Brevvän

Via en facebook grupp jag är med i för svenskar som bor utomlands som försöker lära våra barn svenska språket dök idén upp om brevvänner till barnen. Sonen skulle säkert tycka det var jätte kul samtidigt som jag hoppas att det skulle kunna hjälpa dottern att hitta lite skrivglädje. Sonen började skriva sitt första brev till en svensk/kanadensisk pojke igår medans dottern var på ballet. Han tyckte så klart det var lite svårt att komma på saker att skriva om så jag försökte hjälpa till med idéer. Jag sa att det här ju är ett ypperligt tillfälle att lära sig hur det funkar i en annan del av världen. En sak som han skrev om var vad hans skola heter och att han har skoluniform och frågade om den här pojken har skoluniform. Så här lät det när vi pratade om just detta:
 
Jag: Du kan ju berätta att du har skoluniform i skolan och fråga om han har det....du vet att det är inte alla länder där man har skoluniform.
Sonen: VA?!
J: Nej i Sverige tex har man inte det, jag har aldrig haft skoluniform.
S: Vad hade du då?
J: Sina vanliga kläder, så som du har hemma...
S: "Its not fair!"
 
Tänk hur man tar sin egen vardag för given och tanken inte ens slår en att det funkar på annat sätt på andra ställen!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Pupa

hemma mamma med två barn, svenska men bor i Dubai, celiaki och leversjukdom (AIH).

RSS 2.0