Kalas tankar

Igår kände jag mig jätte besviken och sur över att min kalas idé inte gått hem hos mannen. Han hade sagt ok till det hela tidigare och dottern älskade idén men igår kröp det alltså fram att han tror att det kommer bli "awkward". Det planerade kalaset skulle vara ett dans/hip hop kalas. Dottern till en av tjejerna som är med på kettlebells brukar hjälpa till lite på barnens hip hop klasser och hon driver ett eget företag som gör dekorativa och sätter i "hair extensions" som ser ut så här.
 
 
 
Meningen är att hon ska komma och dels lära barnen en relativt lätt dansrutin till en låt som dottern har valt ut och sedan sätta i  hår dekorationerna och piffa upp håren lite. De tjejerna som inte blir ompysslade får under tiden sjunga och dansa lite fritt (tänk ett One Direction medley :) ) Dans delen avslutas när alla fått fräcka hår genom en lite uppvisning som jag filmar och kan dela med mig av till deras föräldrar på emailen. Problemet är väl att jag inte inte riktigt vet hur lång tid de har lust/ork att dansa så jag hade tänkt ha några aktiviteter i bakfickan som jag tar fram om de inte dansar så länge att det är dags för mat och tårta direkt.
Maken tycker alltså att kalaset kommer kännas konstigt och stelt, han är orolig över att det är så pass få barn (jag tycker 6-7 barn är aldeles lagom då det blir mer "intimt" och lättare att hantera så det inte blir kaos när man ska försöka göra något organiserat) men också att något barn inte ska vilja dansa "och vad ska vi göra för att underhålla det barnet då"? Jag menar att det inte spelar någon roll vilken sorts aktivitet man har på kalaset, det kan alltid finnas någon som inte vill vara med och då är det ju bara att titta på!
All hans negativitet igår fick mig alltså att dels fundera om det ens var en bra idé men också att jag inte vill lägga ner en massa tid på organisera ett kalas när jag inte har hans stöd och hjälp. Jag har rådfrågat ett par andra mammor med tjejer och alla tycker det låter som ett toppenkalas och baserat på att de har olika ålder på sina barn drog vi slutsatsen att danskalas kan användas som kalas flera år framåt. Efter att ha sovit på saken och med detta i ryggen känner jag nu att jag ska stå upp för dottern, hon gillar idén och det är ju hennes kalas.Så här i efterhand tänker jag att han kanske menar det ordagrant, att han kommer känna sig konstig och stel men då får han faktiskt bita ihop för sin dotters skull, acceptera att hon och säkert hennes kompisar kommer ha kul och släppa negativiteten så vi, tillsammans, kan göra det här till det bästa kalaset det kan bli!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Pupa

hemma mamma med två barn, svenska men bor i Dubai, celiaki och leversjukdom (AIH).

RSS 2.0