Dotterns lärarassistent, Mrs. S, som även var sonens assistent förra året är en jätte gullig och go människa. Barnen älskar henne, sonen blir glad varje gång han får träffa henne (det var henne han brukade gå och prata med när hon var rastvakt förra året) och dottern vill alltid vara nära henne om hon kan. I torsdags när jag hämtade dottern tyckte jag hennes mage såg lite stor ut men vågade inget säga. Så hörde jag en annan mamma i klassen säga åt henne att "jag har lite kläder kvar, jag ska leta fram dem så får du dem" samtidigt som hennes son gick fram och klappade magen på Mrs. S och jag insåg att jag måste ha sett rätt, även hon är gravid (det verkar vara som ett virus på DESS just nu med minst 6 lärare gravida!). Jag gratulerade så klart fröken och frågade när det är dags och hon berättar början på juni men att hon inte lär få gå tiden ut eftersom det är trillingar! :O :O :O Gissa om man skulle skita på sig av ett sådant besked?! Hon nämnde även att det "var väl planerat" så jag drar slutsatsen att det var ivf. Självklart gläds jag otroligt mycket med henne, jag tror hon kommer bli en underbar mamma, men samtidigt känns det sorgligt både att hon inte kommer stanna med dottern tills skolåret är slut men även att hon säkerligen inte kommer att vara tillbaka nästa år. Jag tror visserligen inte att något av mina barn skulle ha turen att få henne igen men det känns vemodigt och sorgligt att veta att man inte kommer springa ihop med någon av barnens tidigare lärare igen. Jag har skrivit det förr, och jag kommer säkert skriva det igen, de har så stor del i våra barns liv, och de tar hand om det bästa vi har. Klart vi vill se dem ibland och höra hur allt är även om inte längre är lärare åt våra barn!