den som känner mig sen tidigare vet vad jag tycker om min svärmor, hon går mig på nerverna mest hela tiden. Hon är hysterisk och orolig över allt, jämt. Att sonen ska ramla, att han har för lite kläder på sig, att maken har för lite kläder på sig, hur jag går över gatan osv osv osv. Hon ringer varje dag, utan att ha något att berätta förutom att kolla så att allt är ok med oss. Ja men hallå? Om inte det var ok så hade vi väl hört av oss? Varje gång vi ses eller hörs avlutar hon oxå med samma mening: "ni får komma hit när ni vill". Vad då när vi vill? Om vi bara åkte dit när vi ville så skulle vi inte ses lika ofta som vi gör! Vi är dit som regel en gång i veckan, ibland blir det någon extra gång ifall vi ska bada eller liknande. Räcker inte det? När hon säger som hon gör får iaf jag det intrycket att hon tycker att vi inte kommer dit tillräckligt ofta, hur många gånger i veckan vill hon att vi ses egentligen? Vi har ju egna liv med barnen nu där vi gör det som passar barnen i första hand, detta betyder tex att vi åker till lekparker eller går på promenad istället för att åka och hälsa på svärföräldrarna. Sonen har massor med energi som han behöver springa av sig ute och inte vara inomhus. Varför ska maken behöva känna dåligt samvete om vi en vecka inte lyckats få till ett besök hos svärisarna? Varför måste hon hela tiden ringa och tjata om att vi ska komma dit? Barnen får träffa sina morföräldrar ett par gånger om året och inte gnäller de för det. Jag kan känna lite dåligt samvete över att de missar så mycket av barnens uppväxt, speciellt när de är så små och det går så fort men jag tror knappast att någon av mina föräldrar skulle tycka att det var för lite att ses en gång i veckan om vi bodde närmare varandra. Tänk om svärmor kunde nöja sig med det oxå!