Farewell...

Igår var vi på farewell bbq med "spanska gruppen". Det är de som maken pluggade med till pilot i Spanien. Det var jätte trevligt och jag klarade mig utan tårar men fb statusen som en av killarna skrev har fått mig att gråta två gånger redan...
"Farewell to my wingman! Everyone has his path to walk, I just HOPE ours will cross again and again. Wish you all the best and may be one day you will remind me how to play that Chinese poker game :-). God speed buddy!"

Att se att någon bryr sig om att maken lämnar värmde i hjärtat. Trots att vi inte träffar den här killen speciellt ofta längre då vi inte direkt ligger i fas i "familjelivet" (de har inga barn än) kom jag ändå att tänka på allt han och maken delat och att han var en av de som kom till sverige för vårat bröllop! Det är lätt att ta varandra för givet när man bor så nära varandra och man inser inte vilka fina människor man har i sin närhet. Efter att ha bott på Malta i 10 år är det ändå hemma även för mig. Även om jag verkligen ser fram emot flytten och inte har några direkt nära vänner utan mer bekanta som jag träffar ibland känns det ändå sorgligt att lämna det land som varit ens hem så länge.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Pupa

hemma mamma med två barn, svenska men bor i Dubai, celiaki och leversjukdom (AIH).

RSS 2.0