Via facebook såg jag precis starten på 10 mila kaveln i orientering och jag blev helt nostalgisk. Det började med 10 mila minnen och fortsatte med orientering överhuvud taget. Vilka fantastiska år det var i min ungdom med orienteringen! Vänner, resor, tävlingar, iskalla utomhus duschar, regn, lera, solsken, vänner (igen!) och gemenskap. Helt ärligt saknar jag det där och om vi hade bott i Sverige hade jag säkert dragit med mig barnen på både träningar och tävlingar. På tal om det ska jag förresten inte glömma kolla upp om det finns någon tävling/träning vi kommer kunna delta i under Sverige semestern iår, barnen vill ju gärna orientera när vi är i Sverige!