....på en del barn? Eller kanske snarare föräldrar....Sonen har en pojke i sin klass (O) och redan efter de första dagarna förklarade sonen att O inte var hans vän. Jag förstog inte riktigt varför han sa så men sakteliga förstår jag precis vad han menar!

En dag kom sonen hem och sa F ordet, det är absolut inget vi använder för även om vi svär är det inte på engelska och när både jag och maken chockade frågade vart han hört det säger sonen att så säger O till mig!

En morgon när sonen glatt tog av sina solglasögon för att kunna titta in i klassrummet innan fröken öppnat för att släppa in barnen gick O oprovocerat fram och slet i sonens glasögon.

I förrgår morse när jag körde båda pojkarna sjäv hittade de en stor myra som de tittade på och följde efter i säkert 10 minuter. Det här var alltså tills J glatt visade myran för O som direkt stampade ihjäl den! Både sonen och J sa åt honom att det inte var bra gjort och när de sen hittade ytterligare en myra gjorde J misstaget att visa den för O som direkt stampade även på myra nr 2!

Igår hade en flicka med sig en docka som O, igen oprovocerat, gick fram och försökte slita från henne.

Jag menar allvarligt talat, ska det vara så här? Visst kan jag förstå att barn bråkar ibland, när leken spårar ur eller så men att helt oprovocerat gå fram och slita i andras saker eller att stampa ihjäl ett litet kryp som någon tittar på, är det normalt? Den här pojken har ett äldre syskon, ett yngre tvillingpar och mamman är gravid med tvillingar igen! Kan man inte börja med att lära de barn man har lite fason innan man skaffar fler?