Jag är stolt mamma till mina två godingar dagligen men extra stolt idag. DESS hade kvart samtal och det var bara positiva kommentarer om sonen. Hans gymnastik lärare sa att trots att han inte varit gossens lärare så länge kan han se att vi inte har något att oroa oss för då han är mycket duktig på simning och att han har en bra attityd och alltid lyssnar på direktiv. Hans arabiska fröken sa att han alltid sitter längst fram och vill lära sig mer och mer och klassfröken hade så mycket fina saker att säga att jag höll på att börja gråta! Hon berättade att han är väldigt smart (genomtaget en av de "bästa" eleverna i hans årskurs) och han lyssnar gära och vill lära sig så mycket som möjligt. Hon visade oss hans skriv arbete och det är på en nivå som de i årskursen över honom ligger på just nu. Han har haft lätt för sig i matten och även läsningen och fröken gör vad hon kan för att han ska få utmaningar och inte känna att saker och ting är för lätt. Självklart är jag stolt över att han gör bra ifrån sig men jag förväntar mig verkligen inte att barnen ska vara bäst i årskursen eller ens klassen, jag vet ju att sådant ändras. Det som gör mig mäkta stolt är att höra att han är väluppfostrad och han en positiv attityd! Hur går det för puman då? Det vet vi inte än, hennes fröken var sjuk idag så hennes kvartsamtal är uppskjutet :)