Det här inlägget skrev jag igår, på sonens födelsedag men tidsinställde för att inte det skulle "trycka ner" själva grattis inlägget.
Jag sitter här med lite små ångest över hur barnen, men just idag sonen, växer upp så fort. Jag tittade ju igenom en hel massa bilder för att få till en från varje födelsedag (+/- några dagar) och jag kan ju inte låta bli att bli nostalgisk. Vad har hänt med min goa lilla gosse?! Jo men visst, han har blivit min goa stora gosse men herregud, snart behöver han inte mig längre! Självklart vill man att ens barn ska växa upp som självständiga individer och allt sånt där men en liten del av hjärtat vill väl att man alltid ska vara deras nummer 1.....Gahhh! På min födelsedag i våras satte jag stopp för deras springande in till oss på nätterna och det är en helt annan historia men är inga problem, vi får sova hela nätterna i lugn och ro, men gud vad jag saknar dem ibland! Många gånger får jag tvinga mig att inte säga att "inatt när pappa är borta får ni komma in till mig om ni vill" men jag vill inte skapa förvirring, ibland får man och ibland inte. Det är nog bäst för alla parter att sova i sin egen säng. Hursomhelst, maken åkte på jobb igår morse så sängen kändes oändligt tom igår kväll och jag ska helt ärligt säga att jag gick in och sa åt gossen att han fick sova hos mig om han ville. Hurra för det ville han och så fick jag mig en bonus mysnatt :D