Igår var jag till DESS för att hjälpa till igen. Sonens klass har musik den sista timmen innan hemgång på söndagarna så det är skapligt lugnt när jag klipper och grejar. Där jag sitter ser jag in i det klassrum dit sonen får gå när han har skrivning, läsning och matte. Årskursen delas in i olika grupper beroende på vilken nivå man ligger på i de olika ämnena (kallas streaming) så att inga barn ska känna sig underlägsna men heller inte bli tillbakahållna på något sätt. Kanonbra system tycker jag! Sonen får alltså gå till ett annat klassrum med deras årskurs team leader. Hursomhelst hade sonens klass avslutat sin streamade skrivning och gått till musikrummet och Mrs. A (hon som är team leader) kom ut och pratade med Ms. C (sonens klassföreståndare) och jag försökte att inte lyssna så noga men jag uppfattade att Mrs. A var väldigt nöjd med något barn från Ms. C´s klass och då säger Ms. C att "det här är hans mamma". Det visar sig alltså att de pratat om gossen! Mrs A berättade att han skriver så fint och att han hade skrivit skrivstil jätte bra samt påpekade hur lätt han är att ha och göra med och hur motiverad han är. Då berättade jag att han önskat sig en skrivstilsövningsbok i julklapp, tillsammans med andra matte och stavningsböcker och Mrs. A blev helt imponerad och undrade varför inte hennes söner varit så. Ms C log då nöjt och sa att "han är min, då får honom INTE" :) Alltså, kan man bli stoltare som mamma?