Minns inte om jag skrev att jag skulle få en ny medicin senast jag var till läkaren (det här var ju dagen innan sverige resan så jag kanske missade att nämna det), någon sorts syra (gall syra kanske) som skulle kunna hjälpa när inte kortisonet verkar göra någon nytta. Efter lååååångt köande på olika ställen fick jag ut piller för en månad och rådet att be mitt apotek (pharmacy of your choice, ett system där man numer kan få ut sina mediciner på vilket apotek som helst och slipper köa på sjukhuset) att ta hem den nya medicinen så att jag skulle få den direkt när jag kom tillbaka från Sverige.

Morgonen efter vi kom tillbaka (torsdag) gick jag till mitt apotek, och där sa apotekaren att hon skulle ge mig receptet tillbaka :O Innan medicinen stog på mitt "gula kort" (som visar att jag har rätt till gratis medicin) kunde de inget göra. Kortet hade kommit dagen före men det hjälpte inte, hon skulle inte hinna få medicinen innan mina 30 dagar var ute. Bara att gå tillbaka till sjukhuset igen.

Fredag morgon skulle nya blodprov lämnas in (mamma fick ta dom här hemma) och maken fick åka och köa på sjukhus apoteket igen. Efter mer än 2 timmar i kö fick han beskedet att de inte kan ge någon medicin, något "permit" måste komma ut först och det var inte klart än. När maken ringde och berättade detta bröt jag ihop, vad skulle vi göra nu? Min medicin finns inte att köpa i vanliga apotek så vi kunde inte köpa den i väntan på mitt permit, apoteket fick bara ge 30 dagars förbrukning i väntan på godkännandet av nån nämnd. Helt vansinnigt system! Som sagt, först bröt jag ihop, sen blev jag galen. Ringde runt på olika ställen för att till slut få beskedet att A) min "ansökan" hade legat på sjukhuset i en hel månad och kommit till "nämnden" bara ett par dagar innan men att jag troligtvis skulle få besked i slutet på nästa vecka och B) jag kunde köpa min medicin på sjukhus apoteket så länge. Medicinen var dyr och jag hade piller att klara mig över helgen så jag och maken beslutade att vi skulle invänta blodprovs resultaten innan vi köpte någon medicin för att om proverna inte visade bättre än förut kontakta läkaren igen och se om han ville att jag skulle fortsätta med den nya medicinen eller inte.

På eftermiddagen ringde vi makens syster för att få blodprovs resultaten och två av tre levervärden var hux flux nere på normala värden!!!!! Det ena visserligen precis på den högsta gränsen, men ändå. Hopplösheten byttes ut till total lycka. Ett år efter diagnosen kanske jag äntligen började bli bättre? Jag hade medicin till tisdag så vi bestämde att vi skulle åka och köpa på onsdagen (så vi kunde vänta så länge som möjligt innan vi betalade) men måndag lunchtid ringde de från Pharmacy of your choice och ville få förklarat för sig hur min dosering skulle vara eftersom mitt permit var klart och de skulle skicka piller till "mitt" apotek. Tänk att man ska behöva klaga och jaga på människor för att något ska hända i det här landet. Medicinen skulle dock inte komma till mitt apotek förrän om en vecka så jag sa att vi åker till sjukhuset ändå, jag måste fortsätta ta den.

Tisdag morgon åkte maken och köade, igen! Den här gången fick han dock vänta i "special kön" eftersom han varit där på fredagen och blivit nekad medicin så det tog "bara" en timme. Han fick för 3 månader så nu ska väl förhoppningsvis allt vara klart till nästa gång. En sån massa drama och panik i onödan men det allra viktigaste kvarstår ju, mina levervärden har äntligen gått ner!