2011
Som sig bör när ett nytt år börjat, här är mitt väldigt händelserika 2011. Året var som en lååång uppförsbacke, maken i Chile, jag och barnen i Sverige och all osäkerhet kring makens jobb. Det var en väldigt tuff tid där vi inte hade orkat vara någon längre tid och jag är glad att den är över. När maken så fick erbjudande om jobb i Dubai fortsatte nästa jobbiga period, att packa ihop ett helt hem och den mentala biten med att lämna det hem vi drömt om och inte ens fått helt klart än. Medans maken gjorde sin utbildning hade vi två härliga månader i Sverige men självklart var det jobbigt att vara utan maken/pappan och helt ärligt verkar barnen fortfarande inte ha kommit över tiden utan honom. Det är väldigt mycket "mamma" numer.....Att komma till Dubai var både skönt och stressigt. Att försöka få vårt tilldelade hus till ett hem, samtidigt som barnen skulle skolas in, papperarbete skulle fixas här och där och samtidigt försöka få till familjetid var utmattande! När vi började komma till rätta fortsatte det med strul med hemhjälpen men nu verkar det äntligen ha vänt. Maken fick bonus ledigt över jul och vi kunde åka till Malta. Att resa tillbaka fick nog oss båda att känna att vi har gjort rätt val. Livet är inte sämre här i Dubai! Visst finns det saker vi saknar men sen finns det ju saker vi INTE saknar. Man kan alltså konstatera att trots ett tufft och jobbigt år vände det mot slutet och jag hoppas vi tar med oss det positiva in i 2012 och kan fortsätta på samma sätt.
Kommentarer
Malta Johanna
SVAR:
Ja tiden går otroligt fort! Jag var på Phuket med min familj när det hände. På vår strand kom ingen riktig våg utan det blev mer en rejäl översvämning. Vi lyckades ta oss från vattenmassorna upp i bergen och klarade oss så sätt relativt helskinnade hela familjen.
Vi reste dock med en annan familj som vi sagt hejdå till den 25 dec för de skulle flyga hem den 26. Från den familjen kom endast de två sönerna på 7 & 10 år hem... Fruktansvärt och det är något som påminner mig om det varje dag. Men det kommer något gott ur allt ont och utan den resan hade jag inte varit den jag är idag. Det som inte dödar det härdar :)
Drabbades ni på något sätt av flodvågen?
Trackback
