Vilken skitdag!

Idag har verkligen inte varit någon bra dag, lagom tills barnen kom från skolan skickade maken sms från London och ville först ha reda på adressen till hans hotell (han höll på och beställde något på Marks & Spencer) och sedan även telefon numret. Detta samtidigt som barnens skolväskor och lunchlådor behövde packas upp, dottern byta om till balett kläderna och sonen börja med sin läxa som han den här gången behövde hjälp med. När dottern mitt i detta höll på att ta krokben på mig så jag på att ramla raklång på både mobilen och bärbara datorn och då brast det helt. Jag blev skogstokig och och sa åt henne att hon måste lära sig någon gång, man kan inte bara göra samma misstag hela tiden och bara säga förlåt och tro att allt blir bra. Sen åkte vi till baletten och jag blev tvungen att komma in i dansstudion en sväng för att hämta dotterns diplom från den examen hon gjorde i våras. När jag kom ut hittade jag inte sonen någonstans...panik! Den vanliga dörren ut var låst, ut till receptionen men ingen gosse där men så när jag tittade ut genom den dörren såg jag honom längre bort i korridoren. Ropade att jag var där och gick mot honom och då kom han störtgråtandes emot mig. Han hade inte sett mig gå in i studion och trodde att jag glömt honom och åkt hem. Stackars lilla gubben. Vi kramades länge och väl och sen åkte vi hem för att ta tag i läxan. Den visade sig vara mycket svårare än han tänkt sig. Läxan var att man skulle komma på ett hälsosamt snack som Willy Wonka kunde sälja i chokladfabriken, man skulle hitta på ett namn och skriva en "säljpitch" med beskrivning av produkten. De hade tips på saker man skulle använda i texten som att inte glömma adjektiv osv. Vi hade precis kommit på att han skulle använda mormors energybars som sin snack så vi hade ett namn och jag lämnade honom med ingridienslistan för att försöka fundera ut ett utkast till texten medans jag hämtade dottern på baletten. Så fort jag öppnade bildörren här hemma tyckte jag mig höra illskrik och försökte lyssna noga men hörde inget mer. Men visst hade jag rätt, så fort jag öppnade ytterdörren möttes vi av en gråtande och skrikande gosse som det inte gick att lugna ner. Trots att det eg var tidigt för kvällsmat föreslog jag en paus och lite påfyllande i engergidepåerna och påminnde honom om de kloka orden de tog upp på barnkanalen i somras "Om du har ett problem, ät lite mat". Efter kvällsmaten tog han nya tag och läxan blev klar, och personligen tycker jag han gjorde det jätte bra! Nu ska det blir skönt att säga hej då till den här dagen och hoppas att morgondagen blir bra mkt bättre!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Pupa

hemma mamma med två barn, svenska men bor i Dubai, celiaki och leversjukdom (AIH).

RSS 2.0