Sonen kan verkligen läsa mig som en bok, undrar om det är ett bra el dåligt tecken? I förrgår satt jag och slet med att sy en långärmad top till puman att ha för att göra H&M klänningen mer Frozen lik och det gick inte så bra. Ärmhålet hamnade för långt ner så det gick inte att röra armarna fritt och jag sydde om och sydde om. Sonen var provdocka och när jag sytt för fjärde gången och det fortfarande inte blev bra suckade jag högt och sa att "näe, det här går ju inte, vad är det för fel....." Sonen insåg direkt att här var det bäst att ta skydd innan jag blev skogstokig och sur på alla i min omgivning och föreslog diplomatiskt att han skulle gå och lägga sig :D