...från när man var barn. Idag hade vi fredagsmys och åt framför tvn, en timmes högklassig underhållning med Rorri, Mamma Mu, Fåret Shaun och sen ett avsnitt av Pippi. Efter Pippi såg sonen helt moloken ut och efter att ha frågat några gånger vad som var fel började han gråta och sa att det var så ledsamt att Pippi var slut. Jag kunde precis minnas hur det kändes för mig många gånger när jag var barn och fick titta på någon film (det var inte ofta, vi hade ingen videospelare innan vi var rätt stora) och hur ledsen jag blev i hjärtat varje gång filmen tog slut. Det var som man förlorade en vän. Försökte förklara så gott jag kunde att Pippi kommer tillbaka, man kan se det andra gånger. (Faktiskt ska de få en Pippi box i julklapp :D)