Åååångest

Sonen gick på trials till swim squad i veckan, för skojs skull, eftersom han redan är med och inte behövde. Visserligen har vi varit lata i sommar men att han skulle ha legat av sig så mycket kunde jag aldrig ana. Han hade jätte dåliga tider och hade inte kvalificerat sig. Efteråt pratade jag med hon som är ansvarig, för att kolla om hon fortfarande menade det hon sagt om att han var självskriven och hon sa att han har den här terminen på sig att komma upp i deras standard "or else we will drop him". Först och främst vad är det för sätt att uttrycka sig på? Man kan väl hitta andra, mindre drastiska ord? Jag kände att sonen behövde veta vad som gällde så jag berättade för honom (men med snällare ord) och han sa att han ville jobba för det. Tilläggas bör att jag inte tvingar honom till något, alla såna här val av aktiviteter är helt och hållet hans. Eftersom han ville jobba för det, även om det skulle innebära hårt jobb funderade vi hur han snabbt skulle komma i form igen och bli ännu snabbare och bestämde att han ändå hade fått bäst träning med sin gamla simskola eftersom han fick även distansträning där. Det krånglade lite med dagarna men jag tänkte att jag nog kunde hitta någon lösning på det hela. Gamla simskolan skulle innebära att han behövde hitta en skol klubb att göra på måndagar (eftersom puman hade sökt klubb) så han sökte blogging. Idag kom vi på att han kunde få distansträning på skolan om han gick på "fitness swimming" på söndagarna och det passade bättre i schemat så han var inställd på det....ända tills han fick veta att han hade fått plats i den klubben han ville ha trots att han nu med den nya ändringen i simschemat inte skulle kunna göra den. Tanken på att inte kunna göra blogg klubben gjorde att han fick tårar i ögonen och helt plötsligt var osäker och visste inte om det var så himla kul med swim squad ändå. Jag fortsätter propsa på att det är upp till honom vad han vill göra och han fick världens beslutsångest. Saken är ju att han måste bestämma sig för vad han vill göra, ifall han inte ska blogga kan de ju ge den platsen till någon annan. Jag föreslog att han skulle sova på saken och att det säkert skulle kännas lättare imorgon.

Jag tror att jag skulle kunna styra honom åt något håll, utan att han märkte det, om jag bara visste vilket håll! Jag är orolig för stressen och pressen det blir på honom om han stannar i squaden och jag TROR inte han skulle hantera det bra, han blir jätte sur när saker inte går hans väg och jag tror han skulle bli jätte besviken om han inte fick vara med längre. Min magkänsla säger mig att det kommer bli för mycket krav och förväntningar i simlaget och att det kommer sluta med att han inte vill simma alls. Eftersom detta är den enda sport att trivs med och gillar att göra tycker jag därför att det skulle vara tråkigt om vi hamnade i en sån situation. Jag tror att swim squaden blir jätte seriös från åk fyran och många barn simmar nästan varje dag. Personligen tycker jag det är helt galet, som 9 åring måste man väl få ha tid att prova allt möjligt? Jag tänker därför att det bästa kanske vore om han hoppade av på sina egna villkor, han kan ju simma med sin gamla skola igen, två gånger i veckan, känna att det är kul och hinna med andra saker med. Har försökt diskutera saken med några andra mammor men britterna är så pushiga och det är svårt att diskutera sånt här med dem, de verkar tycka det är helt normalt att utsätta relativt små barn för den här pressen och det ger mig ännu mer ångest. Tur det finns åtminstone en svenska här nere att bolla tankar med! Nu ska även jag sova på saken och se hur det känns imorgon!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Pupa

hemma mamma med två barn, svenska men bor i Dubai, celiaki och leversjukdom (AIH).

RSS 2.0