Hemresan

Våran hemresa gick faktiskt mycket bättre än jag förväntat mig. Tågresan gick bra när jag väl fick löst baggage frågan. Jag tycker det är urdåligt att SJ är så stolta att man kan ta tåget från Dalarna till Arlanda men så har de aldrig tillräckligt med baggage plats. Ingen brådska på flygplatsen så vi checkade in och gick för att äta lunch på Max. När vi kom dit såg jag tre människor i blåa jackor som sa "svensk hockey" eller något liknande men jag tänkte inte mer på saken. När vi åt hörde jag något som sprayade och kollade bak och fick se den ena tjejen spraya på rosor. Kunde inte fatta vad hon höll på med men hon sprayade och sprayade. Då såg jag att en annan tjej klippte små lappar och en kille satte fast dem på rosorna och då insåg jag att det ju måste vara så att små kronorna skulle komma hem från VM i Moskva! Tänkte att det kunde vara lite kul att se eftersom vi hade gott om tid. Eftersom jag har dåligt med koll på spelarna fick jag gå på magkänsla men jag hade verkligen tur och fick bild på de tre bästa spelarna i laget tror jag
 
 
 
 
Barnen med maskoten, ett lodjur. Puman var lite rädd, hon tyckte den såg läskig ut
 
 
 
Filip Sandberg blir intervjuad
 
 
Barnen med Sebastian Collberg
 
 
 
Filip Forsberg kände jag faktiskt igen tack vare att jag kollat på svt även mellan matcherna. Kul att få en leksing på bild!
 
Flygningen gick riktigt bra och barnen gnällde knappt alls trots att vi fick sitta och vänta i nästan en timme på planet då någon hade ett utgånget pass (personligen tror jag att de hade missat att passet ska vara giltigt i 6 månader efter hemresa, vem reser med utgånget pass?) Detta hade alltså missats av check in och uppdagades vid gaten vilket innebar en massa bök då deras väskor måste hittas och det tog självklart en massa tid. Barnen klarade resan genom att äta, spela spel på surfplattan, läsa och så spelade vi lite rese spel. Jag kudne till och med ta mig en liten lur! Är väldigt glad över att det gick så bra, nu vet jag att de är så gamla att det funkar att flyga relativt långt.
 
 
 
 
Sonen blev lite nervös när vi närmade oss Dubai för när vi kom från Malta senast hade han mått lite dåligt och kräkts på bussen och nu trodde han att det skulle hända igen. Han sa att han inte mådde bra och samlade ihop några spypåsar, en öppnade han upp och så ville han ha några med sig av planet. Jag försökte förklara att han nog inte alls skulle behöva kräkas igen bara för att de hände en gång (jag blir själv lite smådålig på de där buss turerna, i Dubai kan man få åka jätte länge!). Som tur var fick vi parkera vid en jetty så vi slapp åka buss och det gick bra för gossen. Som vanligt i Dubai var det jätte långa köer till passkontrollen och jag var såååå glad över mitt e-gate (elektronisk passkontroll för de som bor här och ansökt om e-gate) så vi slapp köa! Det kändes som det tog evigheter att få väskorna men till slut kunde vi gå ut till maken som hade landat bara två timmar tidigare från Hong Kong. Åh vad härligt det var att se honom igen!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Pupa

hemma mamma med två barn, svenska men bor i Dubai, celiaki och leversjukdom (AIH).

RSS 2.0