Eftersom jag fått en del frågor om gastroskopin börjar jag med att uppdatera om den. Sonen var tapper som attan, trots att han inte fick äta och han nog var lite orolig över det hela försökte han hålla humöret uppe. Sjukhuset tog väl hand om oss, droppnålen sattes och utan för lång väntan togs vi in i "operationssalen". Sonen fick åka rullstol in och tyckte det var väldigt häftigt. Väl där blev det lite för mycket för sonen när de stoppade grej i munnen på honom (för att kunna mata in slangen) och samtidigt syrgas i näsan men som tur var sövdes han kvickt. Jag fick stå vid britsen och hålla hans hand och om jag ska vara helt ärlig var det skitläskigt när han bara rullade upp ögonen och blev helt lealös. De hade blandat 15 ml vätska i sprutan och han la av efter max 1 ml så det gick fortare än jag förväntade mig. När han blivit sövd fick vi lämna rummet och vänta utanför. Det kändes som jag lämnat mitt hjärta i rummet och minuterna gick sååå sakta men efter ca 10 minuter kom de ut och sa att det var klart. Vi fick komma in i rummet precis när de väckte sonen och han var helt yr, rullades tillbaka in till observations salen där han fick vakna till ordentligt. Något av det första han frågade mig var hur han kom tillbaka till sängen? Åkte han rullstol igen? Lilla gubben....tänk hur deras tankar kretsar :) Vi fick stanna nästan 1½ timme efteråt för observation och det var nog den värsta tiden för sonen, han ville ha ut droppnålen (hävdade att den gjorde ont), var uttråkad och ville hem. När min lilla prins, lagom mör, kom ut till bilen tittade han på mig lite uppgivet och frågade, "mamma, var det sista gången"? och syftade på om vi var klara med undersökningar och blodprover på ett tag nu. Som belöning för hans tapperhet och tålamod fick han välja en leksak i Toys r us senare samma dag och han valde en låda med leksaks dinosaurer. På torsdag ska jag och maken tillbaka till sjukhuset för att få provresultaten från biopsin och jag hoppas och tror att det inte är något....