Det känns helt overkligt, det är näst sista kvällen nu. På ett sätt ska det bli jätte skönt att komma hem till maken och få ordning på saker igen, rutiner, skola osv men jag har ändå lite ångest över att åka härifrån. En hel månad är lång tid men både jag och barnen tycker det är jätte mygsigt och njuter verkligen. Tror det är lite "jobbigare" för att mamma jobbar både imorgon och på lördag, trist när man vill försöka få ut det sista av tiden här. En barndomsvän kom över på lite te ikväll och det var mysigt, det är trevligt att umgås lite utan barnen (mina sov och hennes var hemma med pappan) det är så mkt lättare att prata då, utan barn som drar i en.