Pust!
Efter en ganska besvärlig förnatt där jag sov dåligt, säkert av oro för att maken skulle bli utringd somnade jag gott på minuten när stadby tiden var ute och vaknade inte igen förrän väckarklockan ringde. Nu är han hemma i en vecka så jag kanske känner mig lite säkrare med handen innan han måste åka.
Kommentarer
Trackback
