Ibland får man sig en tankeställare....idag, eller igår är det årsdagen sedan min amerikanska "värdsysters" pojkvän tog livet av sig. Jag tänker mycket på henne och hur jobbigt det måste vara, dels i det dagliga livet men att behöva bli påminnd om det här varje jul och nyår för resten av hennes liv är inget skämt. De hade ett jätte bra förhållande, i julbrevet jag fick av familjen innan jul pratades det om bröllopsklockor och så helt tvärt blev han deprimerad och sköt sig själv. Hur går man vidare liksom? Hennes profil foton på fb visar fortfarande bilder på henne och honom tillsammans och det gör mig ont i hjärtat och får mig att tänka på hur glad man ska vara för varje dag man får tillsammans!