Nu är vi hemma från dagens besök på sjukhuset. Vi fick träffa läkaren och berättade om vad som hänt, visade provsvaren. Läkaren frågade om sonen växer och äter som han ska osv innan han sa att han personligen inte skulle göra biopsin. Jag kände mig lite snuvad och kunde inte låta bli att öppna munnen och berätta om min oro. Då säger läkaren att vi visst kan göra en biopsi. Naturligtvis vill jag inte tvinga fram ett sådant beslut från läkaren men han säger att han förstår att jag hade det jobbigt och att jag är orolig och att det är lika bra att vi göra biopsin så jag kan släppa det hela. Vilken lättnad! Nu så här efteråt kan jag dock känna lite ångest över det hela, utsätter jag sonen för ett onödigt ingrepp? Det är ju ingen jätte grej förutom att han kommer bli sövd men ändå....Jag inser hur påverkad man blir av åsikten hos den första läkare man träffar när det gäller sånt här, hade det varit dagens läkare som varit min leverläkare hade vi aldrig suttit i den här sitsen för han hade aldrig satt de här grillerna i mitt huvud. Jag inser även hur olika idéer olika läkare har, ett visst provresultat leder till olika slutsatser hos olika läkare. Dagens gastro känner sig övertygad om att biopsin kommer komma tillbaka negativ och att vi inte kommer behöva lägga om kosten. Jag hoppas han har rätt!