Idag känner jag mig verkligen helt slut. Här ska ni få höra! Började med att jag vaknade kl 4.58! :O Kettlebells i 40 graders värme och fortsatte i samma spår. Hjälpte som vanligt till i sonens klass idag och acn funkade dåligt i klassrummet så jag slutade i princip aldrig svettas från promenaden in till skolan. Man håller på och gräver upp vägen utanför så det är extra lång väg att gå...Efter skolan var det ju sedan dags för sista simlektionen. Ytterligare en timme vid poolkanten i eftermiddagsvärmen som nog låg på 45 grader och jag var genomsvettig. Snabbt stopp på mataffären för lite mjölk och ost på vägen hem för att sedan möblera om i bilen så vi kan får med oss J till skolan imorgon. In och packa upp simväskor, skolväskor och lunchlådor och hjälpte sonen fixa så han kunde rita teckningar och skriva något personligt till sina fröknar till skolavslutningen. När jag ÄNTLIGEN satte mig ner i mitt väl luftkonditionerade sovrum ville dottern ringa pappa på skype så det gjorde vi, samtidigt skrev min pappa på skype så honom fick jag be vänta lite och vips fick sonen psykbryt där nere och gapade och skrek att han behövde hjälp. Inte riktigt vad jag ville höra när jag äntligen fick sätta mig ner och kyla av mig lite....Maken tycker att jag kan hjälpa honom men jag försöker förklara för dem båda två att jag inte kan diktera vad han ska skriva till sina fröknar utan det måste ju komma från HANS hjärta. Ungefär mitt i det här skrev våra kompisar på facebook och frågade om vi inte hade sagt att vi skulle komma på kalaset. "Vad då kalas?" Jäklar! Jag hade helt glömt att de skulle ha ett litet kalas för deras dotter innan alla drar för sommaren. Utan present, svettig som en gris och 45 minuter sen till kalaset! Gaaahhh. Maken på skype fattar ingenting om hur jobbigt allt var just då och tyckte att det är väl bara att åka förbi leksaksaffären här i vårt område och sen dra på kalas! Samtidigt gråter sonen ännu mer för att han inte hinner skriva något till fröknarna. Här brast det även för mig och jag bara kände att jag orkar inte! Herregud vilket dårhus! Eftersom jag sagt att vi skulle komma kastade vi oss iallafall iväg och som tur var kom jag på att vi hade ett matlagningset på lager som vi köpt till våra barn men de fick något liknande av någon annan innan vi gav det till dem så det blev aldrig öppnat, present fixad! Nu sover barnen gott och sonen fick skrivit till fröknarna innan han la sig så allt är frid och fröjd. Det kanske låter helgalet men har man inte varit med om den värmen som blir här kan man nog inte förstå hur jobbigt allt kan kännas och hur lättirriterad man blir.