Mina Mile
deltagarna i 200 meters racet
I fredags var barnen så med på den havssimning de hade övat för. Rätt dåligt organiserat måste jag säga och barnen skulle ha börjat med ett 200 meters race för att sedan kunna välja om de ville prova 400 meter. Tyvärr missade de helt att förklara vart de skulle simma, plus att det var väldigt grunt så 200 meters racet blev ett 100 meters race och det var knappt att de behövde simma. Dotter hade även missförstått och trodde det var någon form av uppvärmning/provrunda. Båda valde därför att simma 400 meter. Jag tänkte att det blir långt för dottern som aldrig simmat mer än 200 meter åt gången men hon var laddad och ville simma. Det var massa livräddare på kanoter som följde simmarna så jag tänkte att hon får väl prova.
Barnen, med sina två kompisar i väntan på starten av 400 m racet.
Starten gick och hon valde att hålla sig långt bak i det 96 personer stora startfältet (klokt!) och det såg helt ok ut när hon simmade iväg. Sonen kom självklart tillbaka före henne.....
Han slog en vuxen! :)
...och sedan tog väntan över. Vi väntade och väntade och väntade och till slut dök hon upp. Hon och killen som är deras kompis. Det stog mellan de två vem som skulle komma sist och hon såg ut som hon skulle kunna klara det men när det kom till springandet ur vattnet kom han förbi henne.
Helt slutkörd kom hon alltså sist över mållinjen, med tårar i ögonen. Hon var jätte besviken över att hon var allra sist medans alla andra som känner henne var mäkta imponerade över hennes insats, en pojke i hennes simgrupp som är markant bättre än henne ställde inte ens upp i 400 meters loppet. Efter att den värsta besvikelsen lagt sig, och båda hennes tränare sagt hur stolta de var över hennes insats kunde hon äntligen känna sig nöjd. Min lilla kämpe!
Med gästerna
Kommentarer
Trackback
