Både igår och idag har vi varit och skaffat färgprover. Har nog hittat rätt till vårat sovrum, och barnens. Vårat blir ljuslia med en mörklia fond vägg och barnens blir pastell grönt och gult med en nalle puh bård mitt på. Kök och vardagsrum är vi inte nöjda med, väntar prov från svägerskans tvrum, har för mig att jag gillade den färgen jätte bra! Till korridoren hittade vi två fina färger som jag provat på flera ställen och jag gillar nog mest den ena medans maken föredrar den andra. Vi får se hur det blir när vi tittar nogrannare, de var ju inte heller helt torra när vi såg dem senast.

Solen har skinit och det har varit varmt och skönt, på eftermiddagen idag var vi ut med barnen och lekte lite samt körde trehjuling. Sonen börjar bli jätte duktig.

Dagens glädje ämne är att pappa funderar på att komma, han kan ta sig hit tor för 1330 kr med Ryanair så det är ju överkomligt, vore jätte kul att se honom snart igen, vi var ju hemma senast i oktober och kommer inte upp förrän till sommaren (juli) igen. Plus att han erbjudit sig att hjälpa till att måla lite :D

Maken jobbar imorgon, tidig morgon, så jag ska ta och hoppa i säng så jag är någotsånär utvilad när dottern väljer att vakna imorgon bitti.

Morfar åkte häromdagen in till sjukhuset då hans arm svullnat upp. De hittade lite hjärtflimmer och idag fick jag beskedet att de även hittat en tumör under armen som troligtvis är cancer :( Vidare berättade mamma att om det sitter i en körtel är det oftast inte den enda tumören utan att det finns en huvudtumör någon annanstans. Stackars morfar...hela världen känns upp och ner.

Idag blev så husköpet klart! Efter mycket om och men och små panik eftersom säljarna blir officiellt separerade imorgon och att skriva kontrakt efter det skulle innebära en massa extra pappersarbete. Kl 11 fick vi beskedet att det skulle bli av, vi fick sista tiden kl 12.30! När vi väl kom dit hade de i vanlig ordning inte allt klart utan vi väntade i en hel timme innan vi kunde börja läsa upp kontraktet. I slutändan blev det påskrivet och allt var fixat och klart och i eftermiddags var vi till lägenheten och tittade. Det känns kanon men behöver fräshas upp med lite färg. Ska bli sååå kul att piffa till vårt nya hem :)

Förra veckan var jag alltså till specialist läkaren och han verkade ganska säker och sa att han trodde att jag har PBC, Primär Billär Cirros (med reservation för felstavning) som är en kronisk leverinflammation. Han fick det att låta som att det inte var något allvarligt utan att det var bra att vi isf hittat det så pass tidigt att jag inte hade "ont" av det än. Som både jag och maken förstog det hela var det "värsta" att jag skulle få klåda på kroppen. Han gnällde även över mitt kolestolvärde och sa att jag måste äta mindre fet mat och trodde att när de gjorde ett ultraljud skulle hitta att min lever var "fatty". Inte direkt smidig approach när man pratar med någon som fött barn för 7 månader sedan och faktiskt haft ambitionen att komma igång med motionen men varit konstant förkyld i ett par månader. Kände mig riktigt ledsen när jag gick därifrån. När jag sedan kom hem och läste om det hela grät jag hysteriskt, den första meningen jag hittade var "de flersta patienter har 10-15 friska år framför sig efter diagnosen". Snacka om kalldusch, tänk om jag bara kommer leva 10-15 år till och inte ens hinna se mina barn bli vuxna? Läste vidare att för många med PBC slutar det med levertransplanation i slutändan. Allt det här blev för mycket för mig just då och därför tog jag en blogg paus. Ibland, när jag lyckas låta bli att tänka på det, känns det ok men ibland blir jag hysteriskt ledsen och allt känns så himla hopplöst.

Igår var jag iaf på det där ultraljudet läkaren ville att jag skulle ta och hon hittade inget fel alls, ingen "fatty liver" och allt såg helt normalt ut. Jag fick intrycket att ul läkaren att hon inte trodde att han hade rätt i sin PBC diagnos. Vi väntade med ulet ändra fram till igår för att spec läkaren skulle vara på klinken då och kunna titta på resultaten direkt. Han skulle även ha fixat tid för oss att åka till sjukhuset för att lämna blodprov. När vi kom ner från ulet hade han redan gått! Ingen blodprovstid och ingen kommentar kring ulet. Snacka om besvikelse! Idag for vi därför till sjukhuset och in på makens systers avdeldnig och där tog de mina blodprover. Nu får vi se vad de visar....

Just nu händer det så mkt och jag vet inte om jag har lust eller ork att skriva om det. Krångel med livförsäkring (bolaget tror alltså att jag snart kommer dö!) och mitt besök igår hos special läkaren. Inget känns speciellt roligt eller positivt just nu så jag tar nog en liten blogg paus tills jag känner att jag orkar reda ut och greppa alla saker som hänt med min hälsa.

Sen senast har inte mycket hänt, minns inte om jag skrev om smärtan jag hade i huvudet, det känndes som skallen skulle spricka varje gång jag hostade eller om jag böjde mig framåt. Pappa föreslog bihåleinflammation och mamma höll med. Gick till läkare som bekräftade diagnosen och han hävdade att jag inte alls var förkyld utan allergisk (hayfever) och ordnierade nässpray och allergitabletter. Kände mig himla besviken när jag gick därifrån, hade så ont att jag höll på att dö och tänkte att jag vet ju hur allergi känns och det hade ju inte kliat i halsen så där som det gör annars. Knappt en dag senare mådde jag redan bättre, jag vågar hosta ordentligt nu och visst gör det fortfarande ont, men inte så farligt. Vi får se om de här allergi tabletterna gör någon skillnad för min "förkylning" men när jag tänker efter har nog även förkylningssymtomen varit bättre idag. Tänk om det var så enkelt?

Jag blir banne mig aldrig frisk. Hostar nu och är fortfarande täppt i näsan och dottern hade feber idag på eftermiddagen. Vi var bjuda på silverbröllopskalas ikväll men jag insåg att det var lika bra att dottern stannade hemma, eftersom jag inte känner mig på topp heller, jag har huvudvärk från helvetet och varje gång jag hostar känns det som skallen ska spricka. Tog sedan beslutet att sonen skulle stanna hemma med oss eftersom han ska till skolan imorgon, kändes himla onödigt för honom att stanna uppe på kalas när det ändå inte är något som han är speciellt intresserad av. Bättre att han får sova ut så han kan ha roligt på skolan imorgon. Maken hade nog gärna sett att sonen följde med, här märker jag hur annorlunda vi tänker som svenskar, för oss är det rätt självklart att man inte går ut sent på en vardagkväll och speciellt inte när det är skola dagen efter.

Idag skrev vi säljkontraket och vi är alltså officiellt hemlösa. Förhoppningsvis skriver vi köp kontrakt nästa vecka så vi kan börja måla och tänka ut vilka mölber vi ska köpa och allt som hör till. Spännande!

Igår ringde så voran notarie och berättade att hon efter 2 veckor äntligen fått tag på säljarens notarie. Han berättade att de skrivit på en ändring MEN han hade aldrig registrerat den. Klantarsel! Nu måste han alltså in imorgon (eftersom det är röd dag idag) och registrera ändringen så vi kan få ett datum för kontrakt. Just nu känns det iaf skönt att det inte blir dagen efter säljkontraktet som det var tänkt, vi kan behöva att maken är ledig de där dagarna och bara mysa lite hela familjen istället för att känna att vi borde åka till nya stället och börja greja där direkt.

Idag är så dagen då vi flyttar möbler. Makens kompis kom hit med sin lilla lastbil idag och vi har precis lassat den full och killarna kör nu första omgången. En gång till verkar räcka, det är i princip bara soffan och tvättmaskinen kvar. Det gick oväntat fort att bära, till skillnad från när maken och hans bror flyttade de andra sakerna senast, visserligen var vi 2 personer mer som bar men ändå. Just nu ekar det i nästan alla rummen här hemma, det känns vemodigt eftersom det trots allt varit vårt hem i 5 år nu men å andra sidan behöver vi ju större och det ska bli jätte skönt att komma härifrån. Men vi kommer som sagt att lämna en del av våra hjärtan här tror jag, så många stora händelser i våra liv har ju utspelat sig här, giftemål, 2 graviditeter och 2 underbara barn.

Om jag tyckte jag var utmattad och trött förut så är det inget mot vad jag är idag. Det blev ingen familje utflykt imorse, jag och sonen tog oss till lekparken medan maken och dottern åkte hem och packade ihop i klädkammaren. Sonen och jag kom hem lagom till lunch och eftermiddagen har vi grejat ytterligare. Nu är det verkligen bara småplocket kvar. Förkylningen är kvar, lite sämre oxå, hostar jätte mycket emellanåt igen och kroppen orkar verkligen ingenting. Ska se om jag orkar hålla mig vaken till Girls Next Door på E!, annar blir det sängen snart.

Igår när vi kom från skolan hörde jag puman skrika högt. Väl innanför dörren får jag beskedet av maken att hon vägrat äta och hon skriker alltså som vi torterar henne när mat komer i närheten. Jag tänker direkt att hon är förstoppad, försöker minnas när hon bajsat senast men kan inte komma på så jag antar att det inte var dagen före iaf. Naturligtvis har apoteken siesta och vi kan inget göra. Hon tittar oss hjälplös i ögonen och skriker så hon blir röd i ansiktet. Fruktansvärt att inget kunna göra när hon så tydligt ber om hjälp.  Hon hade svårt att slappna av och skrek nästan hela eftermiddagen. Kl 16 hängde maken sen på dörren när apoteket öppnade och köpte någon gele att spruta in för att hjälpa henne. Hon lyckades få ur sig lite med hjälp av detta och vi åkte hemåt och hon verkade må mycket bättre. Väl hemma fick hon lite gröt med katrinplommon, jag tänkte att det skulle sätta fart på magen men icke, hon blev jätte arg igen och skrek så där hysteriskt så vi gav ytterligare en dos gele. Nu blev resultatet lite bättre och hon badade sedan i badkaret med mig och sonen. Hon sov även hela natten och har varit sig själv idag. Skönt att se!

Häromdagen när jag lämnade sonen på skolan stog det en pojke i nursery (3-4 åringar) och klängde runt sin mammas hals och grät. Då öppnade hon munnen och sa något som gjorde mig upprörd. "Go on now, make mummy proud". Jaha, vad menade hon? Att bara för att han var ledsen och inte ville att hon skulle gå så var hon inte stolt över honom? Klart man kan säga till barnen att skärpa sig när de bara gnäller men när man är uppriktigt ledsen får man väl gråta, vare sig man är pojke, flicka, man eller kvinna?

I förrgår tog jag mig tid att titta på provresultaten vi fått efter läkarbesöket. Mina levervärden låg på 7 gånger mer än högsta "normala". Lite oroligt....Ringde vår läkarkompis som sa att jag skulle komma förbi så skulle hon ge mig remiss till sjukhuset. Vi åkte förbi sjukuset på vägen hem för att få det klart. 9 månaders väntetid! :o Det känns så himla dåligt att de inte ens tittar på provresultaten och ser hur pass bråttom det är. Vi tog då beslutet att söka privat och jag fick tid (hos samma läkare som jag skulle fått träffa på sjukhuset) redan den 19e februari. Typiskt korrupta Malta...läkare sitter på ministerposterna så de håller varandra om ryggen och ser inte till att det blir nån ordning på systemet för det skulle ju innebära förlorad inkomst för läkarna om inte folk var tvingade att söka privat och betala en massa pengar för ett första besök, för sedan får man gå på sjukhuset. Vidare blev det ännu mer oroligt igår när jag hade ont precis i revbenskanten på högersida. Kännde mig lite dum, tänk om jag hade manat fram smärtan själv, om det var mentalt men  jag hade ingen aning om var levern satt men när jag sökte visade det sig att jag ju hade ont på "rätt" ställe. Pratade med läkarkompisen igen som tyckte jag kunde ta alvedon och vänta över natten och se. Vi la oss hela familjen kl 20 igår kväll, helt utmattade. Vid 23 vaknade jag som i ett töcken, "leversmärtan" var mindre men jag hade feber. Tog alvedon igen och somnade om. Imorse förstog jag vad som hände, jag hade nån sorts influensa med ont i bröstkorgen och bak på ryggen med. Hoppas natten blir bättre!

....vi börjar se det nu. Ljuset alltså. Idag har maken kört massa kartonger igen, själv har jag städat badrummet och vi har gjort halva klädkammaren. Sovrummet är alltså klart, tvrummet med och gästrummet. Kvar är en del grejer i köket, lite småplock och så halva klädkammaren som sagt. Vi ska till och med tillåta oss att "ta ledigt" imorgon förmiddag och gå på promenad med barnen. De har varit otroligt förstående och tålmodiga än så länge så imorgon förmiddag ska tillägnas barnen. Promenad och kanske lite fika och/eller lek.

Idag när vi höll på och flyttpackade som bäst bestämde vi att vi inte ska spara på våra babygrejer mer, det som dottern växer ur ska ges bort eller kastas. Tanken gick ju så klart direkt till makens syster som ju är himla bebis sugen, vi tänkte att hon kunde ta grejerna och ha dem stående hos henne istället för att vi har dem. Frågade henne när jag sprang på henne hos svärmor när jag hämtade sonen om hon ville ha sakerna, en baby sitter, baby gym och så en himla massa kläder. Hon skulle diskutera saken med sin man sa hon och nyss fick jag sms där hon sa att de inte kan ta grejerna, att det är bättre jag ger dem till någon annan eftersom det kan dröja länge innan de ska ha barn. Visst förstår jag att det kan vara svårt för dem att tänka så här långt eftersom de precis börjat genomgå utredning efter hennes 2 missfall men ändå? Om jag hade fått erbjudande om en massa grejer hade jag ju nappat direkt, speciellt babysitter och gym är ju dyra investeringar! Hade varit kul att se barnens kusiner leka med samma grejer som barnen haft när de var små men så blir det tydligen inte. Kändes verkligen snopet att det inte fanns större intresse! Känner lite att om de inte är intresserade nog för att stoppa undan dem någonstans i deras hus varför ska jag bry mig om att spara grejer till henne? Nä, hon hade sin chans och nu ska jag se om någon annan vill ha grejerna istället!

Jag lyckades få i barnen frukost och vi var klara riktigt tidigt så vi hann med att se lite Hi 5 på youtube innan vi åkte till skolan. Hann tom bära ner soppåsen! Iväg med sonen som glatt vinkade av mig och dottern. Väl hemma fick jag väcka maken och så började packandet. Planen var att fixa till ena sidan av köket så att vi kan ställa dit de möbler som ska flyttas sedan så att vi kan städa ur de andra rummen så länge. Lyckades rätt skapligt men tiden gick fort innan det var dags att åka och hämta sonen. Hem (vårt nya, tillfälliga hem) och äta, vila och sedan tlllbaka till lägenheten för att packa ytterligare medans sonen fick rås om lite av farmor och farfar. Nu är nästan de flesta av köksskåpen tömda och jag började skruva isär våran wallunit i tvrummet. Även om det känns som det inte är nån ända på eländet måste det ju bli klart! Hoppas vi kan forstätta i samma tempo ett par dagar till. Skolan har "drop in" i mån av plats och vi tänkte se om sonen kan komma på torsdag oxå så vi kan packa då med. Imorgon har vi tänkt åka ner på morgonen, äta och vila där och sen packa lite till på eftermiddagen. Tyvärr måste vi till banken eftersom hon på livförsäkringen missade två frågeformulär vi skulle ha fyllt i oxå så de måste vi komplettera med imorgon fast vi eg inte har tid. Håll tummarna att det går fort! Nu ska vi kramas lite i soffan tror jag innan det blir natten även för oss.

Gårdagen var verkligen en mardröms måndag. Hela förmiddagen spenderades i matvaruaffären där vi handlade upp oss på lite grejer eftersom kylen var tom. Lunch och vila, sedan åkte maken till jobbet, han skulle till Birmingham. Ännu en eftermiddag sov dottern dåligt och var gnällig som bara den på kvällskvisten, skrek hela tiden medans jag försökte laga mat till mig och sonen. Hennes gnällande stressar upp mig jätte mycket och jag kände att mitt tålamod prövades direkt nåt inte gick som det skulle. Efter maten som intogs lite senare än vanligt hade jag tänkt att sonen skulle få bada eftersom badkar finns här, fyllde upp lite vatten och tänkte att ääääntligen skulle jag få sätta mig ner i 5 minuter. Precis 5 minuter blev det, jag såg på klockan, innan han kom ut och ropade "färdig". Redan sa jag och tänkte att jag fick väl gå in och sitta med honom ett tag och upptäckte då att han ju dragit ur pluppen och vattnet därmed var borta, inte undra på att han tyckte han var färdig! Vid det här laget hade dottern sovit sina 5 minutrar och vaknade och illskrek. Det var bara att försöka underhålla dem på bästa möjliga sätt tills det var dags för nattning. Köket såg ut som ett bombnedslag och sonens matlåda till skolan behövde förberedas men det fick vänta. Vädret var ju inte det bästa i England med massor av snö och när jag lyckats natta barnen såg jag sms från maken. Naturligtvis hade de fått gå ner i Manchester! Passagerarna fick åka buss i 2 timmar istället. Detta innebar att maken skulle bli minst 4 timmar försenad detta blev ju kaos för oss eftersom sonen skulle till skolan idag och vi skulle packa järnet på förmiddagen, nu behövde ju maken sova! Han ringde från Manchester och vi bestämde att han skulle åka till gamla lägenheten och sova där, och jag skulle ta sonen till skolan, på det viset fick han sova närmare 2 timmar längre. Vid det här laget hade jag som jag skrev igår jätte ont i magen, det var som mensvärk. Fick pillat i mig ett par tabletter och efter lite vila orkade jag iaf fixa sonens matsäck. Matade dottern och sov sedan som en stock!

....flyttade vi upp till svärföräldrarnas sommarlägenhet. Lördagen blev en hysteriskt stressig dag där tanken var att vi skulle flytta upp de tunga sakerna (en del möbler som dotterns byrå tex) på förmiddagen och sedan packa ihop övrigt som vi behövde få upp. Kl 10 skulle det komma en kille och ta ner våra luftkonditioneringar och jobbet som skulle ta en timme tog 3! Samtidigt försökte jag underhålla barnen och trodde hela tiden att de snart skulle vara klara. Eftersom killen var ensam fick maken hjälpa till hela tiden så inget blev packat. Kl 14 hämtade maken upp lastbilen vi skulle köra grejerna i och hans bror som skulle hjälpa till. Det tog en himla tid att lasta i och ur men tillslut var de klara och då var klockan närmare 18. Jag var hungrig, barnen uttråkade och gnälliga. Nu gällde det att illa kvickt packa ihop lite smågrejer så vi kunde övernatta. Under eftermiddagen hade jag försökt få dottern att sova till och från för hon var jätte trött och gnällig men sov bara nån liten stund innan hon blev störd och vaknade igen. Vi beställde take away som vi hämtade på väg till lägenheten och stannade till vid havet och åt i bilen, alla var jätte hungriga! Väl framme i lägenheten blev det sängen direkt för barnen som dock inte sov speciellt bra, de kände sig nog inte hemma.

På söndags morgonen mådde jag inge bra, kände mig lite yr, så maken tog barnen och åkte och hämtade en del grejer vi hade glömt. Vid lunchtid åkte han sedan till jobbet. Efter vilan tog jag barnen med mig på en långpromenad och vi var ute i 2 timmar, jätte skönt om än blåsigt.

Just nu känner jag mig redo att kasta in handduken....det har varit så hysteriskt stressigt på slutet att jag känner mig helt slutkörd. Dottern har idag vägrat sova och bara gnällt, massa jobb hänger över mig förutom flytten och nu har jag jätte ont i magen, som mensvärk ungefär, undrar om det kan vara sprialen som spökar? Maken skulle flyga till Birmingham men med all snö som kommer i England fick de åka till Manchester istället och passagerarna får åka buss så allt kommer ta minst 4 extra timmar. Tror jag ska mata dottern tidigt ikväll och kasta mig i säng, det är helt enkelt inte min dag!