Nä nu...

...måste jag ta tag i det här igen! Jag har saknat att få ner min tankar och funderingar på pränt men har ändå inte riktigt känt att energin har räckt till allt. Under jullovet var det så klart fullt upp men nu är vi tillbaka i skolrutinerna och barnen har slutat åka skolbuss och nu kör vi dem. Jag tror inte att jag ger mig på att uppdatera det vi gjort under lovet (men kanske dyker det upp några bilder vid senare tillfälle) utan tar det här som en nystart.
 
Idag är det riktigt grått och ruggigt. Temperaturen ligger fortsatt under 20 grader på morgonen och det har regnat. Jätte mysigt för den som bävar inför det vi får leva med om bara ett par månader. Jag har varit "duktigt" och har både tränat men också städat hela huset (vi väntar fortfarade på att våran städerska ska komma tillbaka!). Nu har jag en liten paus medans maken är på gymmet och hämtar barnen innan jag ska ta med dottern till hennes simlektion. Hon har fått byta grupp och simmar inte längre med "learn to swim" utan med "squad". Det innebär mer konditions simning och inte bara teknik och hon simmar nu 2 gånger i veckan. Hon är jätte stolt och kämpar som en hjälte, det är ju alltid svårt att komma nerifrån upp till en ny nivå. Det har varit lite turbulent kring simningen då många tränare lämnade vid jul. En kille gifte sig och flyttade till Kanada, en kvinna fick heltidsjobb på en skola, en mans kontrakt löpte ut och han valde att inte stanna och en sista kille (som varit sonens tränare) lämnade för att starta nytt tillsammans med mannen! Vi har varit lite osäkra på hur saker och ting skulle bli, den ena killen som blev kvar på ASPS tycker inte dottern om och ville absolut INTE simma med och sonen var besviken att se sin tränare lämna så vi har stått i valet och kvalet kring att stanna eller gå. Valet blev trots allt ganska enkelt då det nya inte har fått tillgänglighet i en pool nära oss och det kändes som det var många bollar i luften så vi blev kvar på ASPS den här terminen. Tränaren som dottern inte gillade sjunker längre ner i mina grader då han inte riktigt verkar veta hur man bör bete sig och prata med barn. Han har ofta ett tokigt sätt att uttrycka sig och senast sa han till sonen "du simmade säkert 40 meter så som du simmade sidleds i banan, du måste göra något åt dina glasögon" och sen gick han. Historien bakom detta var att de simmade stafett och sonen har haft problem med att hans simglasögon ramlar av varje gång han dyker i och det innebär ju att han simmar med stängda ögon. Men så säger man väl inte till en 9 åring? Han får väl ta sig tid att titta vad som är fel? Hur skulle sonen själv kunna veta vad han skulle göra för att de inte skulle ramla av? Den andra (nya tränaren) är dock en riktig stjärna, båda barnen gillar honom skarpt och han tar sig verkligen tid. Efter den förste tränarens kommentar kring simglasögonen tog jag mig ett snack med honom och han förklarade att det kan vara dålig teknik eller fel sorts glasögon så de skulle kika på det nästa gång. Det visade sig vara sonens simglasögon som inte var ultimata för att dyka i med, de passar bra till sk träningssim men han behöver ett annat par till tävling. Så lätt åtgärdat och så mycket bättre än att bara slänga ur sig att "du måste lösa ditt glasögonproblem"! Ikväll däremot är det simträning med coach L, dotterns absoluta favorit och den enda kvinnliga tränaren. Dottern är alltid pepp på att simma när hon får träffa coach L!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Pupa

hemma mamma med två barn, svenska men bor i Dubai, celiaki och leversjukdom (AIH).

RSS 2.0