Ytterligare en vän till mig är gravid. Åhhhh vad jag är glad för deras skull. Vem det är och i vilket land återstår att se när de själva väljer att gå ut officiellt med att de faktiskt ska ha barn. Inte för att jag nånsin skrivit ut några namn här på bloggen ändå så det är ingen ide att ge sig på spekulationer. Det känns ju som alla i vår närhet är gravida eller försöker bli iaf så det kan ju vara vem som helst. Tänker bara på vilken resa de har framför sig, så underbart, härligt, tufft och jobbigt men de ska få vara med om det allra bästa, en liten bebis, en del av dem båda som man bara inte kan låta bli att älska trots att de väcker en mitt i natten, ibland flera gånger om, att de trotsar och inte gör som man säger, och ibland bara skriker rakt ut. Det positiva ger så himla mycket mer och det är helt otroligt hur man kan känna så mycket för en sådan liten varelse. Jag är nästan lite avis, inte för att jag vill ha några fler barn, har haft för jobbiga graviditeter och inte tillåter ekonomin ett till barn, utan för att de har den här underbara väntan kvar. När man går och smider planer, köper spjälsäng, barnvagn och de första kläderna. Börjar oroa sig lite över förlossningen och smärtan som man inte alls vet något om. Väntan på att få se sitt barn och hålla det i sin famn för första gången, mitt i töcknet efter smärtan i själva förlossningen att få upp sitt barn på magen eller få hålla det i famnen, vilken känsla! Inget kan nånsin framkalla den igen.