur man är kapabel att älska eftersom man älskar sin partner, men så kommer det där underverket ut....blandningen mellan en själv och den man har älskat högst på jorden och helt plötsligt finns där känslor man inte kan beskriva, känslor man aldrig kännt förut och inte vet var de kommer ifrån. Jag tittar på allt som sonen lärt sig under sina 15 levnads månader, tänk vad jobbigt det skulle vara mentalt om jag missat det första leendet, det första skrattet, första smakisen av mat, första gången han ställde sig upp, när han lyckades krypa eller de första stegen! Ok, jag erkänner, det skulle ha varit ok för mig att missa de här sakerna om det hade varit pappan som varit där just då men jag tycker att det är sådana saker som _vi_ som familj bör uppleva och njuta av tillsammans. Nu har ju dock inte pappan samma möjlighet att ta ut någon föräldra ledighet men han jobbar så olika tider och är faktiskt väldigt ofta hemma och är med oss ut på olika äventyr. Helt ärligt måste jag säga att vi är otroligt lyckligt lottade allihopa. Jag för att jag har så mycket stöd och hjälp av pappan, sonen för att han har en sådan underbar relation till sin far (jag ser dem tillsammans och kan bli tårögd över den kärlek och gemenskap jag ser....ok, ok, jag vet att jag är gravid och hormonerna far runt, men det är härligt att se oavsett) och pappan för att han får så mycket kvalitets tid med sin son. Det måste vara underbart för honom att veta att sonen är lika bekväm med honom som han (sonen) är med mig för jag kan ju se att han älskar den lilla gossen lika mycket som jag gör.
Snart kallar sängen, men först ska jag gräva lite reliker i Jewel Quest.
Alla hjärtans dag...
...och jag sitter här ensam. Maken jobbar, kommer hem efter 2 någon gång. Borde egentligen lägga mig, det är lite kallt att sitta vid datorn. Rätt trött är jag oxå. Ville bara skriva om skolorna. Vi hade i princip bestämt oss för en viss skola när vi via makens kusin fick besked att deras högre skola inte alls är bra, barnen kan ibland bli utan lärare i ett par veckor och det känns ju osäkert värre! :O Helt plötsligt är vi tillbaka på ruta ett. Jag blir inte klok...Nästa vecka ska vi återbesöka den skolan vi såg i september och hoppas att vi tror att det blir bra. Skolan ligger bra till på "landet" och verkar ha trevlig inställning till inlärning samt goda resultat studie mässigt. Det som hade talat emot den skolan tidigare var priset, den skolan vi nu fått välja bort var billigare och vi trodde lika bra, men bevisligen är det inte så. Om man ändå måste betala är det ju bättre att man får valuta för pengarna.
Tar tänderna och sängen nu, jag blev akut trött.
I love you baby....
Igår kom sonen och gav mig en puss på munnen för första gången. Först fattade jag inte vad han ville när han kom till mig i soffan där vi satt och lekte med hans "shape sorter" och satte hans ansikte mot mitt men sedan insåg jag att han försökte pussa mig *kärlek*. Han verkade tycka det var mysigt för han kom och delade ut fler pussar sen under dagen.
Idag har vi varit och tittat på skol kandidat nr 2 och vi gillade inte alls stället. Dålig attityd och dåligt mottagande. Varken jag eller maken gillade stället och när vi pratade med makens kusins fru som vi stötte på senare på dagen visade det sig att de hade fått precis samma intryck och sedan valt en annan skola. Det kommer även vi att göra, det var i dyraste laget och nådde inte upp till samma standard som den första skolan vi tittat på. Imorgon väntar skola nr 3 och på måndag skola nr 4. Sen ska vi nog försöka ta ett beslut av något slag. Det blir säkert bra bara man bestämt sig, precis som med allt annat.
Jag har tänkt vidare på det här med att börja "förskola"/dagis och kommit fram till följande: Sonen får börja samma år han ska fylla 3 MEN någon gång efter jul får han en "mjukstart" där han får gå på förskola eller dagis 2-3 gånger i veckan. Förskola blir det om vi väljer en skola som erbjuder att barnen får gå färre dagar än 5, annars får det bli dagis. Jag vill inte skicka honom efter sommarlovet, för jag vill inte att han ska känna på något sätt att vi "skickar iväg honom" pga bebisen och jag tycker absolut inte att han ska börja än. Skolorna tar förresten inte emot förrän barnen fyllt 2 så nu är uteslutet. Som min vän kommenterade så är det klart att det kan vara skönt att ha en liten stund för mig själv och bebisen utan sonen men å andra sidan har jag ju min make som jobbar skift och därmed är hemma vid lite olika tider på dygnet. Han kan även göra kort flygningar och inte vara borta så många timmar åt gången så jag är säker på att jag får avlastning oavsett. Just nu känns det här som det rätta så vi kör på det så länge :)
Nu ska jag gå och se på målkavalkaden i semin i ACN mellan Egypten och Elfenbenskusten.
Ensam och trött
Igår var vi till gynekologen och tittade på bebis. Den rörde sig så fint där inne och efter många mätningar hit och dit satte han nytt BF, 15e Juli. Tyvärr kunde han inte se könet, bebis behagade endast visa upp ryggen :) Ska nog boka in ett nytt besök, extra, så att vi kan kolla igen precis innan vi far på semester. Jag vill så gärna veta så jag kan shoppa loss, hehe. Efter gynekolog besöket gick vi på promenad i solen, det var sååå skönt. Verkligen glad att vi inte körde och lämnade av honom hemma hos svärmor innan vi åkte till gynekologen. Det är sååå härligt att vara med honom!
Idag sov han till efter nio :O så skapligt försenade gav vi oss ut på promenad och en tur till lekparken tillsammans med pappan. Det var härligt att se hur han "mognat"/växt sen jag var med till parken senast, vad mycket nya saker han kunde! Mäkta stolt mamma kan jag säga. Pappan har sedan jobbat hela eftermiddagen och kommer inte hem förrän efter midnatt, just nu känns det lite tråkigt att sitta här själv. Jag känner mig trött i kroppen, inte så att jag behöver sova eller så...bara trött i alla muskler och leder. Ska försöka lägga mig i skaplig tid ikväll...
Nya brillor!
Efter en mycket deprimerande dag igår, jag kände mig ifrågasatt vad gällande sonens behov av att "leka med" andra barn samt mycket krämpor fortsatte det lite likadant idag. På eftermiddagen var jag dock med sonen och maken ut till en lekpark där sonen gick loss på gungor och rutchbana samt jagade katter. Efter det var vi till "min" optiker och valde ut ett par nya glasögon så nu är jag jätte nöjd! Det kommer bli jätte annorlunda, har aldrig haft något liknande förut. Spännande och väldigt kul.
Imorgon ska vi till gynekologen och se att allt är bra med bebis. Ska bli kul att se om det blir ultra ljud igen så vi får titta på den lill*. Ska isf bli kul att se om jag ligger lika till i beräknad födelse som förra gången. Borde imorgon vara i v 17 (16+5).
Vi har även "bokat" tid med ytterligare 3 privat skolor som vi är intresserade av så inom 2 veckor ska vi väl ha letat färdigt bland skolorna och sen är det "bara" att bestämma vilken som verkar bäst, pedagogik mässigt och pengarna får väl oxå vägas in tillsammans med skolans läge.
Om jag ska återgå till lite klagande, som ju verkar vara det jag är bäst på, så har jag alltså ont i hela kroppen. Jag har en underlig smärta i ett revben, eller under eller nåt, på höger sida. Det gör ont hela tiden men gör hysteriskt ont när jag hostar, skrattar, nyser, sträcker upp armarna eller försöker vända mig i sängen. Kan inte förstå vad som är fel men trots makens önskan om läkarbesök har jag fortsatt sagt nej, jag tror inte att det gör någonting oavsett. Har fått tillbaka en gammal "idrottsskada" i knät, det gör ont om jag har det i vinkel för länge och ibland känns det som benet inte vill lyfta mig om jag stått på huk. Ryggen är öm och stel, skulle verkligen behöva en riktig massage!
När det gäller sonens lekande med andra barn i hans ålder fick jag en kommentar/pik av en vän igår där hon nog tyckte det var förskräckligt om inte sonen får börja typ dagis än, eller att vi träffar andra mammor med barn i hans ålder. Själv hade jag hela tiden tänkt att han skulle vara hemma med mig till 3 års ålder ungefär, det känns ju "fel" att skicka iväg honom om jag ändå är hemma....Ringde min moster som är förskole lärare och hörde vad hon tänker om det hela, jag vill ju inte att han ska bli efter i utvecklingen på något sätt. Hon stöttade mig fullt ut, sa att visst, barnen kan tycka att det är kul att leka brevid andra barn men det är absolut inget måste. De leker inte tillsammans ändå förrän i 3års åldern och allra viktigast tyckte hon det var att barnen fick ha tryggheten i sin/sina föräldrar så länge som det är ekonomiskt möjligt för de behöver verkligen inte leka med andra barn. Hon tyckte nog att man gärna skulle börja på någon form av dagis i 3-4 års åldern så man har fått prova på att vara i grupp innan man börjar skolan. Hon menade även på att det är på slutet som barn har börjat dagis så pass tidigt som 1 år så man vet ju faktiskt inte hur detta kommer påverka dem i framtiden, men man vet ju att det inte är något "fel" på oss i min ålder som faktiskt inte började på dagis/dagmamma förrän vi var minst 3 år. Jag menar inte att alla måste "köpa" min och min mosters ideer men det kändes bra för mig att få höra från någon med utbildning att jag inte är helt ute och cyklar iaf, och jag hoppas att mitt resonemang kan accepteras av andra.
Har även bestämt mig för att köpa en ny bärsele till nya bebisen och kanske även som jag kan ha när jag ska resa ensam med sonen i mars, vore skönt att slippa jaga honom hela tiden och veta att han sitter säkert på min rygg. Den gamla selen funkade ju tyvärr inte lika bra som vi hade hoppats. Nu väntar jag bara på att kunna verifiera makens paypal så ska vi beställa en snygg och bra sele från USA. Ska bli spännande.
Nu lockar sängen, vi måste ställa väckar klocka till imorgon, 8.30 ska vi vara hos gynekologen!
