Här bjuder jag på bilder ifrån Londonresan, bara mamma hade med sig kamera så det är först nu jag har sett bilderna vi tog.

Bara 2 dagar kvar i Sverige, snacka om att få ångest igen. Nu är ju maken med här så nu har man ju inte det "lockbetet" att åka tillbaka till honom. Vi har haft det så underbart och jag känner inte alls för att åka hem.

Årets julgran (bland de fulaste jag sett :)) har precis blivit färdig dekorerad och vattnad. Sonen har gnällt som bara den, ville sätta dit julgranskulorna men det stacks så han blev närmast hysterisk. Själv hade jag satt mig till rätta i fåtöljen och grejade lite på farmen när jag fick julgranen i huvudet, dottern hade vält den, hörde hur vattnet klunkade ur julgransfoten :O Suck...

Igår föddes lilla Max, varmt välkommen till världen säger vi

En kvart senare än vi hade tänkt oss åka hemifrån kom vi iväg men vi kom inte långt innan ett klant@rsle körde in i oss bakifrån! Det var rätt mkt traffik och vi körde sakta fram emot en rondell när det bara smällde. Både maken och jag skrek/vrålade till av ren reflex och barnen började skrika rakt ut. En lastbil av modell mindre (typ pick up) hade brakat rakt in i oss. Föraren klev ut och blev nästan hysterisk när han såg båda barnen skrika på det viset men de var mest rädda. Stressen klev ju in direkt, nu skulle vi ju knappast hinna med flyget. Maken ringde sin pappa och kollade om han visste någon med jätte stor bil som kunde köra oss till flygplatsen och han blev inkopplad. Han som körde pick upen var från Bulgarien och visste inte riktigt vad som gällde, maken ringde "local wardens" (typ lapplisorna) och frågade om de behövde komma, de svarade ja så vi stannade kvar där vi stog. Sonen grät för att vår bil var trasig, han var verkligen i uppösningstillstånd stackarn. Vi hade jätte tur och barnvagnen och resväskan som låg i skuffen hade klarat sig hela och vi insåg att vi KANSKE skulle hinna med flyget. Traffiken sniglade sig förbi och en polis åkte förbi, han sa åt maken att fylla i "bumper to bumper" försäkringspapperna och åka. Han förklarade att lapplisorna bara sa att de behövde komma för att de sedan skulle ge böter för att man stog kvar och blockerade traffiken när man bara behövde fylla i försäkringspapperna och åka! :O Därmed ringde maken och avbeställde lapplisan, sa att vi löst det ändå, vi åkte åt sidan och fyllde i papperna. Här kom makens pappa och hans arbetskamrat och det dröjde inte länge innan vi var färdiga med pappersarbetet. Vi besämde att svärfar skulle åka med till flygplatsen och köra hem våran bil direkt, det gick ju inte att stänga bakluckan så det var ju inte läge att lämna bilen på parkeringen som vi hade tänkt från början. Bilen har sedan dess körts till en plåtslagare/bilmekaniker/lackare som sedan i tisdags fått "go ahead" från försäkringsbolaget att börja laga vår bil. Nu håller vi alla tummar att han får tag på reservdelar så att bilen är klar tills vi kommer tillbaka.

Direkt efter smällen hade jag allt lite ont i nacken och värre blev det. Vi reste på en torsdag och på fredagen hade jag huvudvärk så jag trodde jag skulle dö. Nacken var stel och jag gick som en robot och Alvedon hjälpte föga. På fredagen hade även maken fått lite ont men försäkringsbolaget sa att vi inte behövde uppsöka läkare för deras del, det enda de ville var att man skulle lämna en polisrapport och sen kommer de att skicka en till läkare om man forsätter klaga på nackont längre fram så vi väntade. Mamma trodde Ipren skulle funka bättre på nack och huvudvärken så vi ringde min leverläkare som hade "telefontid" på fredagkvällen för att höra om det var ok att ta Ipren. Tyvärr tyckte han inte det men vi smörjde med Voltaren gel och på lördagen tog jag Alvedon var 4e timme och det kändes faktiskt liiite bättre. Söndagen fortsatte det att vara bättre och på måndagen var vi nästan helt återställda. Nu hoppas vi att vi inte får några fler bekymmer i framtiden.

Nästa bekymmer blir nu barnens bilstolar. I Sverige sägs det ju att man ska byta bilstolarna direkt om man varit med i krock men i andra länder ges andra rekomendationer. Bilstolar är ju inte direkt billiga och att byta ut två på samma gång känns ändå rätt bra i plånboken. Fick dock veta att här i Sverige står försäkringsbolagen för utbyte av stol så vi har nu varit i kontakt med försäkringsbolaget (företaget som han som körde in i oss jobbar för är samma som vi har) och de har aldrig varit med om att någon har lämnat "claim" på bilstolar och måste läsa på innan de tar beslut om de tänker ersätta eller inte. Vi har därför surfat runt och letat info på engelska som "stödjer" den svenska teorin om att det kan finnas små fel som inte syns. England och Kanada verkar vara på samma linje, hoppas det räcker för att övertyga försäkringsbolaget. Det är ett tufft val, barnens säkerhet är ju det viktigaste och inga pengar i världen går ju upp mot det MEN i en del länder är det ju lite andra kriterier och vid en lätt krock anser de att bilstolen är säker ändå.

Nu var det nästan 2 veckor sedan jag skrev, har haft fullt upp sen vi kom till Sverige och sista dagarna innan avresa var lite stressiga med. När vi kom till Sverige fanns ingen snö men efter några dagar kom lite, sonen tyckte det var massa snö men för "oss vana" var det nästan så det kunde gå som rimfrost men i måndags började det snöa ordentligt och snöade sen till och från i nästan 2 dagar. Kanon mysigt! Nu är det jätte kallt (-20 grader) men verkar vara lite varmare väder i antågande, det vore skönt, barnen har ju inga riktiga vinterkläder och gillar inte att gå ut utan fryser direkt. Vi har bakat papparkakor, pepparkakshus, lussebullar, knäck, ischoklad, blåbärsmuffins och några goda punschbollar. Snart får julen komma :)

Maken har precis pratat med sin mamma (som för övrigt ringde trots att hon vet att det var nattningstid och hon lyckades väcka upp sonen som precis var på väg att somna) och nu försöker tydligen svägerskan att fixa sitt förhållande...igen! Han vägrar gå på "couples councelling" trots att hon vill det och jag blir så ledsen å hennes vägnar över hela situationen. Vad kommer egentligen att förändras i deras relation? Utan "hjälp", inget! De kommer fortsätta bråka, säkert försöka få barn igen och kanske lyckas och det hela bara blir värre. Maken tycker vi ska hålla oss utanför men jag fattar inte varför hon inte sätter stopp för det hela. Svärmor hade tydligen oxå pratat med en psykolog som sa att alla är inte "gjorda" för terapi, vissa kan känna sig osäkra och inte våga uttrycka sig. Känns bara som undanflykter för skitstöveln deras dotter gifte sig med!

Imorse vaknade dottern först, som vanligt, men maken jobbade så jag låg kvar och försökte få henne somna om för att inte störa sonen som även han legat och tryckt mot mig under natten. Till slut fick dottern nog och slog på sänglampan, varvid sonen vaknade till och konstatderade "not is it wake up time" och släkte lamporna igen :)

...eller kanske inte? Precis när vi var på väg ut genom dörren för att åka till skolan ringde telefonen. Något sa mig att jag borde svara och sprang upp igen. Det var makens syster, hon frågade efter maken men jag sa att han jobbar. Då släpper hon bomben, hon ska separera från sin man. Egentligen inte en chock, vi har väl nästan väntat på det här men å andra sidan är hon ju så pass religiös att jag trodde hon skulle "ta" vad som helst. Jag känner mig ledsen på ett sätt, för ingen vill väl behöva gå igenom en separation men å andra sidan förtjänar hon bättre. Nu vet jag inte så många detaljer hur det varit på slutet men hon sa "he made his decision and I cant have a relationship like that" men jag hoppas verkligen jag får en chans att prata med henne, hon behöver pepp att förstå att man inte behöver ta skit i ett förhållande.