Det mesta i våra liv kretsar just nu kring jobbfrågan. Vart ska vi hoppas på att få bo?

Maken har blivit "inbjuden" till intervju i Schweiz. En dag i Geneve med tre olika delar, teknisk, grupp uppgift och sedan intervju. OM de gillar det de ser är det simulator i London dagen efter. Allt ska betalas och bokas av honom själv så det blir ingen billig intervju. Känns jäkligt trist när vi fick ställa in våran London resa pga osäkerheten när det gäller vår framtid. I Schweiz skulle barnen vara tvugna att lära sig ytterligare ett språk, franska (om vi skulle bli baserade i Geneve) eller tyska (om det skulle bli Basel) och detsamma skulle ju gälla oss. Det känns lite "läskigt" tycker jag. Det är inte jätte bra betalt, frågan är om vi ens skulle kunna spara pengar. Å andra sidan är det fortfarande Europa och därmed inte så långt "hem" och ganska lika kulturellt.

Samtidigt hägrar Dubai med alla sina "fel och brister" men med bra betalt. Där skulle vi kunna spara pengar varje månad, kanske resa lite till ställen vi inte riktigt haft ekonomi till på slutet. Jag har ju alltid sagt att jag skulle vägra bo där men jag kanske borde tänka om? Vi har ingen lust att behöva vända på varenda krona.

Förutom chansen att kanske få stanna kvar, facket säger att det är hoppfullt, att de ska kämpa in i det sista med uthyrning och annat för att alla ska få ha kvar sina jobb. Frågan är dock till vilken nytta? Har staten ens ambitionen att få ordning på saker och ting? I hela Libyen röran gjorde de flygningar till Tripoli för att hämta ut folk trots att de gick back på varje flygning och staten går inte in med ett öre. Jag menar vi vill ju inte sitta i den här sitsen igen om 2-3 år. Hur skulle det funka med uthyrning? Skulle maken få vara borta långa perioder?

Ingen har ju sagt att livet skulle vara enkelt (och han har ju inte blivit erbjuden jobb någonstans än så länge) men man måste ju spekulera lite och fundera och väga de lika scenariona så man har en ide hur man tänker om det hela ifall det skulle bli aktuellt.