Vaknade kl 4 på morgonen och skickade sms till maken för att kolla om han kommit på tåget och allt var ok, då svarade han att tåget var 2 timmar sent! :O och han satt alltså fortfarande på Arlanda. Efter mycket smsande fram och tillbaka bestämde han sig för att ta första flyget, kl 8 ner till Göteborg istället så kom han fram fortare. Vi tog ännu en slapp förmiddag och hämtade maken vid tåget kl 12. Sonen var jätte exalterad över att pappa skulle komma och vinkade glatt åt tåget. Dottern förstog ju inte vad som hände men hon blev jätte glad när hon såg att det var hennes pappa som kom och kramades. Vad tänker barn egentligen? Tror de att personer som de inte ser på ett tag inte längre finns i deras liv? Eller förstår de att de är för långt borta för att man ska kunna ses på ett tag? Vi åkte hem och åt lunch innan vi åkte till Emaus, en lantgård som drivs av kommunen där man kan se och klappa djur och leka i fina lekställningar. Sonen hade kanonkul och vi träffade mormors granne som var där med sina barn. Tänk att hon kände igen oss...jag hade aldrig vetat att det var hon. Det blev sedan en tidig kväll för maken och barnen (så klart, maken hade ju knappt sovit alls)