De som vi samkörde med till skolan förra året flyttade ju och jag hade några idéer på folk jag skulle kolla med ang samåkning men inget har passat. Vi stog alltså inför valet mellan att köra båda turerna till skolan eller att sätta barnen på skolbussen. Det finns såklart fördelar och nackdelar med båda och jag har haft riktig beslutsångest men tillslut bestämde jag att det får bli bussen. Jag spenderar galet mycket tid på att köra fram och tillbaka, det är ju stekhett lång tid på året (jag blev genomsvettig även vid lämnandet imorse då solen nyss kommit upp). I princip varje gång jag kör hinner jag bli antingen irriterad eller stressad eller genomsvettig och det påverkar såklart hurdan jag är som person när jag hämtar barnen och jag tycker inte alls om den personen jag blir...sur och grinig och stingslig. Jag har fortfarande lite dåligt samvete när jag tänker på att barnen ska sitta på buss när jag faktiskt borde kunna köra dem men jag måste släppa det, de är större nu, känner skolan och rutinerna och jag hoppas kunna vara en gladare person rent generellt på det här sättet. I och med makens nya flygplanstyp är han ju borta längre perioder åt gången så jag får mindre hjälp dagligen. De har ju aktiviteter efter skolan och nu slipper jag stressa hem efter hämtning, för att hinna packa upp skolväskor, fixa det som behövs till aktiviteterna, förbereda mat (för oftast slutar aktiviterna så pass sent att det inte finns någon tid att fixa kvällsmat efteråt). Märks det att jag försöker övertala mig själv att det blir bra? ;) Om det inte känns bra så kan vi ju sluta med skoltransporten efter den här terminen men vi måste iaf prova....vi har haft den här diskussionen tidigare när de vi samåkt med krånglat på ett eller annat sätt men det har alltid löst sig och när man har någon att dela bördan av körandet kändes det ändå bättre att vara där, på skolan men att spendera mer än två timmar om dagen i bilen känns onödigt när alternativ finns.