Pust!

Efter en ganska besvärlig förnatt där jag sov dåligt, säkert av oro för att maken skulle bli utringd somnade jag gott på minuten när stadby tiden var ute  och vaknade inte igen förrän väckarklockan ringde. Nu är han hemma i en vecka så jag kanske känner mig lite säkrare med handen innan han måste åka.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Pupa

hemma mamma med två barn, svenska men bor i Dubai, celiaki och leversjukdom (AIH).

RSS 2.0